facebook_pixel
Fe

Fe

Fe stämmer upp till sång bland flora och fauna.

Möt Fe: ett slags charmig rävekorre med stora öron, kvicka ben och en späd stämma som döljer en oanad kraft. Fe lever i en skog där växter och djur sjunger till varandra för att kommunicera, i en väv av myllrande liv där allting hänger samman. Stäm upp i en hög, spröd ton och håll den tills den resonerar perfekt med det andra väsendets sång. Då sker ett utbyte, där en levande varelse ger sin vilja till känna för att få hjälp av en annan.

Allt är förstås inte frid och fröjd i sjumilaskogen. Djurens hemvist är under anfall av en grupp otäcka stenvarelser, De tysta. De vandrar på två ben, ger ifrån sig mekaniska ljud och sveper med sig ett industriellt eldskimmer à la Mordor. Varför? Det får vi aldrig riktigt veta, men ett som är säkert är att det måste stoppas.

Utan de andra varelsernas hjälp är det en omöjlig uppgift, men att få dem att samarbeta är lättare sagt än gjort. För att kommunicera med vuxna djur krävs att man har lärt sig deras språk. (Ungarna har däremot tokroligt oavsett om de begriper sig på vad som sägs eller inte. Ja, det är gulligt.) Detsamma gäller för många växter: vissa kommer bara att lystra till fågelkvitter eller en hjorts bräkande. Till dess att Fe kan sjunga så att de förstår håller de sig envist slutna, och de avsatser som de kan hjälpa en upp på förblir utom räckhåll.

GÅ VILSE

Världen är öppen att utforska, men Fe begränsas av vilka sånger den har lärt sig och vilka förmågor den har, som att klättra i träd och springa på alla fyra. De sistnämnda kan låsas upp genom att samla rosa kristaller, de förstnämnda genom att hjälpa skogens olika invånare – ofta måste Fe rädda dem undan De tystas illvilliga klor. Kombinationen av fredligt pusselplattformande och mindre smyguppdrag utgör spelets stomme från början till slut.

Läs också: De bästa gamingstolarna

I korthet:

Vad är det?

Gullig vandring i musikalisk skog

Utvecklare

Zoink

Utgivare

Electronic Arts

Webb

ea.com/games/fe

Cirkapris

150:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Botanicula, Ori and the Blind Forest

Urträdet är skeptiskt. Eller pömsigt.

Här och var dyker områden upp där det är lätt att ramla ner, och där det känns mer värt att dö och respawna än att klättra hela vägen upp igen. Det är frustrerande, men kastar ingen större skugga över helheten. Spelet är också sin utforskningspremiss trogen och prackar inte på en några malplacerade stridssegment. Utmaningen ligger istället i att vara snabb och smidig, att helt på egen hand bestiga ett kolossalt hjortväsen, undvika fiendernas blickar eller färdas över ett vidsträckt hav.

Atmosfär finns det gott om. I ett spel som handlar om sång säger det nog sig självt att musiken är alldeles fulländad. De vackra stråkarna vibrerar rätt in i hjärtat och liknar inte riktigt något jag tidigare hört. Till dess toner utforskar Fe hala isområden och nordiskinspirerade barrträdsskogar, gröna våtmarker och höga berg. Alltsammans glöder i närmast utomjordiska neonfärger. Jag känner mig personligen lite skeptisk till grafiken, och känner att en mer naturnära stil hade lyft stämningen mer än polygoner, men den kantiga 3D-världen har definitivt sin egen färgstarka prägel.

Dock saknar jag det där speciella som gör spelet riktigt minnesvärt. Det går att säga mycket även utan dialog, men det kräver finess, och det är här som Fe famlar med stafettpinnen det plockat upp från Ori and the Blind Forest och Playstations Journey. Det räcker inte med ett gulligt djur i huvudrollen och ett budskap om miljön för att en upplevelse ska dröja sig kvar. Den röda tråden känns tunn, och vännerna är många men bleka. Hade vi fått fler konkreta karaktärer att fästa oss vid snarare än ett koncept tror jag att den sång som Fe vill sjunga hade nått djupare.

Läs också: De bästa grafikkorten


Hjälpsamma djurvänner

Vargar (typ): De må likna noshörningar mer än någonting ur familjen Canidae, men de både ylar och nosar omkring. De sitter inte på befallning, men kan ridas och har halksäkra fötter. I deras närvaro blir svampar ett ljus i mörkret.

Ödlor (?): Dessa sociala små varelser färdas i svärmar och tycker särskilt mycket om rosa blommor. De får dem att veckla ut sig och avslöja sitt studsiga innanmäte – oumbärligt när man vill sikta högt. Och så är de söta. Jättesöta till och med.

Ugglor (mer eller mindre): Utöver den vägledarfågel man kan anropa finns denna mer robusta art. Hoppar man upp på deras ryggar flygskjutsar de en till en bestämd destination. Det är både rofyllt och behändigt.

Fe Reviewed by - .
3.7

Utslag

74
74
Mindre rörande men desto rarare naturäventyr tonsatt till vacker musik.

Om skribenten

Charlie Mårtensson

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Liknande artiklar