Här kommer en liten Starcraft 2-berättelse som kanske kan lära ut en läxa: (Sorry för bildkvalitén)

Jag spelar en rankad match; 1v1, han är Zerg, jag Terran. Jag byggde upp för en Banshee-harass, medan min motståndare tyvärr körde en zerglingrush.


3:30 på klockan and it's Zergling mayhem!

Dåligt för mig alltså. Medan han dödade ut min i princip oförsvarade bas, lyckades jag ändå smita förbi med en SCV och bygga en command post vid ett guldfält, eftersom min motståndare uppenbarligen inte byggt upp för en lång omgång.


Sneaky SCV escape!


Mmm... bygga ny bas.

När endast command posten finns kvar i min gamla bas, lyfter jag den och flyger iväg, med horden av zerglings följande efter utan att kunna attackera.


Run away, run away!

Min motståndare frågar om jag inte bara kan ge upp?


Gief up kthxplz?

Han frågar sedan om jag är i Bronze league - uppenbarligen tycker han att jag är en n00b. (Jag är i silver) Bra, tänker jag, då tror han nog att jag är helt körd nu.


Meanwhile, on the other side of the map!

Han säger att han själv är i gold. Det måste ju vara ytterst provocerande för honom att se en sådan n00b lyfta iväg med sin command center och tro att han kommer att ha en chans.


Jag spelar min roll och får honom att känna sig lite mer överlägsen.

Samtidigt som Zerglingarna jagar efter min command center kors och tvärs över kartan, antar jag att min motståndare struntar helt i att bygga upp någon avancerad krigsmaskin. Antagligen jobbar han lite förstrött mot att få upp corruptors. Själv börjar min guldbas att blomma ut och jag svärmar ut marauders och hellions.


Nu har hans Zerglings jagat min Command Center väääldigt länge.

Oturligt nog kör han så småningom en scouträd med sina Corruptors (han har tappat bort min flyende Command Center) och upptäcker till slut min hemliga bas.


Peekabo!

Zerglingsarna attackerar och jag sätter allt på ett kort och skickar min armé in i hans bas istället för att försvara min egen. Hans corruptors kan inte hjälpa till med något av det som händer nu, utan han är utelämnad till sina zerglings, som tar lång tid på sig att förstöra min bas.


Gnag på, små Zerglings. You'll get yours!

När jag kommer in i hans bas får jag bekräftat att han satsat allt på en Spire och corruptors. Det enda försvar han har är en Queen.


'sup yo?

Han får ut två mutalisker sekunden innan hans Spire dör, alltmedan mina hellions bränner sönder hans drones, men de har inte en chans att stoppa mina marauders från att bomba sönder varenda byggnad i hans bas. Ända fram tills nu har jag varit övertygad om att han ändå skulle ta hem matchen, men det visar sig ju att mina marauders mörsar ner hans byggnader mycket snabbare än hans zerglings gör med mina.


Zerglings äter Command Center...


...långsammare än Marauders äter Lairs!

Och helt plötsligt står jag där med vinsten i hand!


I R teh win! :D

Så låt det bli en läxa för er alla: It aint over 'til the fat lady sings!

/Emil

Är man Starcraft 2-skadad om man tycker att det är jätteintressant att läsa om olika build orders, taktiktips samt titta på kommenterade proffsmatcher? Jag som var en Westwood-fanboy en gång i tiden. Och nu sitter jag och skrockar åt när IdrA ragequittar eller läser på om vad en 12 nexus egentligen är. (Trots att jag spelar Terran). Aj aj. Nåja, det har ännu inte gått så långt att jag inte fortfarande känner mig som en n00b. Jag klamrar mig fast vid min ödmjukhet och läser vidare om proxy rushes och void ray counters.

/Emil

Det har kommit en ny Shogun 2-film, fångad med spelets in-gamegrafik:

Det där får mig att känna mig som Champ Schwimmer i Bay of Pigswatch när han får en ny kollega:



/Emil

Linus Åkesson har byggt musikinstrumentet som från och med nu är alla spelnördars våta dröm: Chipophonen. Det kan väldigt förenklat beskrivas som en gammal elektrisk orgel ihopkopplad med ett 8-bitars syntheziser-chip. Resultatet är en orgel som kan producera gamla klassiska NES och Commodore-tunes. Underbart! Jag skulle vilja äga en bara för att kunna spela Central Park loading-temat ur Last Ninja 2.

Jag är inte helt sålt på Starcraft II:s multiplayer, men jag kan inte vänta på att få spela singleplayerkampanjen. Senaste trailern minskade inte på förväntningarna direkt:



Hot damn!

/Emil

Underbar ingående recension av Star Wars Episode 1: The Phantom Menace. Den är inte bara väldigt konstig, men ger en fantastisk narrativ analys av vad som gör filmen dålig jämfört med Episode IV och pekar dessutom ut en hel del logiska luckor (typ, allt i hela filmen).

/Emil

Jag ska ärligen säga att jag trodde mycket på Rome 2: Total War som nästa spel i serien. Ett Shogun 2 kändes för nischat och för riskabelt med tanke på de tidigare spelens stora publik i Europa och USA. Men nu när det är officiellt känns det ändå som ett vettigt steg. Gå tillbaka till seriens rötter, minska ner scopet och bjud på större kvalitet snarare än större kvantitet. Med Medieval, Rome och Empire växte Total War till en global skala, vilket jag absolut inte har något emot, men med ett nytt Shogun ges serien lite välbehövt andrum. En möjlighet att förfina konceptet och gå ner på detaljer.

Det sägs att de ska kolla lite mer på personliga intriger och gå in lite djupare på din Daimyo men även dina generaler och agenter. Detta vore ju ypperligt isf, och välbehövlig erfarenhet inför Rome 2 sedan, där förnyelse i form av ökade familjeintriger närmast krävs.

Jag vet inte hur förtjust jag är i hela "hjälteenhet"-grejen. Det luktar alldeles för mycket Blizzard och alldeles för lite Total War. Det kommer att bli en utmaning att göra det samtidigt som man håller sig inom den historiskt korrekta andan. Lyckas man så kan det vara coolt, men det är en risk, som sagt. För min del får de gärna snegla lite på Rise & Fall, som förvisso var ganska casual, men som visade hur coolt det kunde vara att hoppa ner på marknivå.

Mest ser jag dock fram emot att få återuppleva den harmoniska stämningen som fanns i Shogun. Musiken, mellansekvenserna, de böljande landskapen. Stillsamt i all våldsamhet.

/Emil

Här kommer en liten snabb uppdatering av hur mina fritidstimmar ser ut nuförtiden:

Sett på TV:



Big Bang Theory - Sheldon Cooper ftw!

True Blood - Jag undvek den länge i tron att jag skulle bli besviken, men tvärtom. Och Skarsgård är ju faktiskt bra.

Sett på Film:
Avatar - Jag förstår kritiken som säger att det här är Dansar med Vargar på en smurfplanet i framtiden, men produktionsvärdena kan man ju verkligen inte klaga på. Såg den inte i 3D, men Blu-ray på 42"-teven hemma var nog så imponerande.

Twilight - Såg den för att förstå vad allt fuss är about. Men jag förstår ingenting? Det var inte en bra vampyrfilm och det var inte en bra high school-film. Det var inte en bra film överhuvudtaget faktiskt. Handlingen var ungefär lika avancerad som en pixi-bok.

Spelat på datorn:


Splinter Cell Conviction - Jag var imponerad av första cellen, tyckte andra var bra, fullkomligt avgudade tredje och missade fjärde. Femte? Mjo, både bra och dåligt. Man får göra en del grymt coola grejer med Sam. Markera tre fiender, hoppa ner och ta stryptag på en fjärde medan man med en knapptryckning skjuter de andra i huvudet med sin ljuddämpade pistol? Yes please! Tyvärr blir det aningen för lite fritt tänkande och lite för mycket matlagningsprogram. "Vi har förberett det här rummet med klätterbara rör i taket som helt utan anledning går precis över vakternas patrullrutter".

Battlefield: Bad Company 2 - Jag fortsätter min envisa resa mot onoobighet. När man är på rätt server, med rätt lag och i rätt squad så är BC2 himmelriket, precis som BF2 dessförinnan. Men det är en ganska tuff uppförsbacke att komma som ny när alla andra har dubbelt så många unlocks. Det är resonabelt balanserat ändå, men det tog mig några nivåer innan jag verkligen kunde börja göra nytta. Idiotisk som jag är så satsar jag heller inte helhjärtat på en klass, utan växelkör rätt mycket, för att kunna anpassa mig till de behov som finns på olika banor, med olika lag och vid olika tidpunkter. Jag märker att jag gillar rush lite mer än conquest, och Medic ligger mig fortfarande varmt om hjärtat sedan BF2, även om Assault och Recon ibland är betydligt bättre val.

Spelat på bordet:


Dominion - Kortspelet dominion är fantastiskt kul och ombytligt och jag och hustrun har spelat rätt mycket på sistone (inkl. expansionen intrigue). Det är underbart när man lyckas hitta en taktik som verkligen fungerar (Ironworks + Gardens = win), men det är ändå inte en garanti för att vinna. Har ni inte spelat det så rekommenderar jag det varmt.


Vad händer imorgon?
En gammal barndomsvän kommer hit för det årliga lanet! Fem dagars sanslöst spelande. Det ska bli intressant att se vad som ska spelas. Sist blev det inte så mycket ett MP-lan som det blev ett "sitta bredvid varandra och spela varsitt spel och med jämna mellanrum uppdatera sig på den andres framfart. Då han jag med att spela allt från Civ IV till Hidden & Dangerous 2. Den här gången blir det nog ganska mycket BC2, men kanske något annat också! Presskontot på Steam bjuder ständigt på nya eller nygamla bekantskaper. Kanske ska ta en tripp down memory lane och spela om Deus Ex? Eller vad säger ni?

/Emil

Hej hej,

Idag tänkte jag bjuda på lite örongodis. Nämligen ge er lite tips på "åka fort i spel"-musik. Ibland kan inte ett spels egna musik fylla awesomenesskvoten när det gäller att ackompanjera höga hastigheter i bil. Då kan det ju vara bra att fylla på med ett externt ljudspår. Här är tre stycken som jag har använt i mina dagar:

Låt: Lotus Esprit Turbo Challenge III, track 3 Obs: Track 3 är 6:35 in i klippet!
Använt: När jag kände för att koppla av under utvecklingen av Just Cause 2, hoppade in i en Mancini Cavallo och tryckte gasen i botten längsmed Tana Raya Highway.




Låt: Highway Star - Deep Purple
Använt: I Operation Flashpoint-multiplayerkartan SWRace - där ena laget ska racea från ena sidan av en gigantisk ö till den andra. Lag två (Oftast en person) startar i en Mi-24 Hind och ska döda de raceande motståndarna innan de lyckas ta sig fram. Kickass! När du satt där i din lilla Lada eller UAZ med full gas och hörde Hinden komma dundrandes över himlen bakom dig var Highway Star den extra grädden på ett av de mest adrenalinfyllda mos jag någonsin upplevt.




Låt: Airplay - Stranded
Använt: I Vice City. Hoppa in i närmsta sportbil eller motorcykel, dra på gasen och kör i motsatt körriktning med Stranded på högsta volym. 80-talsgalenskap at its best!



/Emil

På gymmet idag rullade Svts frågesportprogram "Vem vet mest?", som jag kan tycka är lite sisådär. Hursomhelst, ryckte jag till lite när en fråga om spel dök upp. "I vilket spel kan du ta dig an områdena Liberty City, Vice City och San Andreas". Jag förväntade mig nästan att någon av de tre gamlingarna på podiet (datorspelaren och datorspelsstudenten hade redan åkt ut) skulle kunna svaret efter att ha hört och läst alla chockrapporter, men svaret "Monopol" var typ så fel det kan bli. Mer intressant blev det när Rickard Olsson avslöjade svaret, med följande mening:

"Grand Theft Auto heter ju spelet. Där man ska sno väskor av gamla tanter, och bete sig som ett kräk för att vinna."

Och där kom den. Den obligatoriska "spel är våldsamma satans verktyg som dödar våra barn"-kommentaren. Okej, Rickard är ju faktiskt inte HELT off med den beskrivningen, och det är ju inte som att han brukar hantera allt med politiskt korrekthet. (Tidigare i avsnittet frågade han den tävlande pastorn om han aldrig hade haft ett riktigt yrke). Men det vore kul att höra någon tala om spel i neutrala ordalag på Svt någon gång :)

Avsnittet finns på Svt Play - 27 april, 23:35 in - men jag tycker inte att programmet är tillräckligt bra för att länka till. istället tänker jag länka till den här härliga videon!

/Emil