facebook_pixel
Bayonetta

Bayonetta

Recension: Bayonetta

Benny kollar in den suveräna pc-portningen av actionklassikern Bayonetta.

Det må ha tagit nästan åtta år, men nu har Bayonetta äntligen släppts till pc.

Jag gillar inte riktigt estetiken i Bayonetta. Har aldrig gjort. Miljöerna är tråkiga och fienderna anonyma. Det är egentligen bara Bayonetta själv som håller måttet, men det kan jag ha överseende med i det här fallet – den senkomna pc-portningen är nämligen en teknisk fullträff av sällan skådat slag.

Nier: Automata lämnade en del i övrigt att önska på pc, så det kändes rätt otippat att Platinum Games skulle kunna släppa ifrån sig en av de bästa portningarna på evigheter några ynka veckor senare.
Visst, originalet släpptes redan 2009, men under min genomspelning tappade spelet inte en enda bildruta och både buggar, tveksamma animationer och krascher lyste med sin kompletta frånvaro. Det enda tekniska klagomålet jag överhuvudtaget har är att mellansekvenserna fortfarande är låsta till 30 bilder per sekund, men det är en petitess i sammanhanget.

Originalspelet har ett väldigt gott rykte om sig bland världens samlade spelare och kritiker, och betraktas ofta som ett av de bästa actionspelen någonsin. Jag håller inte riktigt med. Utöver mina problem med estetiken känns också spelets universum sövande tråkigt, och av någon konstig anledning presenteras merparten av bakgrundsinformationen via textmeddelanden. Onödiga fartgupp i ett spel som vill hålla gaspedalen nedtryckt så ofta som möjligt.

Videorecension: Nier: Automata

I korthet:

Vad är det?

En utmärkt pc-portning av ett utmärkt actionspel

Utvecklare

Platinum Games

Utgivare

Sega

Webb

platinumgames.com/games/bayonetta/

Cirkapris

190 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Bossarna består ofta av enorma, ganska tråkiga statyer.

Men allt det här spelar mindre roll när man väl frossar i huvudrätten: striderna. De hör fortfarande till de bästa i genren, kontrollen är enormt responsiv (jag spelade med gamepad) och animationerna är både följsamma och spektakulära.

Spelmekanikens självklara fixstjärna är witch time, förmågan att sakta ner tiden varje gång man lyckas undvika en attack i sista möjliga stund. Det känns fortsättningsvis helt fantastiskt att omedelbart kontra giftiga attacker med intrikata slagsekvenser som samtidigt är föredömligt lätta att utföra. Det är lätt att känna sig cool när man spelar Bayonetta.

Då och då bryts striderna upp av arkaddoftande partier i stil med ett simpelt shoot ’em up eller motorcykeljakter längs motorvägar. Jag gillar gillar de här avbrotten, men det är uppenbart att de inte fått lika mycket kärlek som striderna, och den tajta kontrollen blir plötsligt lite slapphänt. Jag uppskattar dem ändå, även om de fungerar betydligt bättre i Nier: Automata, för att jämföra med ett annat färskt Platinum Games-exempel.

Bayonetta på pc är allt jag ville att det skulle vara. Den ultimata versionen av en äkta klassiker, helt och hållet befriad från de tekniska tillkortakommanden som fortfarande är standard bland pc-portningar av japanska spel. Man kan inte kräva ett bättre slutresultat än så här.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Bayonetta Reviewed by - .
4

Utslag

80
80
Se och lär, det är så här en pc-portning ska se ut!

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar