facebook_pixel
Unravel

Unravel

Ett STORT äventyr om de små ögonblicken.

Av Rikard Olsson

Sedan jag flyttade till England för tio år sedan har jag haft ett märkligt förhållande till Sverige. Genom åren har jag på avstånd sett hur mina hemtrakter har förändrats, och när jag tänker tillbaka på hur de brukade se ut fokuserar jag mer på de små detaljerna som jag inte noterade när de var en del av min vardag. Den känslan återkom jag till när jag spelade Unravel, ett spel om att blicka tillbaka på de små stunderna som definierar ett helt liv.

I Unravel personifieras nostalgin av garnfiguren Yarny som är en bokstavlig röd tråd genom en persons minnen, representerad av ett fotoalbum och små garnfigurer. Äventyret tar Yarny genom blåbärstäckta skogar och frostiga åkrar, sedda från ett Nils Karlsson Pyssling-perspektiv. Yarnys värld är vår men känns mer färggrann och magisk, precis som att ens barndomstrakter känns större, viktigare och mer sagolika i minnets backspegel.

Om Unravel är något är det just sagolikt. Yarnys Sverige är en förtrollande värld full med perfekta detaljer, från flytringarna på stranden, bokstavsklossarna i sandlådan och djuren som rör sig som jättar i bakgrunden. Där Brothers och Year Walk visade upp den svenska idyllens mörka baksidor porträtterar Unravel Sverige som något ur Elsa Beskows fantasi. Det är en sann, om än nostalgiskt förädlad, återspegling. Jag kan inte nog betona hur vackert det är och otroligt nog ser det ännu bättre ut i rörelse tack vare de fantastiska animationerna. Unravel är, utan överdrift, det snyggaste spelet jag någonsin spelat.

Coldwoods benägenhet att blicka tillbaka hellre än framåt märks inte bara i presentationen – de hämtar ivrigt inspiration från LittleBigPlanet, Limbo och Journey. Ibland känns det som en Best Of-samling av beprövade indieidéer, som när en av spelets mest emotionella sekvenser är en kopia av en liknande scen i Journey. Det suger liksom musten ur ögonblicket, vilket är extra synd när det är uppenbart att Coldwood-gänget gett så mycket kärlek till projektet.

Själva plattformandet är stabilt men förändras inte nämnvärt under spelets gång, så jag Spindelmannen-svingar mig mellan träden, knuffar föremål och löser fysikpussel på samma sätt i både första och sista banan. Pusslen i sig är ofta lagom krävande utan att frustrera, men de anknyter sällan till spelets teman på något meningsfullt sätt. Där till exempel Brothers och Braid använde sina pussel för att komplettera sina historier saknar Yarnys äventyr ironiskt nog den röda tråden mellan mekanik och narrativ som hade kunnat ge historien mer resonans.

Unravel må ha mer stil än substans men det kan jag gott leva med när stilen är så här välgjord och oemotståndlig. Om inte annat fick det mig att längta hem igen.

[Review]

I korthet

Vad är det?

Pusselplattformsäventyr i Nils Karlsson Pyssling-tappning.

Influenser

Limbo, Journey, din farmors fotoalbum

Spelas på

2,4 GHz dual core processor, 4 GB RAM

Kolla även in

Brothers: A Tale of Two Sons, PCG 204, 76 %

Cirkapris

200:-

Releasedatum

Ute nu

Utgivare

Electronic Arts

Utvecklare

Coldwood Industries

Multiplayer

Nej

Webb

unravelgame.com

Pegi

7 år

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en fru, två katter och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar