Ken Follett’s The Pillars of the Earth: Sowing the Wind (Book 2)

Ken Follett’s The Pillars of the Earth: Sowing the Wind (Book 2)

Maktspel och existentiella infernokriser när The Pillars of the Earth: Sowing the Wind fortsätter berättelsen om liv och död i medeltidens England.

Ken Folletts boksvit Svärdet och Spiran, om ett katedralbygge i 1100-talets England, känns inte på rak arm som självklart material för ett spel. Dels för att de handlar om något i spelsammanhang så ovanligt som teologiska grubblerier, guds existens och människans ondska. Men även för att berättelsen är spretig och utspelar sig över många år.

Denna andra bok börjar strax efter att den förra slutade, och syskonparet Aliena och Richard finner sig tillfångatagna av ärkesvinet William Hamleigh, och allt ser tämligen hopplöst ut. Efter den här inledande sekvensen, som udda nog inkluderar att förhandla priser på ull, hoppar dock berättelsen många år framåt, och både Aliena och Richard är nu unga vuxna.

Det känns lite abrupt bitvis, då karaktärer dyker upp och försvinner ur berättelsen ganska plötsligt, och en del dör till och med utan att vi får se det. Dock förankrar de viktiga huvudpersonerna, munken Philip, byggaren Tom, hans styvson Jack och framför allt Aliena, det hela så att vi ändå kan behålla ett känslomässigt band till det som sker. Centralt är också en kärlekshistoria som förvisso presenteras plötsligt, men som sedan faktiskt får tid att växa ut till något du kan bry dig om. Intrigerna är många, och dramatiska, men berättelsen känns trovärdig och jordnära på ett sätt som spel sällan tillåts göra.

 

Läs också: De sämsta pc-konverteringarna någonsin

I korthet:

Vad är det?

Andra delen av tre i ett historiskt drama om livet, döden och existentiella bekymmer

Utvecklare

Daedalic Entertainment

Utgivare

Daedalic Entertainment

Webb

ken-follett.com/video_games/the_pillars_of_the_earth/

Cirkapris

300:- (säsongspass)

Pegi

16 kr

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

The Shivah

Så mycket möda och besvär för en kyrka.

Förmodligen hade Sowing the Wind ändå mått bra av att vara längre, särskilt sista hälften. Intressanta och stora skeenden i framför allt Jacks och Alienas liv får knappt någon tid alls att andas. Ett hjärtslitande uppbrott får till exempel ganska lite uppbyggnad, medan spelet ägnar ganska gott om tid åt sekvensen där vi ska sälja ull. Jag menar inte att vi behöver mer dramatik, utan snarare att vi behöver se mer av karaktärernas vardag och ta del av hur de tänker och känner ännu mer, för det är däri spelets kärna ligger. Inte så mycket i intrigerna som sådana, utan hur de påverkar dem som drabbas.

Om djävulens ondska antyddes i första delen så blossar helvetet upp ordentligt i Sowing in the Wind. Så pass att ett stort tema den här gången är gudstvivel och skuld. Vi får dock ömsinta stunder också, där medmänsklighet och värme ger en välbehövlig oas i det kaos av krig och död som ständigt hotar våra protagonister.

Eftersom perspektivet håller sig så nära huvudpersonerna så vet vi inte alltid vad som händer utanför deras hemstad, Kingsbridge. När katastrofen drabbar blir vi som spelare lika överrumplade som karaktärerna i spelet, för varken de eller vi har särskilt mycket inblick i vad som pågår i maktens korridorer.

Det här är inte en berättelse om de stora slagen, utan om de som drabbas av dem. I slutänden är det just det som gör att jag ser fram emot den tredje och avslutande delen.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Ken Follett’s The Pillars of the Earth: Sowing the Wind (Book 2) Reviewed by - .
3.95

Utslag

79
79
Något fragmentariskt bitvis, men mestadels är det alltjämt en gripande och intressant berättelse.

Om skribenten

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar