facebook_pixel
Celeste

Celeste

I det oväntat finstämda plattformsspelet Celeste klättrar du uppför både bokstavliga och bildliga berg.

Vinden piskar mot ansiktet, och trycker mig bokstavligen bakåt. Det är som om berget självt försöker knuffa ner mig. Jag har dock inga planer på att ge upp och vända om, av flera anledningar. Om jag sagt att jag ska nå toppen på berget så ska jag fan det. Jag må dö på kuppen, om och om igen, men det är ett litet pris att betala.

Det titulära berget Celeste råkar dessutom vara ett extremt väldesignat ställe, där varje skärm är ett pussel som inte sällan kräver fingerfärdig perfektion av spelaren. För det räcker inte att ha snabba reflexer, eller ha förmågan att räkna ut enda vägen igenom den till synes ogenomträngliga terrängen – du behöver både och.

Du spelar en ung kvinna vid namn Madeline som bestämt sig för att till varje pris nå toppen på berget. På väg dit möter du av och till charmiga karaktärer att tala med, men större delen av tiden är det bara du och berget – detta oöverstigliga hinder du måste över. Celeste är som en blandning mellan Super Meat Boy och Dear Esther, på sätt och vis. Spelmässigt är det en tajt, elakt svår plattformare med fina, grovkornig pixelgrafik. Du kommer dö om och om igen, och kasta handkontrollen i vrede, och ändå älska varje sekund. Men utöver detta är spelet också oväntat finstämt, då det hela även fungerar som en ganska övertydlig metafor för att överkomma svårigheter.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten

I korthet:

Vad är det?

En snabb, minutiöst designad och gruvligt utmanade plattformare

Utvecklare

Matt Makes Games

Utgivare

Matt Makes Games

Webb

celestegame.com

Cirkapris

190:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-6700k, 16 GB RAM, GTX 980

Kolla även in

VVVVVV

Det finns också ett charmigt spel i spelet.

Madeline lider bland annat av svåra panikattacker, och har gott om såriga relationer och självtvivel i bagaget – men kämpar ändå vidare upp mot bergstoppen. Även när det ser som allra mest omöjligt ut. Det är, så klart, övertydligt. Men det är samtidigt utfört med både charm och fingertoppskänsla så det fungerar ypperligt ändå. Dessutom är det väldigt smart att låta spelarens envishet och vilja att ta sig vidare spegla Madelines kamp. Det känns lite som om jag som spelare lånar Madelines målmedvetenhet, och vice versa – ett ömsesidigt stöttande.

Även utan den här dimensionen hade dock Celeste varit ett fenomenalt spel. Kontrollerna är enkla att lära sig, men banorna sätter dig snabbt på prov och tvingar dig att bemästra alla Madelines rörelser. Du kan hoppa, kasta dig framåt i luften en gång, och klättra en viss tid på alla väggar (så länge de inte är försedda med taggar, vill säga). Utöver detta har varje ny bana sina egna mekaniker och inslag i miljöerna, så att du alltid behöver lära dig nya sätt att ta dig fram.

På de flesta skärmar kan du också välja att försöka plocka en jordgubbe. Den ger egentligen bara poäng, och gör livet så mycket svårare, men det är så klart både roligare att försöka ta så många som möjligt. Celeste är helt enkelt en väldigt minnesvärd och bitvis raseriframkallande svår (på ett bra sätt) resa, som dessutom råkar vara oväntat eftertänksam i de lugna stunderna mellan de dödsföraktande hoppen.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Celeste Reviewed by - .
4.4

Utslag

88
88
Celeste funkar både som ett fantastiskt plattformsspel och en eftertänksam allegori.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar