facebook_pixel
Chuchel

Chuchel

Det är omöjligt att inte kapitulera inför värmen, skönheten och komiken i Chuchel och den resa det bjuder oss med på.

Amanita Design kan det här med finstämt berättande i drömska miljöer. När de nu ger sig på mer lättsmält dratta-på-ändan-skoj så är det med samma finkänslighet och öga för detaljer som tidigare. Och då uppstår en svåruppnåelig magi som det inte går att värja sig för.

Chuchel är som en serie korta avsnitt av en tjeckisk tv-serie. Men medan Samorost och Machinarium känns närbesläktade med sextio- och sjutttiotalets sällsamma och vackra kortfilmer så passar detta senaste projekt mer in i den goofigare delen av Zagrebskolans skapelser, med en stor dos av Warner Brothers slapstick. I centrum står en liten huvudfoting med fånig hatt och dennes mullvadskompis. De är på jakt efter ett körsbär, och denna jakt tar dem mellan massor av möjliga och omöjliga miljöer befolkade av varelser som alla uppnår olika grader av absurditet. Chuchel är lika delar Snurre Sprätt, Doktor Snuggles och Murklor och Purklor. Och det fungerar helt otroligt bra.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

Slapstick och Zagreb

Utvecklare

Amanita Design

Utgivare

Amanita Design

Webb

amanita-design.net

Cirkapris

100:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Machinarium

Gladbad.

Spelet lyckas använda sin mekanik som grund för många av sina skämt. Ett av de gags som den titulära hårbollen utsätts för innefattar ett parti schack och är något av det mest underfundiga på den här sidan LucasArts gamla äventyrsspel. Utan att avslöja punchlinen så kan jag konstatera att den sortens skoj inte varit möjlig utan spelmediets unika förutsättningar. Detta är i sin tur ett bevis för studions förståelse inför det egna hantverket och hur man leker med spelarens förväntningar. Det är fascinerande att se hur väl de brokiga delarna passar ihop. Med perfekt precision ger spelet mig kontroll, tar den tillbaka och förändrar den sedan fundamentalt. Hela upplevelsen är både grafiskt och spelmekaniskt uppfriskande och jag har svårt att tänka mig några aspekter av helheten som kunnat förbättras avsevärt.

Utan att tappa den tjeckiska charmen och udden så tar Amanita Design ett snyggt snubbelsteg värdigt Buster Keaton. Att spela Chuchel tar ungefär två timmar, men känns snarare som en kvart. Genom sin välavvägda takt och ton tar spelet mig med på en stollig resa som aldrig fastnar men som heller inte viftar saker framför mitt ansikte, med rädsla för att jag ska tröttna. Den glada musiken och de ofta inkongruenta men motsägelsefullt passande ljudeffekterna (exempelvis fåglar som låter som gamla Nokia-telefoner) knyter ihop allting till en fröjd för såväl öga som öra. Det hela känns så självklart – som riktigt bra konståkning – och det är lätt att glömma de otaliga timmar av hårt arbete som ligger bakom uppvisningen. Allt det där jobbet är helt klart mödan värd och Chuchel är ett riktigt litet mästerverk.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Chuchel Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
En magisk bilderbok som ständigt tokar till det med oöverträffad precision och perfekt förståelse inför sitt hantverk.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar