facebook_pixel
Need for Speed Payback

Need for Speed Payback

Recension: Need for Speed Payback

Men hur mycket måste man betala egentligen, lol?

Mycket bättre än föregångaren, men fortfarande underlägset konkurrenterna.

Allt är relativt. Ett vanligt äpple smakar förmodligen himmelskt efter en näve grus, och likaså har jag väldigt lätt att fatta tycke för Need for Speed Payback efter det fullständiga magplask som var den undertitelslösa rebooten. Men räcker det till för att rädda serien från medelmåttans avgrund? Nja.

Spelvärlden är förvisso mycket mer intressant än sist, och vi bjuds på vidsträckt natur med gott om breda motorvägar i öknen och snirkliga slingor uppe i bergen. Även själva bilkörandet känns bättre, med en mycket tydligare arkadinriktning och yviga, dundersköna bredsladdar som stundtals rentav är uppe och nosar på storheter som Outrun och Burnout.

Aktivitetsutbudet är bra med fem vitt skilda tävlingstyper och en rad mindre distraktioner i Forza Horizon-stil, inklusive fartkameror, driftzoner, ramper och rostiga bilvrak som kan restaureras till rena drömåk.

Samtidigt har berättelsens Fast and The Furious-ambitioner slagit slint, och vi tvingas återigen dras med ett gäng hemska människor och deras trötta oneliners. Spelaren får ta kontroll över tre olika karaktärer ledda av ärkerövhålet Tyler Morgan, och man byter mellan dem beroende på tävlingstyp. Målet är att hämnas på förrädaren Lina Navarro, och besegra henne i nejdens största illegala gatlopp.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

I korthet:

Vad är det?

Arkadracing med attitydproblem

Utvecklare

Ghost Games

Utgivare

Electronic Arts

Webb

ea.com/games/need-for-speed/need-for-speed-payback

Cirkapris

600 kr

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

De rena drifttävlingarna är, faktiskt, bland de roligaste i hela spelet.

De vanliga tävlingarna varvas med större filmiska uppdrag, i stil med showcase-tävlingarna i Forza Horizon. De kretsar ofta kring polisjakter eller omöjliga stunt, och kunde vara plockade rakt ur de tidiga Fast and the Furious-filmerna. De är dock överraskande få till antalet och blir aldrig galna nog, men fungerar som småtrevliga distraktioner i en i övrigt förutsägbar kampanj.

Eftersom Need for Speed Payback är ett AAA-spel hösten 2017 så innehåller det givetvis också lootlådor, och man får fler av dem antingen genom att samla erfarenhetspoäng eller öppna plånboken. Progressionen kretsar kring motorkomponenter i form av spelkort som man kan använda för att öka bilarnas prestanda, och därmed hålla dem i fas med tävlingarnas rekommenderade nivå.

Mycket har sagts om tempot i det här spelet, men i alla fall jag behövde aldrig köra om gamla tävlingar för att uppgradera mina bilar (man får också ett spelkort för varje tävling man vinner). Å andra sidan startade jag ofta om loppen fem eller tio gånger, men de kändes oftast mer utmanande än orättvisa.

Need for Speed Payback är en klar förbättring jämfört med föregångaren, men det känns ändå svårt att rekommendera det åt någon överhuvudtaget. Forza Horizon 3 finns redan och det gör allt det här spelet gör, fast bättre. Allt sammantaget en ren axelryckning, varken mer eller mindre.

Need for Speed Payback Reviewed by - .
3.2

Utslag

64
64
Kompetent arkadracing utan verklig glöd.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar