Black Mirror

Black Mirror

Nej, Black Mirror har ingenting med tv-serien att göra.

Black Mirror är en nytolkning av peka-och-klicka-äventyret The Black Mirror från 2003, men lustigt nog känns det ännu äldre än så. Snarare för det tankarna till det sena nittiotalet, då genren tog sina första steg in i tredje dimensionen, vilket sällan gick smärtfritt.

Precis som sin föregångare kretsar handlingen kring den skottska Gordon-ätten och dess koppling till den mystiska svarta spegeln. Här upphör dock de flesta likheterna, då spelet utspelar sig 1927 istället för under 80-talet och samtliga karaktärer helt har förändrats. I rollen som David, den sista ättlingen till den uråldriga släkten, besöker du för första gången familjens herrgård för att lösa mysteriet med din fars mystiska död och förstå förbannelsen som vilat över er blodslinje i hundratals år.

Trots att vi lever i herrens år 2017 lider Black Mirror av problem som hjälpte till att sätta äventyrsgenren i koma för tjugo år sedan. Likt många spel från den eran har pekandet och klickandet ersatts med oprecisa tank-kontroller som passar illa med spelets dramatiska kameravinklar. Perspektivet skiftar ofta flera gånger per rum vilket gör det onödigt svårt att navigera, speciellt i de förbryllande sekvenser när spelet plötsligt får för sig att kräva exakta rörelser.

 

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

 

I korthet:

Vad är det?

Reboot av det 15 år gamla skräckäventyret med (nästan) samma namn

Utvecklare

King Art

Utgivare

THQ Nordic

Webb

blackmirror-game.com

Cirkapris

279:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8 GB, 8 GB RAM

Kolla även in

The Last Door

Den enda förbannelsen här är din halitosis, gubbe.

Även produktionsvärdena känns antika, med strama animationer och karaktärsmodeller som sällan är i synk med de känslor som de annars hyfsade röstskådespelarna försöker förmedla. Behöver jag ens påpeka att det också kryllar av buggar? Från animationer som fastnar i loopar, dialoger som slutar tvärt och minutlånga laddningstider bara för att ladda nya rum eller mellansekvenser.

Men trots detta så kände jag mig aldrig manad att sluta och när det antiklimatiska slutet övergår i eftertexter var jag faktiskt ganska nöjd. Att spelet bara är drygt fyra timmar långt gör liksom att dess brister inte hinner helt fördärva upplevelsen.

Som de gotiska romaner det hämtar inspiration från har Black Mirror en viss charm som höll min intresselåga vid liv hela vägen. Skådespelerier är som sagt klart godkänd och det melodramatiska manuset har en viss b-filmsliknande charm som man sällan ser i den här typen av spel längre. När spelet då och då sätter ett ordentigt pussel framför dig är de hjärngymnastiserande nog att kännas tillfredsställande när man lyckas lösa dem.

Jag skulle dra mig för att rekommendera Black Mirror, speciellt för den rätt saftiga prislappen som det säljs för idag. Om du däremot var med när äventyrsgenren genomgick sina klumpiga första steg in i tredje dimensionen cirka 1997 så kanske du har tålamodet som krävs för att delvis se förbi dess brister. I så fall kommer du kanske inte att ångra tiden du spenderar i Black Mirrors mysgotiska spökslott.

Läs också: Det bästa premium-chassit

Black Mirror Reviewed by - .
3

Utslag

60
60
Knakigt, trasigt, föråldrat, men ändå en inte helt oäven bagatell för äventyrsfans.

Om skribenten

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar