facebook_pixel
The Lion’s Song, del 1

The Lion’s Song, del 1

Att skapa stor konst är en svår konst.

Att det här spelet överhuvudtaget existerar är en liten vinst för spelmediet. Ett lågmält, avskalat peka-klicka-äventyr om konst och skapandets villkor. Det är inte direkt något jag räknade med att någonsin få spela när Monkey Island fick mig att falla för genren i början av 90-talet.

Den första delen i det här episodbaserade äventyret är en kort, bitterljuv liten berättelse som handlar om musikstudenten och kompositören Wilma i det tidiga 1900-talets Wien. Hon är kär i sin mentor, Arthur, som tagit henne under sina vingar. I ett försök att nära hennes uppenbara talang skickar Arthur ut henne i en stuga i de österrikiska alperna, där hon förväntas skriva ett stycke för en konsert han anordnat.

Men Wilma kämpar med personliga tvivel både på sin egen förmåga och sitt eget värde. Arthur och Wilma har vid åtminstone ett tillfälle hamnat i samma säng, men han låtsas inte om detta – vilket gör Wilma enormt osäker på sig själv.

Den sepiatonade grafiken är fin, liksom den väldigt atmosfäriska musiken, som lyfter fram vemodet på ett utmärkt vis. Men spelet är också märkvärdigt ytligt i sin skildring av skapandets villkor, och istället för insiktsfullt blir det emellanåt lite högtravande. Symboliken är även den övertydlig, och därför smått intetsägande. De freudianska drömsekvenserna överförklaras för spelaren på ett onödigt vis. Ett spel om konstnärskapets utmaningar måste våga lita på sin publik.

I korthet:

Vad är det?

Ett episodiskt äventyr om det kreativa skapandets villkor

Utvecklare

Mi’pu’mi

Utgivare

Mi’pu’mi

Web

insomniacgames.com/games/song-of-the-deep

Cirkapris

Gratis (90 kronor för att få kommande episoder)

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i5 3,3GHz, GeForce GTX 970, 8 GB RAM

6
Drömsekvenserna blir tyvärr onödigt övertydliga.

Under spelets gång gör du enkla val genom att svara på olika vis eller välja vilka insikter du tycker att Wilma ska komma till. Det här leder till olika slut, som även kan komma att påverka intrigerna i kommande episoder – vilka dock ska handla om andra kreativa områden (del två kretsar kring en ung konstnär).

Som bäst är The Lion’s Song i de mest nedtonade ögonblicken, då Wilma minns en lycklig morgon i Arthurs armar eller när hon samtalar över telefon med en tjeckisk man vid namn Leos, som ringt fel nummer. Men spelet lyckas inte utveckla sitt huvudtema bortom simpla förenklingar. När Wilma störs av att en storm rasar utanför fönstret löser man hennes skrivkramp genom att klicka på saker tills det går över, till exempel. Spelet är för benäget att besvara svåra frågor med tillrättalagda svar.

The Lion’s Song är ändå värt en titt för sin finstämda atmosfär, ovanliga estetik, och unika anslag. Men det är svårt att inte önska att det fick mer sagt med tanke på den intressanta tematiken.

The Lion’s Song, del 1 Reviewed by - .
3

Utslag

60
60
Atmosfäriskt och vemodigt. Vi applåderar försöket, men hoppas att kommande episoder har lite mer att säga än så här.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar