Kingdom Come: Deliverance

Kingdom Come: Deliverance

Kingdom Come: Deliverance låter oss besöka en förbluffande trovärdig tolkning av 1400-talets Europa.

Det är något verkligt speciellt med östeuropeiska spel. Ambitionerna är ofta större än det tekniska kunnandet och budgeten, men det gör inte så mycket – tvärtom ger den här filosofin spelen en tydligare identitet, och hjälper dem stå ut bland dagens lättuggade och slätstrukna storproduktioner.

Kingdom Come: Deliverance har rötterna i en Kickstarter-kampanj från 2014. Och det märks. Det här är inte ett spel som utvecklats för att hålla aktieägare glada och nöjda eller för att sälja mikrotransaktioner, utan ett passionsprojekt rakt igenom.

Daniel Vávra lämnade 2K Czech år 2009, och tillsammans med ett litet team började han jaga finansiärer för sitt drömspel. Alla stora intressenter tackade dock nej, och Daniel Vávra var beredd på att lägga projektet på hyllan när den tjeckiska miljardären Zdeněk Bakala plötsligt steg in genom dörren. Han erbjöd sig finansiera en tidig prototyp av det som över sex år senare skulle bli Kingdom Come: Deliverance, Warhorse Studios debutspel.

MEDELTIDA DISKBÄNKSREALISM
Vid en första anblick kan Kingdom Come: Deliverance framstå som en The Witcher-klon, men när man gräver djupare visar sig skillnaderna vara riktigt dramatiska. För det första är det här inte fantasy, utan en realistisk tolkning av 1400-talets Böhmen (numera Tjeckien) med allt vad det innebär.

Kyrkan har befolkningen i ett järngrepp och publika avrättningar är fortfarande vardagsmat. De fattiga är fattiga och de rika är rika, och invånarnas samhällsfunktioner sorterar dem i prydliga fack – ingen vill umgås med garvarna för att de luktar illa, prästerna är i princip de enda som är läskunniga, tiggarna får enbart sitta i vissa gathörn, bödeln tvingas till isolation i byns utkant och de gamla kvinnorna som sysslar med örtbaserad läkekonst anklagas för häxeri på daglig basis.

Läs också: Rollspelet Vampyr försenat

I korthet:

Vad är det?

Det medeltida Europa i din pc

Utvecklare

Warhorse Studios

Utgivare

Warhorse Studios

Webb

kingdomcomerpg.com

Cirkapris

495:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Visningsavståndet med maxade grafikinställningar går inte av för hackor!

Jag är ingen historieexpert, men precis allting i Kingdom Come: Deliverance känns äkta. Vi får dessutom ett Mass Effect-doftande uppslagsverk där vi kan läsa om ditt och datt, och många intressanta historiska detaljer avslöjas för de vetgiriga. Enligt Warhorse Studios är också den sexton kvadratkilometer stora spelvärlden baserad på verkliga ritningar och bevarade kvarlevor från tidsperioden, även om man kan anta att en hel del konstnärliga friheter har tagits för att skapa fungerande miljöer för spelarna att ränna runt i.

I Kingdom Come: Deliverance kan man tidigt börja utforska världen efter eget tycke och smak, men spelet känns ändå aldrig som en traditionell rollspelssandlåda i The Elder Scrolls-stil. Till att börja med är resurserna väldigt begränsade, och man måste både äta och sova regelbundet. Man kan också skada sig rejält (blödande sår måste bandageras), få matförgiftning och andra kroppsliga åkommor. Men dessa saker står sällan i centrum och tar inte särskilt mycket tid i anspråk – det här är inte ett överlevnadsspel, men väl ett rollspel kryddat med överlevnadselement för att öka känslan av realism.

Rent allmänt finns det heller inte överdrivet mycket att upptäcka bortom den upptrampade stigen (om man inte vill jaga det lokala djurlivet, det vill säga) och det kraftigt begränsade inventarieutrymmet gör att det känns som att man har väldigt lite att vinna på slumpmässigt utforskande, och desto mer att förlora på det med tanke på det onödigt klumpiga sparsystemet (som kräver att man dricker en dyr brännvinsflaska varje gång man vill spara manuellt, exempelvis inför en strid).

Det tar också ett bra tag innan man får tillgång till vettig utrustning, och även då gör man bäst i att lägga benen på ryggen om man stöter på några av de tungt beväpnade fiendepatrullerna som sätter skräck i regionen. Sköld och rustning är alltid dåliga nyheter.


Fem östeuropeiska klassiker

Spelen som satte Tjeckien och kompani på kartan.

MAFIA
Innan Daniel Vávra grundade Warhorse Studios  författade han Mafia och Mafia 2 hos Illusion Softworks (senare 2K Chech). Kingdom Come visar att författarpennan inte svalnat!

STALKER
Ukrainska överlevnadsskjutaren Stalker är kanske det mest östeuropeiska spelet av alla. Fantastisk stämning och spelvärld, halvdan mekanik och teknik.

MOUNT & BLADE
Den turkiska kultklassikern skröt först och främst med nydanande strider från hästrygg, något Kingdom Come gärna skulle få implementera i en potentiell uppföljare.

ARMA 3
För många den ultimata soldatsimulatorn på pc:n och den senaste i en lång rad titlar av tjeckiska Bohemia Interactive, som huserat i genren ända sedan 2001.

THE WITCHER
Kingdom Come påminner rejält om polska CD Projekts opolerade debutspel. Vågar vi hoppas på en lika fin framtida utvecklingskurva för Warhorse Studios?

Sidor: 1 2

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar