facebook_pixel
Paws: A Shelter 2 Game

Paws: A Shelter 2 Game

Små TASSAR i en stor skog.

Av Rikard Olsson

Shelter-spelen skrämmer mig. Jag har inte nödvändigtvis undvikit dem, men jag har heller inte aktivt sökt möjligheten att konfronteras med den livlösa kroppen av en hjälplös lodjursunge som jag placerades på jorden för att beskydda. Vetskapen, i mitt hjärta, att det här lilla knytets öde hade kunnat undvikas om jag bara hade varit en bättre förälder.

I Paws, en fristående spinoff till Shelter 2, spelar jag istället en av de stackars kattungarna som olyckligtvis skiljs från sin mamma och nu måste försöka hitta tillbaka sin ludna familj. Potentialen för hjärtskärande tragik och skuldkänslor kändes mindre trolig när mitt uppdrag låg i att hålla mig själv vid liv tillräckligt länge för att hinna ifatt min flock. Ack, jag är så naiv.

Vandringen sker i en fint stiliserad vildmark som man upptäcker i en relativt rak linje. Spelets senare halva introducerar ett fåtal rudimentära pussel, men ens interaktion med världen är oftast begränsad i att följa i kissefamiljens spår.

Paws_04
Fredagsmys för en lodjursfamilj är mindre tacos och Let’s Dance och mer ”slita ett as i bitar”.

Resen är charmig på ett Den Otroliga Vandringen-vis, men känslan av att vara liten, vilsen och sårbar infinner sig inte som den borde. Spelet saknar nästan helt några överlevnadsmekaniker, som att jaga mat eller undvika rovdjur och jag kände mig därför sällan i ordentlig fara. Inte ens bland ilskna svanar och hungriga vargar.

Det är vetenskapligt bevisat att spel där du blir kompis med en björn är 83 procent mer älskvärda.
Det är vetenskapligt bevisat att spel där du blir kompis med en björn är 83 procent mer älskvärda.

Här finns verkligt briljanta berättarmässiga ögonblick men de ligger utspridda mellan flera tomma vandringssekvenser. Utvecklarna kan uppenbarligen klämma mycket känsla ur små, ordlösa ögonblick och hade de bara haft ytterligare en timme att ge de här ögonblicken tid att andas hade Paws kunnat bli något verkligt spektakulärt.

Till exempel hoppar berättelsen från en lysande final på andra akten direkt till spelets definitiva slut utan att det finns någon narrativ vävnad däremellan. Avslutningen följer ett känslomässigt förkrossande val som skulle få vilken Telltaleförfattare som helst att spinna av stolthet, men spelet har så bråttom i mål att stunden inte får tyngden den förtjänar.

Jag önskar att Paws var mer än en sidostory då det har råmaterialet för att vara något mer. Av någon anledning – kanske brist på tid, pengar eller självförtroende – jäktar det igenom sina höjdpunkter och lyckas inte knyta ihop dem till en större helhet. Trots detta är det ett finstämt, sagolikt äventyr som garanterat kommer få dig att ge närmsta katten till hands en ordentlig kram efteråt.

Paws: A Shelter 2 Game Reviewed by - .
3.65

Utslag

73
73
Elegant och känslosamt novellspel som är några missar från att komma till sin rätt.

I korthet

Vad är det?

Ensamt lodjur söker familj.

Utvecklare

Might and Delight

Utgivare

Might and Delight

Webb

mightanddelight.com/paws

Pegi

Ej klassificerat

Cirkapris

120:-

Spelas på

2,6 GHz Dual core processor, 1 GB ram (minimum)

Kolla även in

Shelter 2, PCG 225, 80 %

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar