Destiny 2

Destiny 2

Destiny 2 är inte ett spel. Det är en livsstil.

Av Tom Senior

Välkommen till en era där enskilda spel inte är nöjen för stunden – utan hela livsstilar i sig. Från ritbordet hela vägen till din dator, konsol eller telefon är de designade för att bli hörnstenar i din fritid. 00-talets enorma, tidskrävande MMO-spel har successivt bytts ut mot upplevelser som via loot-lådor, kortpaket och andra små, mer eller mindre slumpmässiga belöningar uppmuntrar oss att logga in några timmar varje vecka, tills nästa spel eller expansion kommer ut. Destiny 2 lämpar sig perfekt som en av dessa hörnstenar – men inte för att det är roligare att levla i det eller för att det har coolare loot än andra spel. Utan för att det är en shooter i världsklass, och ett avslappnat sätt att spela med polarna på.

Destiny 2 är ett beständigt online-FPS förlagt till vårt solsystem i en avlägsen framtid. Fyra utomjordiska fraktioner har samlats på jorden för att ta kontroll över en gigantisk sfär som kallas Traveler, och fungerar som mänsklighetens stumma beskyddare. Traveler har små drönare, Ghosts, som återupplivar människor för att de ska agera odödliga väktare (Guardians) för planeten. Det finns tre sorters Guardians man kan välja mellan. Warlocks kan steka fiender med blixtar, à la kejsare Palpatine. Titans reser sköldväggar och drämmer till ondingar med rejäl kraft. Hunters hugger motståndarna med spjut och knivar, samtidigt som de kan rulla undan för att undvika motattacker, och är utrustade med pilbågar av glittrande lila energi. Du väljer din klass, designar din karaktär, och sedan är det bara att börja levla.

Destiny 2 är ett spel med tre olika faser. Singleplayer-storyn tar dig till level 20, och introducerar universum-kartan, vilken du kommer använda under de kommande hundra eller så timmarna för att flyga mellan planeter och utforska dem, ta dig an Strikes för tre spelare, strida mot andra spelare i 4v4-bataljer, och så småningom ge dig på raids för sex spelare. I takt med att du tar dig igenom berättelsen så börjar Destiny 2 etablera ramverket för fas två, bortom level 20, där du börjar jaga nya vapen och rustningar för att höja din nya power level från 100 till 305. Det här innebär att du kommer göra om Strikes, ta dig an öppna events i öppna miljöer, och ge dig ut på korta ”adventures” som förlänger storyn på varje planet. Fas tre kickar in när du närmar dig power level-taket. Vid den här punkten belönar de flesta aktiviteter i spelet dig med värdelösa belöningar med lägre level, och hela upplevelsen börjar gå på tomgång. Du kan förvänta dig drygt 30 timmars underhållande pangande innan Destiny 2 når detta stadium av stiltje. Jag tycker den resan är värd din tid.

Läs också: Det bästa grafikkortet just nu

I korthet:

Vad är det?

En online-shooter förlagd till en glittrande framtidsvision av vårt solsystem

Utvecklare

Bungie

Utgivare

Activision

Webb

www.destinythegame.com

Cirkapris

500 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5-2500K 3.3 GHZ, GeForce GTX 970, 16 GB RAM

Handlingen i Destiny 2 är simpel. En krigsherre vid namn Ghaul leder noshörningsfolket Cabal i en attack mot jorden. Han vill utnyttja kraften i Traveller för egen vinning, och du måste stoppa honom genom att utföra olika uppdrag i fem–sex timmar på, utöver jorden, Titan, Nessus och IO. Som det berömda Arthur C Clarke-citatet lyder: tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att skilja från magi. Destinys fiktion hamnar någonstans mitt emellan. Det innehåller vapen med avancerad AI-ammunition som sliter sönder verkligheten. Du kan finna dig iklädd en astronaut-dräkt från en avlägsen framtid, eller en hjälm gjord av benknotor från en utdöd art av rymddrakar. Destinys universum fungerar bättre när du betraktar det som en antologi av coola science fiction-idéer snarare än en linjär story. Cabal är det huvudsakliga hotet i det här spelet, men varje fraktion kan komma dragande med sin egen skräddarsydda apokalyps närhelst Bungie släpper en expansion. De zombie-liknande Hive vill sluka allting för att göda de maskvarelser som infekterat dem. De cybernetiska Vex vill reducera ett universum fullt av tvetydigheter till ett glasklart nätverk – med bieffekten att arter som stör dem kommer utplånas.

Det alla dessa har gemensamt är att de dör vackert. De överlägset flesta av dina interaktioner med Destinys märkliga universum sker via gevärspipan. Jag får en sällsynt känsla av tillfredsställelse när jag sätter ett headshot i Destiny 2, och striderna har en djupt belönande rytm. Oavsett vilken klass du väljer så har du tillgång till en granat och en melee-attack, varav båda måste laddas upp på nytt efter att de använts. Du har omedelbar tillgång till tre vapen åt gången (fast det är enkelt att hoppa in i menyn och välja en annan loadout). Kinetiska vapen gör standardskada, energivapen har en elementladdning som du använder för att spräcka sköldar, tunga vapen gör (du gissade det) ännu mer skada, och inkluderar såväl gevär som sniper rifles och rentav svärd. Med lite övning kommer du lära dig att växla fram och tillbaka mellan vapnen i stridens hetta för att ta hand om specifika hot. Du kommer kasta granater in i klungor, krossa framstörtande fiender med mördande hårda slag och justera din position med ett jet-assisterat hopp. Om du blir överväldigad av mängden fiender eller en svår boss kan du aktivera din superkraft. Hunters kan ta till pilbågen, en brinnande pistol eller en elektrisk stav beroende på vilken subklass du valt. Warlocks och Titans har sina egna varianter.

Efter hundratals timmar i Destiny 1 och åtskilliga i Destiny 2 känns det fortfarande grymt härligt att nöta ner motståndet på det här sättet – och Bungies FPS-expertis gör sig överraskande bra på pc. Mus och tangentbord, tillsammans med 60 stadiga bildrutor per sekund, ger spelet en extra känsla av kontroll och mjukhet. Min erfarenhet av pc-versionen har varit suverän. Destiny 2 har utförliga inställningsmenyer som låter dig anpassa spelet för just din dator. Det är befriande att kunna bredda synfältet så att man får se ännu mer av spelets makalösa rymdmiljöer. Vissa knappkommandon känns lite märkliga för mig, men även dessa går att skräddarsy i detalj efter eget smak och tycke.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

De första 20 timmarna i Destiny 2 är kittlande. Du ser nya planeter, som alla är helt makalöst läckert designade. Titan-uppdragen utspelar sig i ett industriellt komplex på styltor, som bär upp en vidsträckt gyllene arkeologi som infekterats av Hive. Zonen sträcker sig från enorma strukturer skapade av människohand till ett nedlagt futuristiskt museum. Bredden av visuella idéer på denna enda plats hade räckt för att fylla ett helt spel. Universumets skönhet falnar visserligen i takt med att du mörsar dig igenom zoner för att hitta ett öppet event och försöka lägga rabarber på ett par byxor med power level 280 – men det finns få science fiction-spel till PC som kan matcha Bungies vision.

Destiny 2 är en fantastisk plats att vistas i, särskilt tillsammans med vänner. Spelets positiva multiplayer-ramverk är lika viktigt för dess framgång som vapnen och striderna. Det finns ingen publik chatt – istället måste du själv aktivera kommunikation, via röst eller text, med dina lagkamrater i PvP, eller ditt co-op-team. Om du ställer in det i menyerna kan du välja att ta emot viskningar från främlingar, men annars är din kommunikation med dem begränsad till lustiga emotes. Smidiga menyer låter dig sömlöst ansluta dig till co-op-lag. Det finns få spel som låter dig glida in i och ut ur co-op så smidigt, och Destinys påtvingade tystnad lämnar inget utrymme för rövaktigt beteende.

Destiny 2 är ett begränsat spel om du spelar helt solo, men å andra sidan är det nästan omöjligt att göra det. Singleplayer-uppdrag för dig in i publika zoner, och i dessa lägen ökar sannolikheten att spelet triggar publika events. Dessa improviserade, öppna uppdrag går ofta ut på att en utomjordisk fraktion släpper ner ett objective till planeten – kanske en gruvmaskin, eller en scanner, som du sedan måste försvara mot vågor av anstormande fiender. Alla som träder in i området ansluter sig till eventet, och blir en del av en slumpmässig formation av Guardians som mejar ner hundratals fiender i utbyte mot löftet om en skattkista. Destiny är designat för att låta dig flöda organiskt mellan hela spektrat av aktiviteter, och teama upp med vänner såväl som främlingar medan du gör det. Varje spelsession består av ett urval av publika events, äventyr, korta dungeons med bossar och skattkistor, enstaka Strikes här och där, samt PvP.

PvP är indelat i två playlists som kallas quick play respektive competitive, varav båda består av ett urval av roterande spellägen. Alla ronder är 4v4-tävlingar. Level-skillnaderna elimineras, men alla har full frihet att ta med sig vilka vapen de vill från sina arsenaler. En quick play-match kommer slumpmässigt kasta in dig i ett team deathmatch-scenario, control point capture eller supremacy, vilket är det roligaste av de tre. I supremacy släpper varje spelare ett glödande ”engram” när de dör. Du plockar upp dessa kristaller från fiender för att samla poäng, och försvarar dina vänners diton för att förhindra att motståndarna tar ledningen. Supremacy skapar en intressant spänning mellan vapen med kort och lång räckvidd – att sänka någon med ditt sniper rifle är poänglöst om du inte kan plocka upp hens engram, men det kan vara rätt alternativ om dina kamrater är tillräckligt nära för att göra det. Förvänta dig många baseball-liknande glidtacklingar för att nå fram till engrams mitt i eldstriderna – och se upp för Guardians som är utrustade med svärd.

Läs också: De bästa högtalarna för pc-spelande

Imponerande prestanda

Destiny 2 med ultra-settings rullar på i 60 FPS och uppåt i 1080p på en GTX 970. Det finns ett brett utbud av inställningar som ger dig kontroll över fönsterläget, upplösning, V-sync, synfält, ljusstyrka, anti-aliasing, SSAO, textur-anisotropi, texturkvalitet, skuggkvalitet, skärpedjup, miljödetaljer, karaktärsdetaljer på håll, växtlighets skuggor på håll, ljuspelare, rörelseoskärpa, HDR och så vidare. Även hot keys går att skräddarsy i detalj.

Prestandan började dyka för mig när jag bytte till en 4K-monitor. På den här nivån behöver du både ha ett maffigt grafikkort och sänka några inställningar för att komma upp i en okej framerate. Lösningarna för anti-aliasing är inte fantastiska, men om du har ett grymt kort och en 1080p-monitor så överväg att höja renderingsupplösningen. Det kostar en hel del frames, men det jämnar ut grafikens skarpa kanter.

Competitive-läget är uppdelat i ett Counter-Strike-liknande upplägg där en bomb måste desarmeras, samt det briljanta survival-läget. Det här ger varje lag en pool av åtta liv, som alla spelare delar på. Det är team deathmatch med en extra nerv. Spänningen eskalerar i takt med att båda lag börjar få slut på liv, och ronderna slutar ofta med en gastkramande duell. Båda dessa lägen finns också med i Trials of the Nine-utmaningen, som kommer äga rum på helger från och med denna månad. Här krigar de skickligaste av alla Guardians, utrustade med den bästa PvP-utrustningen, om chansen att köpa exklusiv elit-utrustning från en speciell försäljare.

Destinys PvP är okonventionell jämfört med andra pc-shooters. Positionering och noggrann avläsning av radarn är livsnödvändiga färdigheter. De bästa lagen kommunicerar för att omsorgsfullt hushålla med sina superkraft och loadouts för att maximera sin effektivitet (att släppa lös en super genererar ”power orbs” som kamrater kan samla på sig för att ladda upp ännu fler supers). Snabba reflexer är sannerligen en bonus, men rörliga objectives, små teams och smart utformade kartor sätter stopp för camping och ensamma snipers. Det är en underhållande drop in-upplevelse som utgör en ständigt stimulerande sidosyssla – fast om du huvudsakligen är ute efter ett grymt PvP-FPS så finns det dedikerade arena-shooters som gör ett ännu bättre jobb.

Co-op-Strikes är en annan viktig feature, men det är talande att de känns så överflödande för tillfället. Det finns fem av dem, men de går bara att tillgå via en slumpad playlist som du ofta tvingas in i. Strikes är fullskaliga uppdrag i specialdesignade områden. De består vanligtvis av en serie strider som kulminerar i ett bossmöte, men här finns några finurliga inslag som Inverted Spires stenbrott av enorma roterande klingor som på ett komiskt sätt massakrerar ditt team. Bossarna tenderar att vara jättelika, svåra fiender som går igenom flera olika faser i takt med att du tömmer deras hälsomätare. En av dem gömmer sig bakom energisköldar och använder sniper-attacker, och du måste försvara glödande tryckplattor för att skära igenom hans försvar. Dessa uppdrag är helt okej, särskilt när du börjar ta dig an nightfall-varianterna, som inför tidbegränsningar, extra elementbaserad skada och andra modifikationer för att öka utmaningen. Men Destiny 2:s loot-system erbjuder inget större incitament. Belöningarna känns ynkliga sett till tiden man investerar, särskilt jämfört med publika events.

Fler av dessa problem dyker upp i takt med att du närmar dig slutet av Destiny 2:s nivåkurva, då spelet börjar gå på tomgång. Bungie släpper semi-regelbundna, veckolånga events som ger dig chansen att komma tillbaka och lägga vantarna på nya prylar. I Iron Banner bjuds du in av hjälten Saladin för att slåss i Crucible. Veckolånga Faction Rallies uppmanar dig att välja en fraktion och kämpa i deras namn i valfri Destiny 2-aktivitet, i hopp om att besegra de andra fraktionerna och vinna deras specialvapen. Det är en läcker idé, och att Trials of the Nine och försäljaren Xur regelbundet dyker upp och försvinner gör att Destiny 2 känns som ett levande spel. Problemet är att efter ett tag så börjar de flesta föremål, särskilt rustningar, kännas som rent kosmetiska uppgraderingar.

Läs också: Månadens hårdvara – från kylningssystem till grafikkort

Spelets mest värdefulla ”drops” heter Exotics. Du kan hålla ha ett exotiskt vapen och ha på dig ett exotiskt skydd åt gången, och de har till och med långa textsjok som förklarar lite mer av Destinys kompakta men fascinerande lore. Alla fyra Warlock-hjälmar jag har erbjuder dock outgrundliga buffs som inte känns som om de förändrar min karaktär alls. Samma problem gäller hela mod-systemet, vilket låter dig placera små uppgraderingar i din rustning för att höja din power level och ge dig smärre buffs som exempelvis kan låta dig ladda om energivapen något snabbare, eller höja din resilience. Så länge din power level är tillräckligt hög spelar det knappt någon roll vad du har för utrustning.

Vapnen är intressantare, särskilt när de ställs in för att specialisera sig på särskilda situationer. Risk Runner laddas exempelvis med elektricitet när du tar elektrisk skada, så den är väldigt effektiv mot fiender som Fallen, som i regel använder elektriska vapen. Föremål som det här har en egen prägel och ett tydligt användningsområde, vilket gör dem mer åtråvärda, och Destiny 2 hade behövt fler av dem när man närmar sig maxlevel för att ge spelets mest hängivna användare något att fortsätta jaga. Lagren av level-värden, stats och skadesiffror i Destiny 2 kan ge fel intryck. I grund och botten är det en suverän shooter som pressats in i ett lättviktigt RPG-upplägg. Förvänta dig inte mycket karaktärsbyggande med skill trees. De tre siffror som styr värdena speed, resilience och recovery har ganska liten effekt i praktiken, så de är inte värda att stirra sig alltför blind på. Och de simpelt organiserade subklasserna lämnar lite utrymme för att skräddarsy sin karaktär. Min warlock känns som alla andra warlocks i spelet.

Det är synd och skam att Destiny 2 får slut på ånga alldeles i slutet, men vi får hålla tummarna för att nytt DLC och löftet om nya belöningsstrukturer kommer få spelets breda utbud av aktiviteter att kännas relevant igen när man nått dess endgame. När de fantastiska nya miljöerna, fienderna och vapnen börjar sina är det anmärkningsvärd hur de påklistrade uppgraderingssystemen blir spelets enda fokus. Jag misstänker att Bungie ser loot-systemet som ett medel snarare än mål; en metod för att dra tillbaka spelare så att de kan avnjuta spelets sociala aspekter. Det handlar som sagt om spel som livsstil. Om du vill ha ett oändligt action-RPG så är Destiny 2 några DLC-paket ifrån att bli just det. Om du nöjer dig med en regelbunden, lätt dos av vackert science fiction-pangande, och ett spel som kommer få ditt team att skrika av glädje framför era monitorer när en raid-boss säckar ihop – då är Destiny 2 en väldigt välgjord shooter och ett av de bästa co-op-spelen till pc.

Läs också: Hur mycket RAM behöver egentligen din speldator?


Destiny 2 med plusmeny

Premium-material för dig som vill öppna plånboken ytterligare.

Destiny 2 har ett loot box-system som låter dig använda riktiga pengar och spelets sällsynta virtuella valuta för att köpa kosmetiska föremål i Eververse-butiken.

Level-taket är för närvarande 20, men du fortsätter tjäna XP och fylla din level-mätare efter att du nått denna nivå. Varje gång mätaren fylls får du en så kallad bright engram som avkodar ett paket av premium-prylar med kosmetiska syften. Det här kan vara skepp som visas på laddningsskärmarna, nya skins för exotiska vapen, emotes, och shaders som byter färg på din utrustning.

Du kan också köpa XP-boosters som appliceras på dig och ditt fireteam. Detta accelererar dock enbart processen för att få bright engrams efter level 20. Shaders får man tag på så ofta i själva spelet att jag aldrig ens övervägde att köpa ett paket för riktiga pengar. Loot box-systemet är dock hyfsat diskret och lätt att ignorera, och du får ändå regelbundna premium-prylar i takt med att du spelar.

Destiny 2 Reviewed by - .
4.25

Utslag

85
85
Makalösa vapen, ett glittrande universum, och en suverän konvertering. Om det inte vore för ett mediokert endgame hade Destiny 2 varit briljant.

Om skribenten

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar