facebook_pixel
Dead by Daylight

Dead by Daylight

Dead by Daylight drömmer vackert men verkligheten kommer i vägen.

Jag gillar slasherfilmer. Den rena paniken är påtaglig när ännu en dum tonåring fumlar med en nyckelknippa samtidigt som den stora, läskiga mördaren långsamt kommer närmare. När ynglingen väl lyckats öppna dörren snubblar han ofta på en mattkant och belönas med en machete uppkörd i gommen.

Dead by Daylight vill vara en slasherfilm i multiplayer-tappning. Utvecklarna har byggt upp en fantastisk stämning med dystra färger, olycksbådande musik och rysliga ljudeffekter. Men den raseras allt som oftast av det enda bortom deras kontroll – vi som spelar det.

Jag hittade en video på Youtube (spelet har funnits i early access ett bra tag) där en kille sakligt kartlägger hur man ska vinna. Som en av fyra överlevare måste man överlista den odödliga mördaren och reparera ett gäng generatorer som tillsammans öppnar dörren hem. Killen förklarar stolt hur man kan skapa en evighetslång distraktionsslinga genom att bara hoppa in och ut ur fönster utan att mördaren ens kommer i närheten – hans animationer är helt enkelt för långsamma.

I korthet:

Vad är det?

Onlinebaserad mordsimulator inspirerad av den gamla skolans slasher-skräck

Utvecklare

Behaviour Digital

Utgivare

Starbreeze Studios

Web

deadbydaylight.com

Cirkapris

190 kr

Pegi

18 år

Testat på

Intel Core i5 4690K, Geforce GTX 970, 8 GB RAM

DBD (7)
Man måste hamra space-tangenten för att hålla borta helvetets klor. Här har jag misslyckats eller så har jag bara slutat bry mig. Jag vill inte misshandla mitt tangentbord! För fan, spelutvecklare!

Alla multiplayer-spel råkar ut för sånt här. Strategier utformas, siffror beräknas och inom kort tillhör kunskapen allmänheten. Frågan är om det ens är möjligt att skapa ett multiplayer-spel där deltagarna inte förr eller senare bryter ner allt till ettor och nollor. Det är så här man ska spela för att bli framgångsrik, vare sig man vill eller ej. Jag vill inte.

I en perfekt värld skulle varje match vara en knogvitnande kurragömmalek med panikinducerande klimax. Men ju mer jag spelar, desto mer genomskinlig blir speldesignen. Jag blir irriterad över att behöva hamra på tangentbordet för att ta mig ur mördarens grepp och suckar uppgivet när jag blir upptäckt, istället för att drabbas av panik.

När jag spelar som mördaren når min motorsåg sällan hela vägen fram. Ytterst samlade överlevare hoppar lugnt och sansat över murar för att hålla mig borta och river ner bråte framför mig. De beter sig mer som en kommandotrupp än panikslagna tonåringar. Jag vet inte om jag bara är dålig eller om spelet är tråkigt. Förmodligen både och.

Lägg till bristfälliga matchmaking-möjligheter (spelare studsar in och ut ur lobbyn i hopp om att hamna i samma match som sina kompisar) och jag tappar i stort sett all lust att spela vidare. Spelet har sina ögonblick, javisst, men oftast är det bara monotont.

Väldigt lite är allvarligt fel med Dead by Daylight – presentationen är helgjuten och den omfattande karaktärsprogressionen välgjord. Utvecklarna har skapat ett hyfsat balanserat spelsystem, men det känns ändå som att veteranerna är oslagbara för oss nybörjare. Dead by Daylight osar potential. Synd bara att de som spelar det förhindrar mig från att kunna njuta.

DBD (11)
Mördaren offrar överlevarna till de uråldriga gudarna. Eller något. Det ser häftigt ut i alla fall.
Dead by Daylight Reviewed by - .
2.9

Utslag

58
58
Den mysiga stämningen förtas av spelarnas ovilja att bejaka den.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar