Civilization VI: Rise and Fall

Civilization VI: Rise and Fall

Firaxis försöker skapa en ny guldålder för sin anrika strategikung, och Civilization VI: Rise and Fall sitter bekvämt kvar på tronen.

Jag är en dealmaker. Jag ordnar allianser, handelsrutter och får andra ledare att göra som jag vill, och ändå älskar de mig. Jag är Trump. Eller snarare, jag är den Trump så förtvivlat önskar att han vore. I mitt universum är cree-stammen på toppen av världen, åtminstone för tillfället. Men runt hörnet lurar alltid mörka tider, i Civilization VI: Rise and Fall.

Med tanke på hur ofta mina strapatser i Civilization lett till krig genom åren är det nog en bra sak att jag aldrig blev politiker. Ända sedan första spelet har jag lagt ner ohälsosamt många timmar på att erövra världen, ibland med kultur och vetenskap, ibland med stora bomber.

Jag minns fortfarande min allra första spelomgång i första Civilization. Genghis Khan utrotade mig, bara så där. Nu är han en av de nya ledarna i expansionen Rise and Fall, och naturligtvis gör han livet surt för mig ännu en gång. Bland annat kan han stjäla andra nationers kavalleri-enheter genom att besegra dem, något han mer än gärna ägnar sig åt. Efter en lovande inledning blev mitt koreanska imperium, vars folk levde ett lyckligt och teknologiskt framstående liv, krossat av en stolle som gillar hästar osunt mycket.

Från framgångar och guldåldrar, till mörka tider och förkrossande nederlag. Att förlora i Civilization VI: Rise and Fall har blivit mer underhållande i och med den nya expansionen. Min förlust som Korea var mer intressant än frustrerande, och gjorde mig mest sugen på att testa igen fast med en ny taktik.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

I korthet:

Vad är det?

En expansion till Civilization VI, med fokus på mer dynamik och fler valmöjligheter

Utvecklare

Firaxis

Utgivare

2K

Webb

civilization.com

Cirkapris

280:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i7-6700k, 16 GB RAM, GTX 980

Kolla även in

Stellaris

Religiösa debatter är mer spännande här än på Twitter.

De stora nyheterna i Rise and Fall är dels lojalitetssystemet – där städer kan revoltera om ditt inflytande blir för lågt – samt guldåldrar och mörka tider. En guldålder får du om du ligger i framkant och radar upp många historiskt viktiga händelser för din nation. Det kan vara allt från vetenskapliga upptäcker, till utforskande av världskartan, besegrade fiender, färdigställda underverk och omvända hedningar. När du får en guldålder blir dina undersåtar mer lojala, och du får även välja en bonus de kommande åren.

Tro dock inte att du är säker för att du fått en guldålder en gång, nästa era kan du åka på mörka tider istället. Det räcker egentligen med ett mindre lyckosamt krig för att mycket ska rasa samman och plötsligt har din civilisation en svacka. Mörka tider innebär lägre lojalitet, samt lite andra straff som gör livet lite svårare. Men det går att vända även nederlag av det här slaget till fördelar i längden. Dels är vissa ledare svaga för folk i underläge, och du kan alliera dig med dem för att hjälpa dig upp på benen igen.

Då och då kan även vissa kriser uppstå. Till exempel kan flera nationer gå samman för att mota bort missionärer från en specifik religion, för att skydda en helig stad. Eller så kan du råka ut för att två grannar går samman mot dig för att befria den där stadsstaten du just invaderade.

Det bästa med Rise and Fall är hur det expanderar dina möjligheter att välja spelstil, och rollspela dig genom historien. För mig handlar det mindre om att vinna eller förlora, och mer om att testa olika strategier och se vilka historier som utspelar sig. Ena stunden blir mitt fredliga folk erövrat av en aggressiv gris i form av Genghis Khan. Andra stunden leder jag cree-folket till framgång med hjälp av allianser och handel, vilket är deras specialitet. När tiden är kommen kan jag köpa mig en armé och, tillsammans med mina bundsförvanter, göra processen kort med de som valt att avstå från mina vänliga erbjudanden om vänskap.

Rise and Fall har fortfarande brister, som ojämn AI, och ibland beter sig fortfarande motståndarna som småaktiga idioter och startar konflikter över ingenting. Men å andra sidan är det väl ganska trovärdigt med tanke på att vi lever i en värld där folk som Trump, Putin och Kim Jong-Un sitter på mäktiga poster.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn


Stora ledare

De nya civilisationerna är en brokig skara, alla med sina egna agendor. Här är några av dem:

Krigsherren

Genghis Khan – En otroligt jobbig typ ända sedan originalspelet från 1991. I Rise and Fall är hans specialitet ett starkt kavalleri. Särskilt jobbig tidigt i spelet.

Frihetskämpen

Robert the Bruce – Startar inte krig, om det inte handlar om att rätta till orättvisor. Frihet är viktigt för skottarna. Och golf, så klart. Skottarna kan bygga golfbanor.

Försvararen

Tamar – Blandar spiritualitet med starkt försvar. Älskar att bygga murar, och blir gärna förbannad på nationer som inte delar hennes fäbless för fort.

Civilization VI: Rise and Fall Reviewed by - .
4.25

Utslag

85
85
Fler verktyg att leka med, och mer dynamik i maktspelet. Dags att ta över världen, igen.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar