facebook_pixel
Dragon Ball Fighterz

Dragon Ball Fighterz

Dragon Ball Fighterz är snyggt, storslaget och överraskande lättillgängligt.

Jag är inget Dragon Ball-fan. Faktum är att jag inte sett ett enda avsnitt av animeserien. Jag är heller inte särskilt förtjust i fightingspel som inte heter Super Smash Bros eller Soul Calibur, men jag har ändå känt mig dragen till Dragon Ball Fighterz ända sedan det presenterades för omvärlden.

Anledningen är enkel: Dragon Ball Fighterz är otroligt snyggt. Färgerna är underbara, animationerna följsamma och kraftfulla, och till och med mellansekvenserna ser riktigt bra ut.

Till vardags utvecklar Arc System Works älskade men svårtillgängliga fightingspel, så det är med viss förbluffelse som jag kan konstatera att till och med jag förstår mig på spelsystemet den här gången.

Visserligen får jag fortfarande spö när jag möter andra spelare online, men superattackerna är enkla att utföra (även om jag har det svårt att få ur mig de efterfrågade kvartscirkelrörelserna på regelbunden basis) och en tydlig linje genomsyrar alla karaktärers rörelsescheman, vilket gör det relativt enkelt att hoppa från den ena till den andra.

Dragon Ball Fighterz är lagbaserat, och varje spelare har (oftast) tre karaktärer till sitt förfogande som man kan byta mellan med ett enkelt knapptryck. Komplettera med fräcka slagserier som man mer eller mindre bara behöver hålla in knapparna för att utföra, och vi har ett spel som snabbt låter en börja fundera på den övergripande strategin istället för vilken knapp som gör vad.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

I korthet:

Vad är det?

Ett sällsynt begripligt japansk fightingspel

Utvecklare

Arc System Works

Utgivare

Bandai Namco

Webb

bandainamcoent.com

Cirkapris

590:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Jag har ingen aning om vilken ställning Yamcha har i Dragon Ball-universumet, men i Dragon Ball Fighterz är han tveklöst en av mina favoritkaraktärer!

Varje gång man startar Dragon Ball Fighterz slängs man in i en liten mysig hubbvärld där man kan gå omkring med sin chibiavatar. I dess mitt finns en arena där man kan utmana de spelare man ser omkring sig, men man kan också ställa sig i matchmakingkön för officiella duster. Allt sammantaget ett ramverk som jag diggar rejält, och om man tycker att det är lite för tradigt att gå omkring så finns det också genvägar till alla alternativen.

Ändå har jag svårt att fastna för Dragon Ball Fighterz. Storyläget är tunt och repetitivt, även om jag uppskattar den putslustiga humorn och den festligt krystade handlingen. Mellan uppgörelserna rör man sig på ett stort spelbräde där man kan ta sig an sidouppdrag, rädda vänner (som gör dem spelbara i ditt lag) eller föra handlingen vidare. Det är inte illa, men inte direkt bra heller, och hela anrättningen lämnar mig oberörd.

Om jag skulle spela Dragon Ball Fighterz i soffan tillsammans med vänner som är lika dåliga på fightingspel som mig, så tror jag att jag skulle kunna ha riktigt roligt. Men onlinedelen lockar mig inte, och eftersom storyläget känns halvbakat blir mitt helhetsintryck ljummet. Men låt inte det avskräcka dig: Dragon Ball Fighterz är ett högkvalitativt och remarkabelt lättillgängligt fightingspel som inget fan av källmaterialet eller genren borde missa.

Dragon Ball Fighterz Reviewed by - .
3.7

Utslag

74
74
Vrålsnygg och överraskande inbjudande fighting.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar