facebook_pixel
Hollow Knight

Hollow Knight

Ännu ett Metroidvania-inspirerat äventyr, med skillnaden att det innehåller världens gulligaste insekter.

Det mest förvånande med Hollow Knight är hur oförvånande det är. Allt du förväntar dig av ett spel taggat som ”Metroidvania” på Steam finns här: en stor värld indelad i sektioner, specialförmågor som låter dig nå nya platser, dussintals gömda skatter och en hubvärld som växer under äventyrets gång.

Hollow Knight utspelar sig i det underjordiska kungariket Hallownest som sedan länge ligger i ruiner, endast besökt av lyckosökande äventyrare som du. Utöver detta ges inte mycket mer kontext, utan istället blir själva upptäckandet det som driver spelandet framåt. Att hitta varenda vrå och brodera ut kartan blir ett självändamål, så jag fortsätter djupare ner i underjorden för att spöa bossar och låsa upp förmågor som låter mig fortsätta ännu djupare.

Varje del av Hallownest följer bekanta teman – lummig grönska, svamptäckta grottor, kristallgruvor, sönderfallande ruiner – men den handritade designen, som blandar tecknade varelser med steampunkiga inslag, gör varje plats till ett under att besöka. Och tur är väl det eftersom du kommer att se samma omgivningar många gånger.

 

I korthet:

Vad är det?

Metroidvania-action med söta insekter

Utvecklare

Team Cherry

Utgivare

Team Cherry

Webb

hollowknight.com

Cirkapris

120:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Kolla även in

Ori and the Blind Forest

Man är vad man-eter.

Hollow Knight är inte ett spel som ger mycket gratis, så när du äntrar en ny sektion bör du leta upp butiken där du kan köpa en karta, och tro mig: du kommer behöva den för att navigera de labyrintlika gångarna. Detsamma gäller för att hitta skalbaggebussen som låter dig snabbresa mellan områden, samt bänkarna som låter dig spara. Ibland blev jag också förbryllad över vad jag skulle göra för att ta mig vidare, innan jag insåg att jag redan hade förmågan som lät mig göra precis det, vilket spelet inte hade gjort klart för mig.

Och visst blir man stundtals vilsen och frustrerad, men det gör också att varje framsteg blir desto mer belönande. Som när jag upptäckte att jag ju kunde dubbelhoppa på de studsiga svamparna för att ta mig vidare, eller när jag till slut hittade den där jävla kartförsäljaren gömd i ett mörkt hörn. Den här balansgången är oerhört svår att klara av men livsnödvändig för den här typen av spel, och Hollow Knight lyckas mer än det misslyckas.

Hollow Knight har inte mycket att tala om vad gäller narrativt driv, men likväl en fascinerande värld och spektakulär design. Små historier berättas i små detaljer som spelet är smart nog att inte uppmärksamma mer än nödvändigt, inte helt olikt Dark Souls eller Hyper Light Drifter. Det är i de här detaljerna som Hollow Knight sticker ut i mängden Metroidvania-wannabes, även om det knappast är ett spel som går emot strömmen eller ställer genren på ända – men gör det så mycket när det är så här välgjort och medryckande? Hollow Knight innoverar inte utan satsar på att polera alla genrens grundpelare så de skiner, vilket det lyckas med briljant.

Läs också:

RECENSION: Song of the Deep

RECENSION: Shantae: Half-genie Hero

Svampriket som sett ur Christopher Nolans ögon.
Hollow Knight Reviewed by - .
3.9

Utslag

78
78
Stabilt och underhållande tillskott till genren, även om det mesta känns igen.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar