facebook_pixel
Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter

Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter

Elementärt, käre Watson.

En halvtimme in i The Devil’s Daughter är jag övertygad om att spelet är trasigt. Jag vet att nästa ledtråd finns i den där puben, men Sherlock Holmes vägrar gå in för att han “inte är törstig”. Till slut inser jag att jag behöver plocka på mig det där reklambladet jag lämnade, inte bara titta på det, för att låsa upp nästa segment i handlingen – trots att det sedan aldrig kommer till användning.

Spelet förklarar sig ogärna, det känns som att utvecklarna utgår från att man har en hel del erfarenhet av serien (det har inte jag) och när jag avslutat det första fallet känner jag mig redo att lägga deckarhatten på hyllan. Men jag fortsätter. Och plötsligt bara klickar det.

Jag utför delmål som bockas av i Sherlocks anteckningsblock, läser karaktärsporträtt och föremålsbeskrivningar. Jag ser logiken i speldesignen och användargränssnittet, jag fastställer människoöden genom att detaljstudera deras yttre, och jag dras allt djupare in i handlingen.

Men precis när jag känner mig redo att erkänna att jag hade underskattat spelet totalt tar det ner mig på jorden igen.

I korthet:

Vad är det?

Världens meste mästerdetektiv på något för fartfyllda äventyr

Influenser

Telltales The Walking Dead

Spelas på

Core i5 4690K, Geforce GTX 970, 8 GB RAM

Kolla även in

Sherlock Holmes: Crimes and Punishments

8
Den här mannen är den mest misstänksamma typen i hela spelet, varje morgon Sherlock lämnar sitt kontor står han och poserar. VARFÖR!?

Sherlock välter ett bord och knuffar det framför sig medelst maniskt knapptryckande i en actionsekvens som känns designad av David Cage år 2005. Sherlock får en pil i huvudet fem gånger om och doktor Watson viftar klumpigt med sin revolver. Jag suckar tungt. De halvbakade urladdningarna skär sig rejält mot det stundtals briljanta detektivarbetet. Och eländet tar inte slut där. När jag kort efteråt slängs in i en rutten Tomb Raider-klon från sent 90-tal, med rasande golv i mystiska tempel, blir jag uppriktigt sagt förbannad. På den lättare av spelets två svårighetsgrader kan man förvisso hoppa över de flesta av spelets pussel och minispel, men de blir inte bättre för det.

The Devil’s Daughter är själva definitionen av en oslipad diamant. Ändå kan jag inte låta bli att trivas i dess sällskap. Trots alla skavanker är det här ett unikt, fräscht och intressant äventyr. Frogwares har länge varit något riktigt stort på spåren med sin Sherlock Holmes-serie. Den här gången är de närmare än någonsin att nå ända fram.


Cirkapris 299:-
Releasedatum Ute nu
Utgivare Bigben Interactive
Utvecklare Frogwares
Multiplayer Nej
Webb sherlockholmes-games.com
Pegi 16
Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter Reviewed by - .
3.5

Utslag

70
70
En briljant detektivsimulering som dras ner av trött action och irriterande pussel.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar