Starcraft: Remastered

Starcraft: Remastered

Äntligen är Starcraft lika vackert som vi minns det. Lika bra har det förstås alltid varit.

Våra minnen tenderar att vara i full HD. De där lågupplösta pixlarna har med god hjälp av våra rosa nostalgi-glajjor alltid varit i 4K. Därför är Starcraft i sitt Remastered-utförande precis lika vackert som jag minns det, och just därför är det snyggare än någonsin tidigare.

Starcrafts betydelse spretar åt alla rimliga och orimliga håll. Å ena sidan var och är det Warcraft i rymden. Bioware var alltså inte först med att helgardera sig med både fantasy (Dragon Age) och sci-fi (Mass Effect). Å andra sidan var och är det en av e-sportens urmödrar och Sydkoreas nationalsport.

Tävlingsinriktat spelande hade funnits tidigare men det professionella genombrottet kring sekelskiftet var monumentalt. I bräschen gick bland andra Warcraft, men det och de andra skulle snart få sällskap av en ny Blizzardstjärna. Våren 1998 såg Starcraft dagens ljus. Kuriöst nog var det fram till releasen av Overwatch i fjol det senaste Blizzardspelet som byggde på ett nytt varumärke.

Jag ska vara ärlig: ”Warcraft i rymden” var skälet till varför jag föll för Starcraft. På grund av att jag är kroniskt dålig på tävlingsinriktat spelande (tillika en kroniskt dålig förlorare) har multiplayern ömsom skrämt bort mig, ömsom slaktat mig. Så som 1998 så och 2017.

Å andra sidan är det flerspelarläget som fått fler förbättringar än rent kosmetiska. Det var på tiden. Blizzard har inte hymlat med att det är dags att putsa Starcraft som tävlingsspel. Varken jag eller Blizzard verkar tro att det blir en pånyttfödelse. I en intervju med våra brittiska kollegor har speljätten sagt att man är nöjd även om noll nya spelare ansluter. Detta är ju trots allt Blizzards (140 kronor dyra) gåva till de mest trogna fansen. Jag har svårt att se hur någon kan bli besviken.

Läs också: Ännu en platsannons pekar mot Blizzard-remasters

I korthet:

Vad är det?

Konservativ nyversion av en av de stora klassikerna

Utvecklare

Blizzard Entertainment

Utgivare

Blizzard Entertainment

Webb

starcraft.com/en-gb/

Cirkapris

140 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i7-3770K, AMD Radeon HD 7900, 8 GB RAM

Kolla även in

Warcraft III: Reign of Chaos, PCG 68, 88 % (snart remastrat också?)

Visst fasen har Warcraft snyggare estetik än Starcraft?

Blizzard har inte ens petat på gameplayet men ett omstöpt matchmakingsystem som gör det mycket smidigare att hitta och hoppa in i matcher utgör förstås ändå en stor skillnad. Lägg därtill en tävlingsstege. För noobs är det som alltid en brutal upplevelse med den inte så lilla skillnaden att jag krossas brutalt i matcher snarare än att bli brutalt besviken när jag inte förstår hur jag börjar spela.

You want a piece of me, boy?”

Jag kom för att testa multiplayern men föga förvånande stannar jag kvar för kampanjen som i tur och ordning berättar om det stora kriget ur Terrans, Zergs och Protoss synvinklar. Det är förstås en K-märkt kampanj men det är förbluffande hur uselt berättad den mäktiga historien är. Jag gör som jag gjorde när jag spelade om Starcraft 2010: alt-tabbar mellan spelet och den intrikata Starcraft-wikin. Jag kan visserligen inte klaga på skådespeleriet men så mycket lämnas utanför att det känns som en minimjölksversion av storyn. Det är ibland omöjligt att hänga med. Ge mig standardmjölk, please.

Bortsett från denna fadäs måste resten bli lovord. Spelmekaniskt sett är det vare sig revolution eller evolution, men varför laga något som inte är trasigt? Det är basbyggande, resurssamlande och RTS-krigande med distinkta skillnader mellan de högteknologiska Protoss och insektssvärmen Zerg. Terran är förstås mellanmjölksalternativet. (Det var sista mjölkliknelsen. Lovar!)

Den stora skillnaden är – hur högupplösta våra minnen än är – klivet från 640×480 ända upp till 4K. Det är mer än en simpel HD-putsning. Enheterna har plockats isär för att minutiöst sättas ihop med nya färger och animationer. Resultatet är magiskt bra och du behöver ställa de gamla pixlarna bredvid de nya för att förstå arbetet Blizzard lagt mer på att återskapa något som på sätt och vis ska återspegla nitton år gamla föreställningar. Resultatet är inget annat än en triumf.

Hade Blizzard gjort en remake skulle studion med största säkerhet fått smaka på fansens ursinne. Nu är istället Starcraft: Remastered en konservativ nyversion som är både är enklare och vackrare att spela än någonsin tidigare.

Läs också: Ny videoserie om skapandet av Starcraft


SPELÅRET 1998

Ibland måste du omfamna din inre stofil, hytta med näven och konstatera: Ta mig tusan var det bättre förr!

GRIM FANDANGO
Vad som borde ha blivit renässansen för äventyrsspelen blev istället en svanesång. Pekandet och klickandet försvann in i skuggorna, och även om genren återhämtat sig sedan dess var detta slutet på guldåldern.

HALF-LIFE
Valves debutspel (smaka på de orden) är en av de stora klassikerna, och det är omöjligt att föreställa sig hur FPS-spelen sett ut om inte Valve hade vidgat vyerna bortom DOOM och Wolfenstein.

BALDUR’S GATE
En av de stora klassikerna (ekar det här?) som fick spelvärlden att på nytt få upp ögonen för rollspelen. Samma spelmotor låg till grund för Planescape: Torment och, förstås, Baldur’s Gate 2.

Starcraft: Remastered Reviewed by - .
4.3

Utslag

86
86
Gammal sci-fi-kärlek hade rostat en aning men är nu mer putsad än någonsin.

Om skribenten

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul’s Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar