facebook_pixel
Necropolis

Necropolis

Harebrained Schemes kombinerar Dark Souls med roguelike-genren, men slutresultatet haltar.

I skrivande stund är spelvärldens kollektiva hajpmätare för No Man’s Sky i topp. Det är fortfarande några veckor kvar till releasen och pr-maskineriet har varvat upp rejält, men jag förblir pessimistisk av en väldigt enkel anledning. Jag har alltid hållit bandesign väldigt högt, och att överlåta den kreativa processen åt en matematisk formel känns som en både skrämmande och dålig idé.

Necropolis är ett roguelike. Eller månne ett roguelite, jag vet inte riktigt. Varje gång man dör måste man börja om från början, men man kan låsa upp olika perks som följer med genom omgångarna. Inspirationskällan ger sig tillkänna direkt – Necropolis är så mycket Dark Souls att det stundtals känns lite genant, men i och med steget över till slumpgenererade banor har det gått miste om något viktigt, kanske det viktigaste av allt.

Det som gör Dark Souls så bra är att miljöerna känns så verkliga. Jag är helt övertygad om att From Software har en bibel någonstans där omgivningarnas funktion och historia beskrivs i detalj, och alla oräkneliga videor på Youtube som hårdanalyserar spelens berättelser understryker bara den här övertygelsen. Necropolis är raka motsatsen: här skapas alla grottor med slumpen som byggsten, och allt känns plastigt och på låtsas, till och med storyelementen. Jag har fruktansvärt svårt att bry mig om något annat än att överleva.

 

I korthet:

Vad är det?

Ett slumpgenererat Dark Souls som är lite sämre på allt

Utvecklare

Harebrained Schemes

Utgivare

Harebrained Schemes

Web

necropolisgame.com

Cirkapris

270 kr

Pegi

12 år

Testat på

Intel Core i5 4690K, Geforce GTX 970, 8 GB RAM

NECROPOLIS (2)
Ibland öppnar grottorna upp sig rejält, men det är sällan.

Co-op-stödet höjer mitt engagemang en aning, men funktionen känns halvbakad. Man kan slåss tillsammans och hela varandra, men spelet innehåller inga chattfunktioner överhuvudtaget, eller ens möjligheten att peka på saker (eller dansa). Utvecklarna kunde ha gjort mer av co-op-läget, men det är ändå ett oerhört välkommet inslag och jag får gott om Destiny-vibbar när jag och min kompis plöjer genom fiendevåg efter fiendevåg. Stridssystemet är bra nog för att ska vara njutbart, och det är alltid roligt att se hur superattacken för det där nya vapnet ser ut. Jag studsar ofta upphetsat framför min vän när jag hittat en ny, cool hjälm i en kista.

Den grafiska designen är spelets främsta förtjänst – spelarkaraktärerna ser genomgående skitcoola ut, och miljöerna är snygga med chelshadade, skarpa konturer och iögonfallande ljussättning. Fiendeutbudet är tillräckligt varierat för att man nu som då ska kunna stöta på en överraskning, men överlag lär man sig spelets tankesätt väldigt snabbt och upplevelsen blir oundvikligt enformig. Necropolis saknar helt enkelt hjärta – det känns som en rad kompetenta idéer och spelmoment som misslyckas med att engagera på riktigt. Ett helt okej tidsfördriv i goda vänners lag men inte mer än så. Jag fortsätter hellre med Dark Souls III, jag har ju inte ens klarat det ännu.

Necropolis Reviewed by - .
3.15

Utslag

63
63
Kompetent, snygg och helt okej co-op-underhållning.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar