facebook_pixel
Cobalt

Cobalt

I ett överflöd av innehåll hittar vi årets hittills största överraskning.

Av Tobias Garsten

Dryga sex år tog det för Mojangunderstödda Oxeye Game Studio att släppa sitt debutspel, och under de åren har det vuxit från en till synes liten och mekaniskt ren plattformare till en innehållsmässig best – mer likt en sidoscrollande Deus Ex än Mega Man.

En tio timmar lång kampanj, fem flerspelarlägen, åttio banor och sjuttio vapen, ett stealthsystem, loot, valbar dialog och ett lättanvänt och flexibelt banverktyg är bara en bråkdel av allt som ryms här. Överväldigande, kan tyckas, men det hela hålls samman av stridsmekanik som är bland den mest välpolerade och tillfredställande plattformsgenren sett på många år.

Följsamma kontroller, projektilreflekterande kullerbyttor, automatisk slow-motion (det kan bli rätt rörigt annars) och självsiktande skjutvapen är dess kärna. Cobalt briljerar i hisnande strider mot både datorstyrda fiender och levande motståndare. I jämförelse med de mer intensiva multiplayer- och utmaningslägena känns kampanjen därför mest som en påklistrad onödighet som trots att den tycks ha skapats med samma noggranna omsorg, helt enkelt bjuder på för lite av det spelet gör allra bäst.

I korthet:

Vad är det?
Plattformsaction med kullerbyttor och slow-motion.
Influenser
Max Payne, Super Metroid
Spelas på
1,5 GHz processor, 2 GB ram, 1GB vram grafikkort, 2 GB hdd (minimum)
Kolla även in
Hotline Miami, Shovel Knight

C3

Det må vara generöst med innehåll, men det är minst sagt sparsamt med förklaringar. En stor del av nöjet (och nästan lika stor del av frustrationen) ligger därför i att på egen hand upptäcka hur spelets många olika verktyg fungerar och samspelar. Hur man tämjer getingar, till exempel, eller vad i hela friden alla de dussintals olika kastvapnen har för funktion – allt sådant lämnas åt spelaren att lista ut. En innehållsmässig julafton men alla paket är inslagna i hård plast som bara går att få upp med sax.

Har du dessutom oturen att spela utan handkontroll kan du föreställa dig att saxen du måste använda är gjord av överkokt spaghetti. Tangentbordsgenvägarna verkar ha skapats genom att bara välja lite knappar på måfå, och ignorerar helt alla väletablerade konventioner. Lyckligtvis går de att ändra, men jag känner mig tvungen att medge att en handkontroll klart är att föredra för att lyckas utföra plattformsakrobatiken. (Det är okej, Tobbe, vi får gilla konsolspel också. /Reds anm.)

För Cobalt verkar orden ”för mycket” betyda exakt ingenting. Men trots att det med fördel skulle kunna trimmas lite på bredden är stridernas svindlande höjder mer än nog för att skilja Cobalt från mängden och göra det till årets hittills största överraskning.


Cirkapris 200:-
Releasedatum Ute nu
Utgivare Mojang
Utvecklare Oxeye Game Studio
Multiplayer Ja
Webb playcobalt.com
Pegi –
Cobalt Reviewed by - .
4.05

Utslag

81
81
En plattformare med bantningsbehov men också med genrens fetaste strider.

Om skribenten

Liknande artiklar