facebook_pixel
The Phantom Doctrine – Hands on

The Phantom Doctrine – Hands on

TESTAT

Taktiska spionintriger i ny twist på XCOM-formeln. Det här är The Phantom Doctrine.

Av Andy Kelly

Theremin är kodnamnet på en fiendeagent, och hon är min fånge. Jag har förhört henne flera gånger och vaskat fram information som låst upp nya uppdrag. Jag har ännu ett ess i rockärmen – hjärntvätt. Jag planterar en särskild triggerfras i hennes medvetande som, när den yttras, kommer tvinga henne att byta sida. Sedan släpper jag henne fri och låter henne återansluta sig till fienden.

Lite senare, på ett av de uppdrag hon hjälpte mig upptäcka, stöter jag på henne igen. Innan hon hinner attackera mig yttrar jag frasen och förvandlar henne från fiende till allierad. Det är ett väldigt tillfredsställande ögonblick, och ett exempel på de spelsystem som gör det här spionspelet så fascinerande. Jag hade kunnat avrätta Theremin efter att jag fått den information jag ville ha, men den här betydligt dyrare valmöjligheten var mer användbar i längden.

I rättvisans namn kan någon av dina agenter råka ut för samma slags hjärntvätt – även om det är någon du verkligen litar på. Fienden är en lömsk global konspiration med minst lika stora resurser som du, och du är lika sårbar för spionage och tjuvknep som de. Bli inte förvånad om din bästa agent, som visat stort mod i dussintalet uppdrag, plötsligt slår följe med motståndarsidan.

The Phantom Doctrince är XCOM i form av en John Le Carré-roman. Året är 1983, och kalla kriget skapar paranoia, politiska spänningar och maktspel. Du kontrollerar en liten grupp agenter i kamp mot en mystisk, till synes övermäktig organisation. För att kunna stoppa den ondskefulla konspirationen måste du finna ledtrådar för att luska ut vad som rör sig i skuggorna.

Ni vet de där anslagstavlorna som folk har i filmer, där de drar linjer mellan fotografier, dokument och tidningsklipp? Jag har alltid älskat dem och de är ett av de coolaste inslagen i The Phantom Doctrine. När du samlar ledtrådar, antingen genom uppdrag eller förhör, får du placera dem på en anslagstavla och göra kopplingar till annan information för att låsa upp nya uppdrag.

Utvecklare

Creative Forge Games

Utgivare

Good Shepherd Entertainment

Webb

bit.ly/phantomdoctrine

Release

2018

Parkeringsgarage – spionernas favorithak.

Insideraffärer

Du måste läsa igenom dokument i jakt på misstänkta formuleringar eller namn som kan vara kodnamn på agenter eller platser. När du hittar ledtrådar som matchar kommer du hitta platsen för nästa uppdrag. Det känns verkligen som att vara spion och luska ut ny information på egen hand, snarare än att få allt serverat.

På en världskarta kan du skicka iväg agenter på uppdrag som utspelar sig i det dolda och tar en viss tid. Detta kan röra sig om allt från kidnappning till infiltration. Genom dessa tjänar du en särskild valuta som låter dig forska fram ny teknologi, hitta ledtrådar till anslagstavlan eller kanske nya agenter att värva. När du har tillräckligt med ledtrådar kan du ta upp kampen mot fienden i turordningsbaserade spionaktiviteter.

Det är här jämförelserna med XCOM blir omöjliga att undvika. Det har samma sorts snett ovanifrån-perspektiv, och dina agenter har inte bara bekanta förmågor utan rör sig även på ett liknande sätt. I slutänden skiljer sig de båda spelen mycket åt, då The Phantom Doctrine fokuserar mer på smygande än skjutande. Du kan förstås döda allt och alla, men det kommer bara göra livet svårare för dig. Du är en spion, trots allt, och spelet är balanserat med detta i åtanke.

Mitt uppdrag är att förhindra en terrorattack, som faktiskt är baserad på verkliga händelser. När sovjetiska styrkor sköt ner ett koreanskt flyg i september 1983 var det en stor skandal, och The Phantom Doctrine väver sin handling runt den här incidenten. Det är ett sätt att få spelvärlden att kännas mer realistisk, men spelet tar sig samtidigt stora friheter för att berätta sin egen historia.

Mina agenter försöker stoppa katastrofen genom att störa en fiendekontrollerad satellit. Det är i det här uppdraget agent Theremin dyker upp. Att hon nu byter sida gör uppgiften lite enklare. Det hjälper också att en av mina agenter har klätt ut sig till en sovjetisk soldat och kan röra sig relativt fritt på kartan utan att riskera upptäckt av vanliga soldater. En agent som Theremin hade genomskådat förklädnaden – om hon nu inte hade varit hjärntvättad. Med andra ord får jag inte bara en extra agent under min kontroll, utan även fri lejd för snubben i förklädnad. Han kan obehindrat lägga näsan i blöt varhelst han vill.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

Sidor: 1 2

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar