facebook_pixel
Civilization VI

Civilization VI

Det är en ständig avvägning, som dessutom kompliceras av bonussystemet. Olika resurser och inslag i miljön ger nämligen bonusar till olika distrikt, samt möjliggör vissa underverk. De gamla hederliga underverken är för övrigt tillbaka som vanligt, men även de kräver utrymme i form av en egen ruta på kartan, precis som distrikten.

Det kan låta rörigt och komplicerat, men spelet presenterar nya distrikt och bonusar i precis rätt takt så att man lär sig medan man spelar. Att bemästra det, dock, är som sig bör svårt.

Nyheterna är som sagt många. Från mindre saker som att arbetare nu färdigställer sina bondgårdar, plantager och gruvor direkt, men i gengäld bara kan upprätta tre byggnader innan de är förbrukade. En annan ny grej är att alla ledare har sina egna agendor som de agerar efter – både synliga och dolda sådana. Det här kan leda till viss frustration när man försöker klura ut hur man ska kunna vara dem till lags, men innebär också ett välkommet och välbehövligt element av oförutsägbarhet. Att diplomatin är högst begränsad i början av spelet gör också att spänningar mellan nationer ofta är högre tidigt i spelet, vilket känns logiskt – om än jobbigt när man hamnar under kniven.

Detta leder mig osökt tillbaka in på berättelsen om Harald och hans grannfejd.

Krigisk AI

Det börjar bra. Harald och Gandhi utbyter vänligheter, och går med på att skicka delegater med gåvor till varandra. I flera hundra år lever de i fred sida vid sida, till synes utan problem. Men Gandhi har, precis som Harald, gått och grubblat på sitt eget öde. Han vill uppenbarligen inte alls vara pacifist bara för att det förväntas av honom.

Underverken kräver sina egna rutor, så det gäller att stadsplanera.
Underverken kräver sina egna rutor, så det gäller att stadsplanera.

En vacker dag kommer så dolkstöten. Gandhis trupper anfaller utan förvarning och massakrerar stora delar av den oförberedda norska armén. Chocken är total och Harald är uppgiven. Hans dröm är krossad av den som borde stöttat honom mest i hans önskan om en fredligare värld.

För att göra situationen ännu värre hakar övriga grannarna också på, och både tyskarna och fransoserna förklarar också krig mot det norska riket. Den enda allierade Harald har är stadsstaten Stockholm, som snabbt blir erövrad av fienden.

Det ser mörkt ut för fredsprojektet, men tack vare sitt fokus på handel lyckas Harald köpa på sig en hyfsad armé och går till motangrepp. Frankrike och Tyskland erbjuder fred direkt när de förstår att Norge inte är det lätta byte de hoppats på, men Gandhi framhärdar i sin krigsiver ända tills han bara har en enda stad kvar.

När freden väl kommer har Haralds hjärta svartnat. De han trodde han kunde lita på har förrådit honom, och till råga på allt ses han nu av omvärlden som en krigisk skurk efter att ha ockuperat två indiska städer. Gandhi drivs av någon dold, mystisk agenda och skyller allt på Harald, som fortfarande inte riktigt förstår vad han gjort för fel. Bitterheten växer allt mer. Det här kommer ta en ände med förskräckelse.


Goda grannar

Ledargalleriet i Civilization VI bjuder på både nya och bekanta ansikten. Här är några av dem vi råkat i luven på

Gorgo

Gorgo
Gorgo – Spartas drottning leder det grekiska riket med järnhand. Lättretlig och tror på den starkes rätt. Gillar inte civilisationer som aldrig krigar, och får kultur av att besegra fiendetrupper.

Tomyris

Tomyris
Ledaren för nomadfolket skyterna. Förlitar sig på sitt kavalleri, och får två enheter för varje producerad hästbågskytt. Ogillar ohederliga överraskningsanfall.

Mvemba

Mvemba a Nzinga
Kongo kan inte grunda någon egen religion och måste förlita sig på att grannarna gör det. Blir sur om man inte skickar sina missionärer till hans städer.

Sidor: 1 2 3 4

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar