facebook_pixel
Wolfenstein 2: The New Colossus

Wolfenstein 2: The New Colossus

Det är precis lika kul som vanligt att spöa nazister i Wolfenstein 2: The New Colossus, men nu är det än mer personligt.

BJ Blazkowicz är tillbaka. Det är sextiotal och hela världen är fortfarande i nazisternas våld. Tillsammans med sin brokiga skara upprorsmakare inser BJ att man behöver greppa sitt gevär för att hålla tag i sin mänsklighet i en omänsklig värld.

Wolfenstein: The New Order utannonserades till skeptiska blickar. Serien hade inte varit någon storfräsare på många år, och andra världskriget var skåpmat sedan länge. Svenska Machine Games gjorde dock ett beundransvärt arbete och det tog inte lång tid förrän succén var ett faktum. Uppföljaren gjorde sig till känna i en annan värld än det relativt oskyldiga 2014. I herrens år 2017 har en högljudd samling illbattingar bestämt sig för att nazistmotstånd är någon sorts radikal politisk hållning. I skrivande stund bombarderas Metacritic av pojkmän som lämnar bottenbetyg och insisterar på att nya Wolfenstein är ”politiskt korrekt” kommunistpropaganda (spoiler alert; nej, det är det inte) och hela den cirkusen har gjort Bethesdas pr-arbete relativt enkelt. Summan av den här något fadda kardemumman består ändå i huruvida Wolfenstein 2: The New Colossus är den uppföljare vi längtat efter (spoiler alert; ja, det är det).

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

Nazistskjutande och inre monologer

Utvecklare

Machine Games

Utgivare

Bethesda Softworks

Webb

wolfenstein.com

Cirkapris

580 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Doom

Hackarcentralen – där saker hackas.

De senaste årens mest öppenhjärtiga tv-serier har i grunden varit komedier. Produktioner som Rick & Morty, Bojack Horseman och Crazy Ex-Girlfriend har kunnat skildra verkliga och direkta människoöden så effektivt dels genom att rasera publikens skyddsvallar med hjälp av humor. Som tittare så förväntar jag mig inte att få sådan otrolig hatsympati för en antropomorf häst eller att en musikal ska få mig att både gapskratta och sedan sätta samma skratt i vrångstrupen. Wolfenstein lyckas på samma sätt blanda sin tokiga premiss med en rejäl dos mänsklig värme. Under berättelsens gång så flyttar spelet hela tiden gränsen för hur absurd spekulativ fiktion kan vara, men låter alltid karaktärerna behålla sina jordnära personligheter. Många av händelserna som skildras är totalt jäkla tokiga, och alltihop hade lätt kunnat bli flamsigt om det inte var för att berättelsen på sätt och vis tar sin lättsamhet på allvar. Datorspelare är vana vid att acceptera drakar, demoner och tidsresor som något fullt realistiskt och då borde man även lämna dörren öppen för judisk mysticism, nästintill magiska kirurgiska ingrepp och ett tredje rike som koloniserat Venus. Det använder också spelmediets konventioner – och mina förväntningar på dem – för att flera gånger rycka undan mattan under fötterna på mig, ibland nästan bokstavligen. Skildringen av BJ:s relation till sin far resulterar i sekvenser som inte hade varit malplacerade i den nya skolans interaktiva berättelser och ”walking simulators” och de kryddar det absurda övervåldet med sådan precision att jag köper det rakt av. Genom att baka in sina laddningstider i mellansekvenserna binds hela paketet ihop på ett sätt som lyfter helheten och berättelsen drar sig inte för att göra korta och väl avvägda tidshopp framåt. Den sortens klippning ter sig förstås helt självklar i filmens värld, men många spel prioriterar fortfarande kronologiskt berättande i ibland onödig realtid. På sätt och vis så gör detta att jag känner mig trygg i spelets händer, oavsett vilket resmål det bär av till härnäst.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn


Klassiska spel i alternativa universum

I Wolfensteins spekulativa verklighet finns spelet Wolfstone 3D. Här ska spelaren – i egenskap av hjältemodig nazist – bekämpa de onda amerikanska upprorsmännen. Här är några andra möjliga baklängesversioner av klassiska spel:

Duke Probe-em
Ett köttberg till alien måste meja ner horder av invaderande människor som försöker knycka alla trebröstade rymdbejbs.

Logger
En stock hoppar på grodor för att ta sig över ett vattendrag till en skog av fler grodor.

Bygg Mullar med en bil
En transformer sätter ihop olika kroppsdelar till vidriga varelser som skulle göra doktor Frankenstein illa till mods.

Anti-harpan
Som vanliga patiensen harpan fast inte skittråkigt (spindelharpan är däremot sjukt tung som den är).

Sidor: 1 2

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar