facebook_pixel
A Way Out

A Way Out

A Way Out sätter en ny standard för vad co-op kan vara.

Josef Fares utlovade en spelupplevelse som inte liknade något annat. Efter att ha sträckspelat i drygt fem timmar tillsammans med Fredrik ”Bamseponny” Eriksson kan jag konstatera följande: han ljög inte. Med snillrik co-op-mekanik, snortajt tempo och imponerande scener, lyckas utbrytaräventyret A Way Out bryta ny mark när det gäller berättande i spel.

Äntligen. Äntligen ett spel som bjuder på riktig co-op. Inte bara en kopierad huvudkaraktär som spelare två får använda sig av för att genomföra exakt samma handlingar som spelare ett. I A Way Out får du och en vän tvärtom ta del av två unika perspektiv kring en historia som fängslar rakt igenom. Berättelsen om Leo och Vincent är en tudelad sådan och utan co-op skulle A Way Out inte vara något annat än ett actionspel i mängden, men tack vare den delade skärmen öppnas en oas av nytänk och innovativ berättarteknik.

De två huvudpersonerna sitter i finkan och deras gemensamma fiende Harvey är drivkraft nog för att de tillsammans ska fly från fängelset. Redan från start är det uppenbart att detta är ett säreget spel, med en säregen spelbarhet. Samtidigt som jag går omkring som den hetlevrade Leo på höger sida av skärmen, befinner sig den mer beräknande Vincent i en ospelbar cutscene till vänster. Skärmstorlekarna skiftar och anpassas hela tiden på ett dynamiskt vis beroende på vad som är viktigast under spelets gång, vilket för tankarna till Ang Lees Hulken-rulle från 2003 där skärmen ibland delades upp i flera rutor för att visa olika karaktärers synvinklar under en och samma scen.

Där slutar också likheterna med Hulken.

Läs också: Josef Fares: ”Fuck the Oscars!”

I korthet:

Vad är det?

En splitscreen-upplevelse som gör co-op på ett sätt som det aldrig har gjorts förut

Utvecklare

Hazelight

Utgivare

EA Originals

Webb

ea.com/en-gb/games/a-way-out

Cirkapris

299:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Brothers: A Tale of Two Sons, GTA Online: Heists

Vyerna är ofta häpnadsväckande vackra.

Istället är A Way Out en hårdkokt krimhistoria om två män som är ute efter vedergällning, vilket i sig inte är något unikt även om storyn tilltalar mig personligen. Det unika ligger i hur berättelsen skildras, där de olika perspektiven hela tiden visas sida vid sida och vi som spelar måste genomföra olika moment – parallellt – för att ta oss vidare. Allt från att bryta sig ut ur fängelset, till att laga en bil och paddla i en flod, känns spännande att göra ihop – just för att ingenting går att förutse, varken spelmekaniskt eller storymässigt.

Det obligatoriska tvåspelarläget används kort sagt på ett nyskapande sätt, vilket i kombination med den korta speltiden gör att jag aldrig hinner tröttna på de quicktime-events som spelet dryper av. De co-op-drivna pusslen är förvisso enkla, men att bli hållen i handen (ofta bokstavligt talat, när Leo och Vincent hjälper varann) bidrar bara till spelets filmiska flyt. Tempot är fint avvägt, där lugna stunder varvas med pulshöjande jaktsekvenser. De harmoniska ögonblicken trollbinder mest, ända fram till den där scenen…

Fuck the Oscars

Har du sett Gravity, Birdman eller The Revenant? Emmanuel Lubezki, mästaren av långa och avancerade tagningar, vann Oscar för bästa foto för alla tre filmer. När sjukhusscenen – OMG SJUKHUSSCENEN! – i A Way Out drar igång på allvar, bleknar Lubezkis bedrifter illa kvickt. I en obruten tagning färdas kameran mellan Vincent och Leo, i flera omgångar, och jag sitter mållös. Detta är bland det mest cinematiska jag har skådat i ett spel och att vi är två som får dela på den rafflande sekvensen, gör det bara ännu bättre. Det är i detta skede som jag inser att Josef Fares och Hazelight inte har skapat ett filmiskt spel, utan snarare en spelbar film – för två. Och den är lika välspelad som välregisserad.

Håll dig borta från spoilers, ta din medbrottsling i handen och känn hur hjärtat bultar när ni delar på detta banbrytande co-op-äventyr.

EN ANDRA ÅSIKT

Co-op-briljans möter lite för många urtvättade idéer.

Josef Fares svåra andra spel hade mått bra av att dräpa en del darlings. För varje briljant co-op-idé i A Way Out (och de är väldigt många) finns ofta en gammal som redan gjorts såväl bättre som till leda. Ett kittlande, synkroniserat rån på Roy & Rogers mack följs av en blek Gears of War-våldsturné. En fenomenalt mysig stund på en lantidyll där vi tävlar i vem som kastar hästsko bäst och co-op-mekar med en bil följs av en biljakt med stora hollywodska explosioner.

Berättelsen är egentligen banal där vi får en Bondskurk i ett Bondnäste. Samtidigt är det så väldigt välskrivet med två så stjärnklara frontfigurer att klyschorna fastnar i utkanten av medvetandet. Och när slutet väl kommer drabbar det minst lika hårt som det i Brothers – fast på ett helt annat sätt.

Fredrik Eriksson

77 %

A Way Out Reviewed by - .
4.5

Utslag

90
90
A Way Out är ett filmiskt äventyr som med innovativt berättande tornar upp sig över andra utvecklares halvdana co-op-lösningar. Hatten av, Hazelight!

Om skribenten

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar