facebook_pixel
Warhammer: Vermintide 2

Warhammer: Vermintide 2

I Warhammer: Vermintide 2 har råttorna betydligt fler sätt att ta kål på mänskligheten än att sprida pestsmittor och gnaga sönder kablar.

Vi drar en gruvvagn nerför en becksvart grottgång. Enda ljuset kommer från lyktan som hänger på vagnen. Jag är skadad, men om vi bara når slutet på tunneln snart så kanske det här kan gå trots allt. Plötsligt ekar ett vrål mellan de fuktiga väggarna, och jag vet att vad som än gömmer sig där ute i mörkret kommer vara det sista jag ser.

I Warhammer: Vermintide 2 kommer döden snabbt och skoningslöst. Du och dina tre kompanjoner har köttiga vapen och specialförmågor att försvara er med, men det viktigaste ni har är varandra. Det här är ett spel om att tillsammans härda ut trots omöjliga odds. Det betyder inte att man inte får känna sig som en ostoppbar, kraftfull hjälte också. Att veva med stora yxor, svärd och hammare genom horder av anfallande skaven-råttor, medan lemmar och huvuden flyger åt alla håll är närmast terapeutiskt. Men det är som mest tillfredsställande när man som grupp lyckas hålla varandras ryggar fria och hjälpa varandra ur svåra knipor. Den som får för sig att den är Stålmannen och springer iväg och lever rövare på egen hand kommer snart att bli straffad.

Till en början känns Vermintide 2 riktigt svårt, men allt lättar i takt med att du hittar bättre vapen, låser upp nya förmågor och framför allt lär dig att samarbeta bättre med gruppen. Som bäst är spelet så klart om du har tre vänner att spela med, för att lita på spelets matchmaking är något av ett frustrerande lotteri.

I grund och botten är spelet en Warhammer-variant av Left 4 Dead, parat med en god dos hack and slash-rollspel som Diablo. Nytt den här gången är att du förutom de förvuxna råttorna skaven även måste tampas med chaos-fiender. Det finns också fler klasser att låsa upp till de fem olika karaktärerna. Detta innebär goda möjligheter att anpassa gruppen så att alla får en roll de är bekväma med, även om det tar ett bra tag att låsa upp och testa alla varianter.

 

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

I korthet:

Vad är det?

En träningssimulator för framtida anticimex-anställda, och ett väldigt roligt multiplayerspel

Utvecklare

Fatshark

Utgivare

Fatshark

Webb

vermintide.com

Cirkapris

280:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-6700k, 16 GB RAM, GTX 980

Kolla även in

Left 4 Dead 2

Mellan uppdragen kan du välja och uppgradera vapen och utrustning i basen.

Dvärgen Bardins ena underklass är till exempel en smått fantastisk liten tank. Hans specialförmåga är att dra till sig fiendernas ilska, samtidigt som han kan blockera alla inkommande attacker en viss tid. I kombination med alven Kerillians tredje underklass, som ger bonus för att hugga fiender i ryggen är det ett effektivt sätt att snabbt och säkert avvärja hot som annars skulle kunna vara dödliga.

Alla karaktärer och klasser har också tillgång till flertalet olika vapenvarianter, både för när- och avståndsstrid, vilket gör att det alltid är kul att få mer loot när man klarat ett av spelets tretton uppdrag. Min personliga favorit är Kerillians dubbla dolkar, med vilka du med vindens hastighet hugga ner horder av klenare fiender.

På högre svårighetsgrader blir Vermintide 2 rejält elakt. Varje svärm, och framför allt varje miniboss eller specialfiende, kan innebära en snabb och blodig död. Inte sällan är det väldigt spännande. Den där gruvbanan jag skrev om ovan är ett exempel, men de flesta banorna har intensiva och nervpirrande passager. Hur många gånger jag än spelar om en bana kan jag ändå bli överrumplad av en plötslig fiendesvärm, eller en av de många djupt irriterande specialfienderna. Du kan råka ut för allt från trollkarlar som fångar dig i virvelvindar, till bepansrade kaoskrigare som slår väldigt hårt. Av de större monstren är nog trollet värst, dels för att det kan läka sig och dels för att det gillar att kräkas på en. Sjukt oartigt.

Bitvis kan spelet kännas lite orättvist, och några av fienderna kan reta gallfeber på en. En och annan bugg kan också störa husfriden ibland, och det otydliga och omständliga gränssnittet gör tiden mellan matcherna onödigt pillig. Det dröjer dock inte länge förrän eventuella frustrationer och invändningar rinner av mig i takt med att jag gör blodpalt av ännu en grupp förvuxna skadedjur.

Läs också: De bästa gamingstolarna


Skadedjur

Tre livsfarliga typer att se upp för ute i vildmarken.

Packmaster
Den här filuren är lite som de där hundfångarna som alltid är ute efter Pluto i gamla tecknade filmer. Skillnaden är att den här vill använda dig till perversa experiment. Har han dig i sitt grepp måste du få hjälp av dina vänner.

Rattling Gun
Den här vandrande ordvitsen kan sänka dig väldigt snabbt om du fastnar i dess kulspruteeld. Dessutom väl bepansrad, och avverkas bäst från avstånd med en välriktad pil eller två. De är inte speciellt snabba, men de behöver inte vara det för att åsamka stor skada från säkert avstånd.

Stormfiend
En riktig elak jävel. En grotesk varelse skapad i ett laboratorium. Bepansrad, försedd med warpfire-vapen och väldigt hårda nypor. Enda svagheten är den styggelse till foster som sitter fast på dess rygg och agerar som varelsens hjärna.

Warhammer: Vermintide 2 Reviewed by - .
4.15

Utslag

83
83
Ett intensivt och brutalt co-op-spel med fantastiskt underhållande strider.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar