facebook_pixel
Superfansen som ägnade ett decennium åt att ge Daikatana nytt liv

Superfansen som ägnade ett decennium åt att ge Daikatana nytt liv

Ett av sin generations mest utskällda spel får till slut något som liknar upprättelse.

Av PC Gamer-redaktionen

Daikatana är utan tvekan ett av de mest ökända spelen i historien. Det var efter att John Romero lämnat id Software och grundat Ion Storm som utvecklingen av ett helt nytt fps påbörjades, med Quake II-motorn som bas. Målsättningen var att bygga en andlig uppföljare med samuraj-tema till barnsliga splatterfester som Wolfenstein och Doom. Tidskriften Time rapporterade andlöst att Romero – känd för sitt svallande svarta hår och kavajer dekorerade med dödskallar – helt enkelt inte kunde misslyckas. ”Allt Romero rör vid förvandlas till blod och guld”, skrev reportern Michael Krantz. Han fick åtminstone till hälften rätt.

I slutändan lyckades John Romero tekniskt sett göra oss till sin bitch (precis som Daikatanas lika ökända reklamkampanj utlovade), med tanke på hur många av oss som köpte hans usla spel. Det är dock tydligt att Daikatana ville vara ett fantastiskt spel – det finns en generande mängd världsbyggande och mellansekvenser à la Half-Life som ger den omogna storyn kött på benen – men att spela det var en seg, frustrerande och hopplöst utdaterad upplevelse. De hypade rpg-inslagen visade sig inte vara mer än en avskalad skill-stege, som erbjöd knappt märkbara uppgraderingar av typ hur högt man hoppade. Man hade två sidekicks, vilka begåvats med den ai man kan förvänta sig av ett fps från millennieskiftet. Om någon av dem dog var det game over direkt.

Idag klumpas ofta Daikatana ihop med titlar som E.T.: The Extra-Terrestrial och Ride to Hell: Retribution på listor över tidernas sämsta spel. Men det är egentligen inte rättvist. Utöver att det var så hypat fanns det inget spektakulärt med Daikatanas misslyckande. Det imploderade bara på samma sätt som andra ambitiösa fps ofta gör det. Romeros stjärnstatus gjorde honom dock till en tacksam måltavla. Hjärnan bakom Doom försöker, hög på sin framgång, göra det hårdaste spelet någonsin – och faller platt.

Berättelsen är slagkraftig, men den utelämnar en detalj: människorna som älskar Daikatana så mycket att de fortfarande spelar det 16 år senare.

Daikatana byggde på den populära Quake II-motorn, som Ion Storm licensierade från John Romeros gamla kollegor på id Software. När spelet väl släpptes kändes dock grafiken föråldrad.

– När Daikatana släpptes var jag ganska ung, och inte lika erfaren som jag är idag. Jag brukade argumentera och bråka på forum och i chat-rum med människorna som hatade spelet jag gillade så mycket, säger Martin Müller, en tysk 34-åring som idag jobbar på den statliga polisens IT-avdelning.

– Jag kunde inte förstå varför våra åsikter var rakt motsatta varandra. Jag vill övertyga dem om att min åsikt var den rätta. Jag tror att jag ibland på något sätt lyckades, när folk skrev till mig ”Det är inte så dåligt som alla säger”. Eller när folk spelade igenom Daikatana med sidekicks avstängda för första gången. Idag är jag lite äldre och bryr mig inte om att bråka med de där människorna. Allt har redan sagts. Tro mig – ingen, förutom möjligtvis John Romero, är mer medveten om detta.

Den 18 november 2001 startade Müller Daikatananews.net, den främsta fansajten för spelvärldens svar på Titanic. Det är en liten samling nyheter, notiser och kuriositeter relaterade till allt som har med Daikatana, och John Romero, att göra. Sajten uppdateras än idag, och har blivit en samlingsplats för en grupp Daikatana-frälsta.

– Det fanns helt enkelt inte så många spelare kvar efter 2002, säger Müller.

– Folk gick vidare till andra spel. Mplayer [servern de spelade på] stängdes. Uppföljaren, Gamespy Arcade, var inte lika framgångsrik, och fick aldrig spelarnas godkännande. Men själv återupptäckte jag aldrig Daikatana. Det behövdes inte. Det finns, och fanns, alltid med mig.

Müller berättar att han spelat Daikatana sedan releasen, men beskriver åren mellan 2002 och 2007 som en ”mörk period” för communityt. Det är svårt att motivera folk att förbli hängivna när nya, häftiga spel pockar på uppmärksamheten, och ingen uppföljare tycks vara på väg. Men det här förändrades tack vare Frank Sapone, en 28-årig IT-tekniker från Pennsylvania, som fick ett exemplar av Daikatana i julklapp år 2000.

Daikatana återuppstår

– Någon gång under 2006, tror jag det var, gjorde jag kartor till en Half-Life 2-mod, Missing Information/177. För skojs skull dekompilerade jag en multiplayer-karta från Daikatana och förvandlade den till en fungerande deathmatch-bana. Jag skickade resultatet till John Romero, som blev så imponerad att han gav mig kartans källfiler. Senare frågade jag om han kunde ge mig hela källkoden. Han bad mig skicka över en tom hårddisk till honom. Han kopierade över hela den backup han hade sedan innan han lämnade Ion Storm, och skickade tillbaka hårddisken med nattbud till mig.

Till Frank Sapones besvikelse hade version 1.2 av Daikatanas källkod en skadad katalog, och det fanns ”vissa speciella macron som jag inte kunde laga”. Han utgick från C++- och Java-kurser han läst på högstadiet, och att pilla med en uråldrig pc-shooter var en skrämmande uppgift. Sapone la projektet på hyllan och gick vidare. Men fem år senare började han experimentera med datorer igen.

– Jag ville spela lite DoomHeretic och så vidare, så jag började mixtra med DOS-maskiner som jag fick tag på online. Vid ett tillfälle upptäckte jag neozeed/Jason Stevens, och såg att han gjort en något uppdaterad DOS-konvertering av Quake 1. Jag hittade några buggar, mailade honom om det, och några av buggarna kunde han inte riktigt fixa. Så vid det här laget började jag lära mig själv tillräckligt mycket programmering… Efter några månader av långa nattliga programmeringssessioner började jag tänka mer på den trasiga Daikatana 1.2-koden, och började jobba på den. Till slut lyckades jag få den att kompileras.

Sapone var så överlycklig att han väckte sin fru för att dela med sig av nyheten. (Det finns inget nördigare, eller kanske mer älskvärt, än att avbryta din älskades sömn för att mala på om hur du lagat gammal trasig Ion Storm-kod.) Sapone mailade Romero om sitt genombrott, samlade andra moddare från communityt, och började omedelbart jobba på Daikatana 1.3 – en homebrew-patch som gör Daikatana spelbart på Linux och Mac.

Daikatana 1.3 inkluderar stöd för HD-texturer, glowmaps, multiplayer via QTracker – och, kanske viktigast av allt, möjligheten att göra din sidekicks odödliga, eller stänga av dem helt och hållet. Det tog ett decennium, men nu finns det äntligen ett optimalt sätt att suck it down.

Det finns power players som ägnar timmar åt de perfekta Garry’s Mod-manickerna, eller totala omvandlingar av gamla klassiker, i stil med Black mesa. Det finns tonåringar som återskapar galaxen i Minecraft, i jakt på dopaminkicken det innebär att hamna på Reddits startsida. Människorna som gräver i Daikatana-kod kommer aldrig uppnå samma virala relevans – det här är ett projekt för sekten, av sekten.

Och det är det som gör det så vackert. Ion Storm finns inte längre. John Romero har blivit pappa. Om Daikatana skulle leva igen var det upp till dem.

– Ibland frågar folk vad jag ägnar mig åt för programmeringsprojekt utöver QDOS och Q2DOS, och när jag nämner Daikatana 1.3 skrattar de. Det är okej, säger Sapone.

– Mitt mål är att göra Daikatana till en i stort sett buggfri, spelbar upplevelse så folk kan inse hur mycket kul det faktiskt går att ha med det här spelet. Särskilt om man är ett fan av 90-talets fps.

Idag kan du köpa Daikatana på Steam för 7 dollar. Det har funnits tillgängligt sedan 2013. Sapone berättar att en användare kallad Dekonega har varit ”ovärderlig” när det gäller att organisera Daikatana-matcher varje lördag.

– Förra veckan hade vi över 12 aktiva spelare på flera kartor. Det var en bra session. De stora matcher han organiserat genom åren har hjälpt mig hitta buggar i koden också – de testar verkligen hur stabil koden faktiskt är.

Det senaste inlägget på Daikatananews.net är från oktober. ”Glad Halloween med en ny Daikatana 1.3-build för Linux!” Det utskrattade spelets anhängare har klamrat sig fast vid det längre än någon gjort med nästan alla andra shooters från 90-talet – och Daikatana har, tro det eller ej, fortfarande en framtid.

– I och med Daikatana 1.3 höjdes acceptansen av spelet rejält. Folk har roligare med det idag än någonsin tidigare, säger Müller.

– Det här är det enda som spelar någon roll i slutändan: att vi har kul med spelet och det mest inbitna community jag känner till.

För att spela Daikatana idag behöver du bara ansluta dig till Daikatana Multiplayer Association på Steam. Gruppen har i skrivande stund 171 medlemmar. 9 av dem spelar just nu Daikatana.

Om skribenten

Thomas Petersson

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Några favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War-serien. Har du en vass penna eller vassa idéer, kontakta mig!

Liknande artiklar