facebook_pixel
Dark Souls 3: Ashes of Ariandel

Dark Souls 3: Ashes of Ariandel

Inte riktigt den expansion vi hoppats på – men den kanske kan ge lite julstämning.

Dark Souls är en populär spelserie. Varsågod – där har du dagens underdrift, helt gratis. Fansen har så klart redan spelat igenom och diskuterat sönder det första DLC-materialet till Dark Souls 3 vid det här laget. En mer hängiven skara människor är svår att finna. Men lever From Software upp till deras fansens tillit?

Jag är himla förtjust i Dark Souls 3, och jag älskar det första spelet ännu mer. Tvåan är inte alls lika bra som de andra delarna, men det har ändå sina poänger. Däremot var DLC-materialen till Dark Souls 2 helt okej. Lite ojämna, förvisso, men de tillförde ändå någonting till helheten.

Det kan jag tyvärr inte säga om Ashes of Ariandel – detta första DLC till Dark Souls 3. Dåligt är det verkligen inte, men det tillför heller ingenting och känns på tok för oinspirerat för att kännas leva upp till en så intrikat spelseries goda rykte. Visst har miljöerna och fienderna börjat kännas ganska upprepande även i huvudspelet vid det här laget – men detaljrikedomen och den fina visuella tematiken med aska och glöd gjöt trots det oanat liv i Dark Souls 3 och dess miljöer.

 

I korthet:

Vad är det?

Ett underväldigande tillägg till i övrigt utmärkta Dark Souls 3

Utvecklare

From Software

Utgivare

Namco Bandai

Web

darksouls3.com

Pris

140:-

Pegi

16 år

Testat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Hängbroar – ultimata skräcken för oss höjdrädda.
Hängbroar – ultimata skräcken för oss höjdrädda.

I Ashes of Ariandel irrar jag mest runt på ett snöigt berg utan en genuin känsla av framåtrörelse. Bandesingen är riktningslös – bokstavligt talat. Resan börjar på allvar vid ett kapell, och det enda man egentligen gör är att gå i en vid cirkel tillbaka till samma plats igen för att slåss mot en boss. Jag känner aldrig att jag har upptäckt något nytt och spännande, eller åstadkommit något alls. Jag börjar också tröttna på det diffusa berättandet, där allt handlar om vaga ledtrådar och lore. Just därför uppskattade jag den tydliga tematiska tråden som höll allt samman i Dark Souls 3, men någon sådan finns inte riktigt här. Det är väldigt tydligt en avkrok. En återvändsgränd att slösa bort några timmar i.

Längs vägen finns hemligheter att upptäcka, förstås. Gömda områden och bossar och framförallt en gömd PvP-arena, för den som är intresserad av det. Men mest pulsar jag fram genom snövita landskap, utforskar små ruiner, plockar upp utrustning jag inte egentligen behöver och slåss mot mängder av standardfiender. Bland annat måste jag mota bort tröttsamma flockar av vargar, äckliga insektsliknande varelser och så klart de givna jättarna med stora svärd och stora sköldar. Lite för ofta handlar det om många små fiender som svärmar omkring en, eller snabba typer som pepprar en med slag och hugg. Kameran hänger fortfarande inte alltid med i svängarna i trånga utrymmen, vilket orsakar en del onödigt billiga dödsfall.

Slutbossen bjuder på visst motstånd men den kunde definitivt ha varit mer storslagen. Den har ansatsen till något häftigt, men når inte riktigt ända fram. Ungefär som expansionen i stort.

Prata med den här typen för att låsa upp DLC-materialet.
Prata med den här typen för att låsa upp DLC-materialet.
Dark Souls 3: Ashes of Ariandel Reviewed by - .
3.15

Utslag

63
63
En kompetent men anonym expansion som inte förmår att bygga ut huvudspelet på ett intressant vis.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar