facebook_pixel
Owlboy

Owlboy

Owlboy har båda fötterna på marken.

Gud vad jag är tacksam för människorna som i mitten av 2000-talet lade grunden till den indiescen som slutligen skulle vrida spelmediet ut storbolagens kreativitetskvävande strupgrepp. De räddade den här konstformen. De förändrade allt.

Med det sagt: för att vara en i grunden revolutionär rörelse var den till en början rätt tam. Istället för att ta sig till platser där den kommersiella spelbranschen aldrig skulle våga sätta sin fot verkade den mest intresserad av att återvända till platser som nämnda spelbransch övergivit för årtionden sedan. Folk ville helst göra tvådimensionella plattformsspel. Och några norrmän som kallade sig D-pad studio var inte annorlunda.

När de under 2008 först visade upp sitt Owlboy fick vi se pixelgrafik så ljuvlig att det var som de där förbenade grafikkorten aldrig uppfunnits, som om Super Nintendo-estetiken aldrig övergetts, utan bara putsats och polerats i år efter år. Jag ville spela det för jag ville vara där. Jag ville vara i den där världen av svävande klippöar med dess små trähus och bryggor ut i himmelsoceanen och gräsbeväxta sluttningar som rörde sig till pixelvinden. Jag ville vara en uggla! Jag ville vara en pojke! Jag ville breda ut mina vingar och sväva tillbaka till hur plattformsvärldarna såg ut när jag ett barn.

Åtta år senare gick den drömmen i uppfyllelse. Under tiden hann det dock hända några grejer.

I korthet:

Vad är det?

Pixelkonst och 2D-utforskande

Utvecklare

D-pad Studios

Utgivare

D-pad Studios

Web

www.owlboygame.com

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i7-2600K, Nvidia GTX 780, 16 GB RAM

Här bor Owlboy.
Här bor Owlboy.

DET DUKTIGA SPELET

Eller: Allt hann hända. Allt har förändrats. Då flammade indietitlarna då och då upp i olika dunkla internethörn – nu befinner vi oss istället mitt i ett eldhav av kreativitet. Det går inte en dag utan att vi får höra talas om något nytt spel som tar mediet i någon ny visuell eller berättarmässig riktning. De ser ut, låter och tar sig an ämnen på sätt som var otänkbara för ett decennium sedan.

Owlboy, däremot, verkar inte ha förändrats alls. Nu, när det slutligen är färdigställt, kan man konstatera att det är ganska exakt vad den där gamla trailern utlovade. Om jag också vore densamme skulle min reaktion på spelet alltså vara himlastormande eufori.

Istället reagerar jag på hur duktigt spelet känns.

Det släpps som väntat ut i världen iklädd en oerhört välsydd pixelkostym, som – med undantag för några kitschiga detaljer – imponerar rakt igenom. Det berättar en mysig och smådramatisk historia om en blyg ugglepojke som ger sig ut i världen för att rädda nämnda värld från ett gäng hänsynslösa luftpirater. Det fyller sin historia med charmiga karaktärer och vältajmad lo-fi-slapstick. Det innehåller en del fina melodier. Och några jättefina melodier. Det ger oss väldesignade 2D-banor att flyga omkring i och lyckas variera dem så mycket att spelet ibland känns som en plattformare, ibland en smygare, ibland ett shmup. Det är polerat. Det är kul att spela. Det är… ganska ointressant.

Ett spel måste inte vända upp och ner på allt vi någonsin trott oss veta om mediet. Men idag, i denna blomstrande era, är det åtminstone för mig svårt att motivera spelandet av något som aldrig ger mig den där omskakande känslan av att jag upplever någonting jag aldrig tidigare upplevt. Owlboy känns i slutändan alltför konservativt, alltför storögt tillbakablickande på 16-bitskonsolernas storhetstid. Det var den nostalgin som var myllan där indiescenen slog ut, och där står Owlboy kvar, trots att de flesta av dess generationskamrater för länge sedan har lämnat boet, brett ut sina vingar, och svävat iväg.

UGGLOR

Vi anser att D-pad Studio flörtade lite väl mycket med sin mänskliga publik när de gjorde sin huvudkaraktär till en korsning mellan uggla och humanoid pojke. Nä, 100% uggla ska det vara. Här är två typer som borde fått rollen.

fjälluggla

FJÄLLUGGLA

Ibland ser den väldigt fin ut. Ofta ser den väldigt dum ut. Den har allt, kan man alltså kanske säga.

Buffy_Fish-Owl

BLEK FISKUV

Den heter Blek Fiskuv. Den ser ledsen ut. Om du hade hetat Blek Fiskuv och varit ledsen, hade du inte velat ha huvudrollen i ett spel då?

Owlboy Reviewed by - .
3.5

Utslag

70
70
Stabilt och vackert, men knappast särskilt spännande.

Om skribenten

Liknande artiklar