Just Cause 2-demot släpptes igår och för första gång får nu allmänheten spela det spel jag jobbat med de senaste två åren. Grymt spännande, läskigt och roligt - på samma gång.

Än så länge verkar folk mest leka i sandlådan, men så småningom gissar jag att en del kommer att ta sig an den lite mer tävlingsinriktade biten. Vem som kan skapa mest chaos under demo-tiden.

Avalanche-rekordet är 73130 Chaos*. Vem slår det först? :)

/Emil


* Jag behöver väl knappast nämna vem som innehar det rekordet?

"Getting mad at Activision for this kind of thing is like getting mad at an ape for throwing feces. It's just how the beast communicates."

- Legenden Tim Schafer kommenterar det faktum att Activision imorse på uppseendeväckande sätt sparkade Call of Duty-skaparen Infinity Wards två chefer, för kontraktsbrott och "olydnad".

Jag kände att det var lite för länge sedan jag postade den här typen av inlägg:





Det där signerade fotot hade givetvis verkat mycket häftigare om jag inte vetat att Jake och Joe är så tjenis att de LANar och byter leg med varandra.

Jag får väl trösta mig med resultatet i min och Jakes senaste Starcraft 2-match. (Jag var tvungen att nämna det förr eller senare, Ginger Kid!)

Och nu inser jag att det inte alls var länge sedan jag postade ett sådant här inlägg. Mitt förra inlägg var ju av samma karaktär. Ja ja, vad ska man göra? It's a dirty job...

/Emil

Det verkar som att Actiblision Vizzard läste mitt senaste blogginlägg om C&C och inte gillade hela nostalgiseringen:


StarCraft® II: Wings of Liberty™ Beta Test Invitation

Congratulations, this is your invitation to the beta test for Blizzard Entertainment’s StarCraft® II: Wings of Liberty™! You are receiving this email because you attended a special Blizzard Entertainment event, participated in a related contest or promotion, or have otherwise been selected to join the beta-testing process. This email contains your beta key along with instructions on how to get started.



/Emil

En glad nyhet på denna kommersialiserade sankt Valentins dag är att EA vill sprida lite kärlek (och lite franchise-PR) till Command & Conquer-fans runtom i världen genom att erbjuda Tiberian Dawn, Tiberian Sun och Red Alert gratis! Awesome. (Red Alert har dock släppts gratis sedan tidigare, tror jag).

Jag skulle personligen rekommendera folk att lira Tiberian Sun. Inte för att det är bäst, men för att det fick viss kritik när det släpptes, men enligt min ringa åsikt är ett spel som åldrats med förvånansvärd värdighet, tack vare den bitvis kritiserade voxelgrafiken.

Ladda ner gratis, här!

/E

Jag har nyligen testat två nya möss för PC Gamers räkning (testet i fråga kan läsas i nästa nummer) och jag har således funderat en hel del kring möss och deras plats i gamingens underbara värld.

Jag kommer ihåg min första optiska mus, en Intellimouse Optical 1.1. Fantastisk! En mus som lärde mig att älska sidoknappar och rullhjul. Den var med mig länge. Så småningom övergav jag dock Microsoft till förmån för Logitech, och en stor mängd iterationer av deras gamingserie som började med MX518. Det slutade i Logitech G9, en mus som jag avgudat ända sedan jag först lade mina små krokiga fingrar på den. En del möss har tidigare varit nära att ersätta den, men först nu har jag hittat en mus som nog faktiskt får ta dess plats.

Det är lätt att bli lite cynisk när det gäller musmarknaden, när det skryts hejvilt med DPI, lysande färger och utbytbara vikter. Hur stor roll spelar det, egentligen? Det viktigaste är väl att musen passar en själv rent utformningsmässigt? För skojs skull testade jag att först spela AvP-demot med Mionix Naos 5000 och sedan byta till en gammal optisk Dell-mus av det mer ospecificerade slaget. En ganska överdriven jämförelse kanske, men skillnaden var också som natt och dag. Från att alltid ligga i toppen av resultatlistan med Naos:en, skrapade jag mig nu fram i den nedre delen. Jag hade helt enkelt inte samma precision. Det var en klar nackdel för mig. Därmed inte sagt att det är någon större märkbar skillnad mellan 3200 och 5000 dpi för gemene man, men visst är dagens möss bättre än gårdagens.

/Emil

Har suttit och lirat Aliens vs Predator hela dagen inför recensionen i senaste numret. Jag får inte prata om det, men däremot kan jag prata om multiplayerdemot som släpptes i veckan. Ett ganska sågat demo. Dels pga av stora problem med PC-versionen, som dock patchas nu, men själva innehållet har också tagits emot ganska illa.

Och visst, demot bjuder på spelets ganske minst spännande multiplayerläge, men jag måste säga att jag hade väldigt roligt i demot. De tre arterna känns förvånansvärt välbalanserade och det är grymt stämningsfullt att spela som samtliga. Problemet tror jag ligger i kontrollerna, för spelet kommer inte till sin rätt förrän man har koll på kontrollerna. Demot bjuder inte på någon tutorial, men för mig som lärt mig kontrollerna i fullversionen är det lätt att rada upp coola kills. Framförallt för Aliens och Predators, där det är viktigt att lära sig skillnaden i light attack, heavy attack och block, samt rusning för Aliens och hopp för predatorn. Jag upplever dock att Marine känns betydligt segare i rörelserna än i fullversionen, där det känns betydligt smidigare.

Bristen på en vettig serverbrowser är också en stor nackdel och känns som en defekt av konsolversionerna. Men ändå, jag har haft riktigt kul med demot, trots att jag spelade med konstiga högljudda småpojkar från ryssland. Jag kan bara tänka mig hur kul det vore att köra Predator Hunt på ett LAN med 7 polare.

/Emil

Som jag har nämnt tidigare tar jag mig för tillfället igenom George R.R. Martins A Song of Ice and Fire. Jag blev helsåld direkt och älskar Martins brutala värld, mångsidiga karaktärer och ovissheten som väntar bakom varje vänd sida. Jag sneglar glatt på olika moddar till Medieval 2 och Mount & Blade, väntar ihärdigt på nyheter kring HBO-serien som är på G och ligger vaken till 4 om nätterna för att jag inte kan släppa böckerna. Är alldeles strax klar med bok tre, och köpte fyran idag.

Man ser ganska tydligt att bokserien varit en stor inspirationskälla till Bioware när de skapade Dragon Age. Extra mycket kände jag så när jag idag hittade Dragon Age-soundtracket på Spotify. När jag lyssnar på det är det nämligen inte Morrigan, Duncan och Ostagar som snurrar i huvudet utan Arya, Lannisters och Winterfell.

Jag känner mig dock lite tveksam till Cyanides förmåga att förvalta licensen och förvandla den till de lysande strategi- och rollspel den skulle kunna alstra. Men det är nog svårt för vilken studio som helst att göra en så karaktärstung serie rättvisa. En blandning av Mount & Blade och Dragon Age skulle kännas väldigt trevligt. Det är väl bara att drömma, antar jag.

/Emil

Det är mycket spel nu. De har avlöst varandra kan man säga. Den senaste tiden har det varit Mass Effect 2, som ni kan läsa om här. Redan idag är det dock ombyte. Recensionskod på Napoleon: Total War landade nyligen, och blir en trevlig uppföljning till förhandskoden som jag spelade för någon vecka sedan. Frågan är om jag behöver spela igenom den första kampanjen igen (den som fanns i förhandskoden) eller om jag kan hoppa direkt på nästa?

Nåväl, grymt kul ska det bli. Och när det inte spelas hemmavid, så spelas det på jobbet. Just Cause 2 ligger nu inte ens två månader från release och det ska bli så hysteriskt roligt, spännande och läskigt. För tillfället sitter jag och jobbar med demot och finner det lovande att jag har så roligt med det, trots att jag spelat samma spel i princip varje dag i två års tid.

Vi släppte för övrigt en Pre-Order Bonus-trailer häromdagen. Jag noterade med intresse att de som klippt ihop filmen använt samma gamla ljudbanks-skrik som i Command & Conquer! Snacka om nostalgi. Det var nästan så att man hörde ljudet av en Flame Tanks eldsprutande samtidigt.

Mmm, Flame Tanks...

/Emil

Saarbrücken tipsar om en avhandling där det pratas om att man lär sig engelska bättre om man spelar spel. Något som de flesta av oss nog har erfarenhet av.

Jag försökte dra mig till minnes hur mycket engelska jag själv lärt mig genom spel. Jag inser att det nog är en hel del. Fördelen med spel gentemot film är ju att filmer oftast rullar vidare, även om du förstod vad som sades eller inte. Spel å andra sidan förutsätter ofta att du måste förstå, innan du kan ta dig vidare.

Jag antar att det första gången jag lärde mig ett engelskt ord av ett spel var under NES-tiden, och ordet 'Continue'. Visserligen tog det ett tag innan man förstod den exakta betydelsen. I början trodde man nog att 'Continue' betydde extraliv. "- Åh nej, jag har bara två kåntånnjos kvar!"

Ett av de första exemplen jag har på när jag verkligen kände mig tvingad att lära mig ett engelskt ord i spel var i Sim City 2000. I spelet beskrevs hur bra ditt brandförsvar och din polismyndighet bl.a. var och ord som Good och Excellent kunde man ju. I tid och otid dök dock det kryptiska "Adequate" upp, vilket jag till slut fick slå upp i en ordbok. Det var inte så lätt att gissa sig till betydelsen och ansiktsuttrycket på rådgivarna var inte så lätt att tyda alla gånger. Bara ibland.



Ett annat ord som jag lärde mig från ett spel var "Tachyon Beam" från Master of Orion II. Ett ord som kommer väl till pass om jag någon gång blir manusförfattare till en Star Trek-serie.

LaForge: - The forward shields are down, captain! One more hit and we're done for!
Riker: - Captain, what if we polarized the main deflector dish relaying ion particles from the warp drive. That could...
LaForge: - ...send out a Tachyon Beam that will neutralize the Romulan shields. Of course!
Picard: - Very well, number one. Make it so!



/Emil