facebook_pixel
Sea of Thieves

Sea of Thieves

Rares store comeback Sea of Thieves har fantastiska beståndsdelar men saknar något som håller dem samman.

När man spelat Sea of Thieves ett tag börjar anekdotsjukan sätta in. Man antagar en persona, den av en saltskrubbad buckanjär som betalar för sin grogg med historier från böljan den blå. Alltid finns det något underhållande att berätta, och finns det inte så kan man vässa alldagliga händelser till gastkramande äventyr.

I den andan tycker jag att vi börjar med en historia som faktiskt råkar vara sann. Den börjar när jag, Mats, och Thomas är på skattjakt. Vi gör oss redo att stiga i land på den lilla ö ditt vår karta lett oss, och vi grabbar tag i våra spador, redo att sänka ner de i den mjuka sanden. Precis då ser vi en silhuett i horisonten.

En skuta med fulla segel syns tydligt och den tycks röra sig mot oss i full hastighet. Vi avbryter våra planer och gör oss redo att manna kanonerna. Sekunder senare befinner jag mig i en hetsk eldstrid med en av våra angripare på stranden, samtidigt som mina kamrater har seglat ut till havs och påbörjat ett fullskaligt kanonkrig.

Jag gör mig av med min angripare och återvänder till båten, varpå vi vrider skeppet mot en närliggande storm. Vårt skrov är mörbultat och vi behöver vinna lite tid. De ligger precis bakom oss och jag tar en rövare. I skydd av det extrema vädret slänger jag mig överbord och börjar simma mot deras skepp. Halvvägs ser jag plötsligt en av dem under vattnet med en krutdunk i händerna. Jag tar sikte, skjuter – och träffar! Krutet exploderar och skickar henom till Davy Jones’ locker.

Jag fortsätter och lyckas trotsa de nu apokalyptiska vågorna länge nog för att ta mig ombord deras skuta. Jag slänger mig upp för stegen, kastar jag mig mot deras ankare och sänker det. De får totalstopp mitt i åskvädret. Jag höjer mitt muskedunder och skickar bly åt alla håll. Jag träffar nog ingen – det är omöjligt att se genom kolmörkret och det piskande regnet – men jag visste att detta var ett självmordsuppdrag. Vårt skepp har nu ett ointagligt försprång, och med den vetskapen kan jag dö med ett leende på läpparna.

PIRAT I KVADRAT

Anledningen att just pirater retat vår kollektiva fantasi så länge är förmodligen den här sortens skrönor. Pirater som vi föreställer dem, och som de porträtteras i Sea of Thieves, har i princip aldrig existerat. Istället är det vad de representerar som är så tjusande. Friheten att leva utan konsekvenser. Att dricka sig till förbannelse, att sno och förstöra utan straff, att leva varje dag som ett äventyr.

Läs också: De sämsta pc-konverteringarna någonsin

I korthet:

Vad är det?

Co-op-fokuserat MMO-lite med pirater, segling, och massvis med grogg

Utvecklare

Rare

Utgivare

Microsoft

Webb

www.seaofthieves.com

Cirkapris

499:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

No Man’s Sky

Räkna aldrig med att andra spelare har goda intentioner.

I de här stunderna lever Sea of Thieves upp till den myten. Dess olika mekaniker kan skapa unika ögonblick från ingenting, historier som är helt olika de som alla andra spelare upplevt. Nästan varje omgång innehåller något som blir det där oförglömliga man inte kan hålla sig från att dela vidare.

Precis som de autentiska pirater så är dock verkligheten inte alltid lika exalterande som när den återberättas över en sejdel eller två. Precis som jag kan trollbinda er med halsbrytande historier skulle jag precis lika gärna kunda dra den om när vi spenderade fyra timmar med att åka fram och tillbaka på snarlika uppdrag utan att något överraskande hände.

Merparten av spelets faktiska innehåll är byggt kring uppdrag som alla i praktiken är identiska med extremt få variabler. De tre gillen du kan arbeta för erbjuder tekniskt sett olika sorters uppdrag men de går alla ut på att hämta ett specifikt objekt – en skattkista, en dödsskalle, eller ett visst antal djur – och sedan sälja det på en utpost. För det belönas du med bättre rykte, vilket ger dig tillgång till fler identiska uppdrag.

GULDET BLEV TILL SAND

Dessa uppdrag är kärnan runt vilken hela spelet kretsar och det finns i princip ingen anledning att planlöst dra runt på havet. Öarna kan förvisso innehålla skatter och piratskelett som droppar värdefulla dödsskallar, ibland snubblar man över en flaskpost, eller upptäcker ett vrak. Alla de här sidosysslorna är dock bara varianter av standarduppdragen. I slutändan handlar alltihop om att hitta en av tre värdesaker och sälja de på närmaste marknad.

Guldet kan man i sin tur spendera på att stajla till sin pirat och sitt skepp. Det finns inga andra belöningar utöver guld – inget level-system eller skill-tree – så all progression är rent kosmetisk. Du kan köpa kläder eller nya skins till dina existerande föremål, eller punga ut tonvis med guld för en skeppsprydnad. Å ena sidan gör detta spelet mer vänligt mot alla spelare, då alla har samma standardarsenal och det inte går att köpa sig till ett övertag. Å andra sidan gör det att man efter dussintals timmar står och stampar med exakt samma verktyg som man inledde med, fast ens spade nu pryds av juveler.


Kroppspositivitet

Sea of Thieves innehåller ingen karaktärsbyggare. Istället väljer du en pirat från ett slumpgenererat utval. Det här är en klumpig, bisarr lösning, speciellt som det erbjuder en enorm variation. Så gott som alla kön, hudfärger, åldrar, och kroppshyddor finns att välja.

Detta tycks uppskattat, då majoriteten av spelarna verkar valt okonventionella karaktärer med traditionella spelmått mätt. Möjligheten att spela en riktigt tjock, mörkhyad kvinna i 70-årsåldern är sällsynt och visst tar man chansen när den dyker upp!

Sidor: 1 2

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar