facebook_pixel
Trials of the Blood Dragon

Trials of the Blood Dragon

Redlynx introducerar gott om nyheter, men de flesta håller inte måttet.

Jag har en teori om oss finländare: vi gillar att se på när folk trillar omkull och skadar sig, och då framförallt i spel. Från de elaka knuffarna nerför trappor i Porrasturvat via trasdockorna i Max Payne 2 till de stackars skrotbilsförarna i Flatout – alla gottar de sig i ren och skär skadeglädje. Men frågan är om inte Trials-spelen överträffar dem alla.

Sedan millennieskiftet har Redlynx byggt en karriär kring mänsklig misär. Jag har alltid flinat brett när min motorcykelförare slår huvudet i taket och handlöst faller mot sin död. Men Trials of the Blood Dragon är det femtonde spelet i serien om man räknar med alla sidospår, så det är förståeligt att utvecklarna behöver lite omväxling. Denna uppföljare medför inte enbart ett dramatiskt tonskifte, det innehåller också de största spelmekaniska nyheterna i serien någonsin. Tyvärr är förnyelsen inte särskilt lyckad. Alls.

Spelet äger rum i samma universum som Far Cry 3: Blood Dragon och vi får spela som Rex Colts barn Slayter och Roxxane. Syskonen är yrkesmördare och allt är neon, 80-tal, amerikanskt, och – faktiskt – ganska jobbigt. Manuset är sällan roligt, och det är egentligen bara slutet som är absurt nog. Banorna svämmar över av popkulturella referenser och spelet utbrister saker som ”Your mum” när man misslyckas.

I korthet:

Vad är det?

Ett motorcykelspel med plattformsmoment. Eller tvärtom

Utvecklare

Redlynx

Utgivare

Ubisoft

Webb

ubisoft.com/en-GB/game/trials-of-the-blood-dragon/

Cirkapris

130:-

Pegi

16 år

Testat på

Intel Core i5 4690K, Geforce GTX 970, 8 GB RAM

5
Cartoon Network-estetiken går inte hem hos undertecknad.

Motorcyklar spelar givetvis en central roll, men de får sällskap av spelmoment som borde hålla till i bonussektionen. Det handlar oftast om oinspirerade plattformspartier där precisionen är närapå icke-existerande. Jag suckar alltid uppgivet när spelet tvingar mig stiga av motorcykeln.

Trials of the Blood Dragon lämnar många av seriens mest karaktäristiska drag bakom sig. Det vill inte längre att du ska starta om banor så fort du vurpar – annars hade det inte haft dialog man tvingas lyssna igenom igen vid varje omstart – och spelet är rent allmänt ute efter en mer filmisk upplevelse än tidigare. Överallt händer det saker, i bakgrunden och på spelplanet, men det är sällan särskilt svårt. Det spelar ingen roll om man misslyckas. Först mot slutet av den två timmar korta kampanjen sipprar den gamla Trials-magin igenom, men då är det på tok för sent.

Jag älskar Trials HD och Trials Evoultion. Men Trials of the Blood Dragon går så långt ifrån grundkonceptet att det inte längre gör sig förtjänt av namnet. Det känns som att motorcykelnivåerna inkräktar i ett dåligt plattformsspel istället för tvärtom. Här finns enstaka lyckade nyheter – de Asteroids-doftande jetpack-partierna är helt okej, likaså motorcykelns änterhake – men överlag är Trials of the Blood Dragon ett misslyckat experiment. I jakten på förnyelse har Redlynx nedprioriterat vad som gjorde deras spel så bra till att börja med: motorcykelakrobatik och skadeglädje.

Trials of the Blood Dragon Reviewed by - .
2.7

Utslag

54
54
Nyheterna stjälper mer än de hjälper. En bagatell vi gör bäst i att glömma så snabbt som möjligt.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar