Jag är den enda i värrrlden som har ett sånt här lock på dosan. Den pulserar i hjärrrtat som en ivrig gnagare eller ett extraordinärt kraftigt morrgonstånd i Guds bädd.
Reklam, reklam, reklam! Hela vår värld är full av grälla färger som ämnar bryta ner våra psyken och lura av oss våra bidragspengar och taskiga löner. Vad har vi här, då? Några reklambanners! Precis vad doktorn skrev ut cyanidpiller för!
Den miljonte, slumpmässiga besökaren
Det är inte bara så att du är den miljonte besökaren (online just nu), du har även blivit det genom någon sorts slumpgenerering. Dessutom är priset förstås en iPhone. Företagen som anordnar de här fascinerande tävlingarna måste ha iPhones i drivor. iPhones up the ass.
"Hörrö, Slobodan. Tycker inte du att det hade sett schysst ut med en fondvägg här?"
"Jovisst! Tapetsera med några iPhones!"
Röd-grön intelligenskvot
När man rollspelar är det väldigt svårt att spela någon med lägre intelligens än man själv. Spela dum kan alla, men spela smart är svårare utan att det går åt skogen. I det här fallet har någon låtsas varit klipsk och fått slut på andra "intelligens"-test. När man använt sig av alla "hur många trianglar (75 procent av amerikanska befolkningen klarar inte det här)" och "ser du den gamla kvinnan" så vänder man sig helt enkelt till gamla hederliga färgblindhetstest.
OBS: Färgblindhet har intenting att göra med ditt värde i ett omdiskuterat system för mätning av mänsklig intelligens.
Åt helvete med alltihop
Här har jag varit framme och förbättrat bilden. Det var en skitnödig karbonkopia av dålig marknadsföring; nu är det konst. Ernst Billgren-mässig konst, men ändå...
Jag har ungefär lika mycket erfarenhet av gym och friskvård som jag har av fiskfjällning och skidåkning. Den är mycket bristfällig. Mitt senaste gymbesök inträffade någon gång i gymnasiet. Jag satt på en sån där bröstpressmaskin och såg ut som när Bizarre imiterade 50 Cent i My band-videon (fast blek och marginellt mindre fet).
En av de punkter jag nedtecknat i min strävan efter ett bättre och mer välbalanserat liv är just att börja gymma. Problemen uppstår direkt då ett gymkort kostar en mindre förmögenhet och i slutändan förmodligen reduceras till bara ett ångestframkallande löfte till sig själv man inte kan hålla.
Min mormor har under de senaste 10 åren besökt en tant- och gubbgympa där äldre män och kvinnor hoppar omkring och klappar händerna till Sensuella Isabella och blandad schlager. I ett extraordinärt svagt ögonblick lovade jag på heder och samvete att följa med henne på nästa gympasession. Denna gympasession inträffade i morse.
I och med min limiterade erfarenhet av fysisk aktivitet i de flesta former har jag även lyckats undgå omklädningsrum. Det är inte många gånger sedan mellanstadiet jag varit spritt språngande naken bland andra spritt språngande nakna män och varit del i en manlig gemenskap. Det var dock just det jag fick uppleva efter 45 minuter av runthoppande och armviftande.
I ett omklädningsrum på ett badhus finns människor av alla storlekar, åldrar, färger och allmäna genotyper. I ett omklädningsrum som nyttjas efter tant- och gubbgympa finns endast ihopsäckade män i den diskutabla åldern "medelålders plus". Dessa gubbar såg inga som helst problem med att vandra omkring i bara mässingen då de väntade på att en av facilitetens tre dushar skulle bli ledig. Det enda sätt på vilket jag upplevt en sådan situation tidigare har varit genom någon av reklam-TV:s många pseudo-dokumentärer. Sådana som fyller tomrummet efter de viktorianska kringresande freakshow-cirkusarna och som ofta avhandlar avvikande beteenda hos djur eller människor. Omklädningsrummet var på ytan identiskt med ett tyskt swingermöte.
Dessa män har efter många år på jorden lyckats överkomma de flesta av sina komplex och kroppsideal och har inga som helst problem med att nakna svansa omkring så gott de kan. Det här är egentligen lite motsägelsefullt. När västerländska människor uppnått en ålder och erfarenhet då de äntligen slutat försöka anpassa sig till skeva samhällsnormer så ser de ju ut som halvbalsamerade mumintroll. För 30 år sedan, när de förmodligen var avsevärt mer bildsköna, var de med största sannolikhet noga med att hålla in magen och svepa in sig i handdukar vid första bästa tillfälle.
I omklädningsrummet talades det uttömmande om hockeymatcher och gamla arbetssituationer. Jag sneglade runt i rummet. I ett hörn stod en av de äldre herrarna och torkade sitt kön med stor inlevelse. Jag kunde nästan höra eurotechno-remixer av tyska folksånger i huvudet. Han torkade vidare. Jag lämnade området en kulturell upplevelse rikare.
Jag såg Uppdrag Granskning igår om bemanningsföretagens kassa framförhållning och storföretagens tendenser att sparka fastanställda och anställa dem genom nämnda bemmaningsföretag. Något som tidigare undgått mig, uppenbarades snabbt och smärtsamt:
Som synes är logon tillhörande Ericsson, ett företag som sparkar folk och istället anställer samma personer genom hallickar, delvis snarlik den som tillhör Manpower.
Illuminati måste fått slut på idéer när de designade dessa två fronters logotyper. Eller så är det en Matrisoperatör som bär skulden till den grafiska upprepningen. Om någon träffar på Agent Smith så avlägg en officiell buggrapport.
Peep dessutom this:
När jag skulle ladda upp logotypjämförelsen på det skitnödiga PhotoBucket så fick jag den här reklambannern på hornhinnan:
"Jaså..." tänkte jag. "Kan det vara en sån där frågesportsida? Eller kanske ett infantilt IQ-test? Kanske leder bannern till en knytpunkt för sådana lekar och frågetävlingar?". Jag stillade min nyfikenhet genom att faktiskt klicka (!!!) på reklambannern. Jag hamnade på Travians huvudsida.
Nu har det gått en bra stund sedan julkalendern avstannade och stackars Mårten Fagerkvist lämnades åt ett okänt och förmodligen galet farligt öde. Varför? Några har kanske sett det. Jag offrade arbete på julkalendern till förmån för en ny Hitman Walkthrough (vilket är en sorts helvetesfrysande händelse i sig.) Jag slet som en gnu med en riktigt dassig internetuppkoppling och dålig uppsyn för att få ut den till juldagen. Har ni kollat? Gå till Ebeeto.com och ta del av en julklapp av mycket oepiska proportioner. ("Gå till"... är det ett anglosaxiskt uttryck när man snackar hemsidor...?)
Hur blir det då med Mårten? Den som chillar får se, som någon sa någon gång...
Anteckning från "författaren": Åter igen kommer nu två delar ur den outtryckligt gastkramande julkalendern upp ungefär samtidigt. Som sig bör kan man klicka på SpelledarN^ - Julkalender 2009-texten ovan för att vara säker på att man inte missat någon vital del. Denna är en "helglucka" vilket innebär två luckor till priset av en del av berättelsen. Ungefär.
Jag ska förhoppningsvis komma ikapp min slöa uppdateringsfrekvens under tisdagen. Det är svårt att hinna med i julstök och den ständigt framväxande Hitman-filmen som jag måste få ut innan julafton för att inte bli ännu mer kollektivhatad av 17000 personer än jag redan är. Fick mailsvar från IO Interactive idag, där de skrev att de inte hade några som helst problem med att jag skändar deras spel i skojfilmer på Internet och intygar att de uppskattat filmerna mycket. Detta gjorde mig nöjd och julglad.
Lucka 19 och 20: Map cycle
Det är inte ofta gemene man och kvinna upplever att kameraperspektivet i livet förändras. Detta beror främst på det faktum att människan använder ögon för att ta in visuella intryck vilka allt som oftast inte flyttas från sina rätta platser i ansiktet. Mårten Fagerkvist hade fått erfara både ett fågelperspektiv och ett alldeles-bakom-ryggen-perspektiv. Dessa båda medförde en generellt försämrad rörelsefrihet. Det han nu såg var däremot ett oändligt mörker. Mitt i detta mörker svävade en stor skylt med texten "MOS_CRACIUN.EXE has encountered a critical error. Fatal exception in cell G8. Press OK to continue."
Mårten viftade framför sig vilket fick till resultat att OK-knappen på den stora skylten trycktes in och plötsligt stod han utanför sportbutiken där han tidigare utfört sin samhällsvidriga stöld. Han såg åter igen genom sina egna ögon och allting kändes, efter omständigheterna, väldigt normalt. Han slogs av att han inte längre kände de stulna svettbanden innanför jackan. Mårten Fagerkvist fylldes av samma lugn som man kan känna då man vaknar efter en verklighetstrogen mardröm och inser att det som inträffat inte var på riktigt. Mårten föredrog sådana scenarion framför motsatsen; att drömma något positivt och sedan vakna med en stor besvikelse över att drömmens händelser aldrig ägt rum.
Känslan av lättnad var dock kortvarig då han plötsligt märkte att sportbutikens upplysta och något skrikiga skylt såg väldigt annorlunda ut jämfört med hur den tidigare varit utformad. Texten som prydde den var skriven med asiatiska bokstäver. Mårten förmodade att det rörde sig om kinesiska. Japanska kunde han utesluta då han, likt många av denna tidens unga män med datorintresse, konsumerat en viss mängd japansk tecknad film under sina levnadsår och snappat upp viss grundläggande kunskap om skrivspråkets grafiska stil. Under den främmande skylttexten stod, i mycket litet format, butikens namn med västerländska bokstäver.
Mårten såg sig omkring och insåg att detta, jämfört med hans hemort, något större samhälle som han ofta besökt var mycket förändrat. Samtliga byggnader han kunde se var tre eller fyra våningar högre än de brukade. De såg dessutom ut att vara relativt nybyggda och delade alla samma avskalade och rena utseende som ofta återfanns hos riktigt ambitiösa byggnadsverk i de stora världsstäderna. Fortsättning följer...
Mårten sprang ut på gatan. En vinröd Volvo med en något fetlagd man vid ratten kom rullande i en laglydig och låg hastighet. Mårten sprang fram till dörren och slet upp den med den sömngångaraktiga säkerheten hos en manspojk som lärt sig något utantill. Mannen i bilen tappade hakan och utgick från att något hänt och att Mårten behövde hjälp eller tillgång till en telefon för att anropa ambulans eller polis. Det fanns nämligen fortfarande de personer som trodde gott om sina medmänniskor och inte hade något emot att sträcka ut en hand till en behövande. Dessa hade däremot ofta svårt att komma till tals då det var personer med avsevärt lägre moral och empatisk förmåga som styrde samhället. Mannens begynnande hjälpsamhet blev dock snabbt en mer individcentrerad oro då den unge mannen som slitit upp hans bildörr plötsligt utbrast: - Snygg bil! Jag vill ha den! Hoppas du har försäkring! Ut med dig! Ta det lungt, det är bara ett rån! Gör inte det här personligt! Ge mig bilen!
Bara den ansenliga mängden ord som denne unge bilkapare använde och den klatshiga utformningen av meningarna fick mannen att snabbt knäppa av sig säkerhetsbältet och gå ur bilen. Mårten satte sig på den något slitna skinnklädseln och gjorde en så kallad burn-out varpå bilen for iväg ner för gatan.
Mårten Fagerkvist var ännu inte ägare av något körkort. Han hade tagit tre lektioner och spenderat tid bakom ratten i en Saab från 2001 med en förälder brevid sig och en grön magnetskylt med texten Övningskörning på karossen. Han var däremot inte det minsta van vid att köra en bil när allt man ser är dess bakre kofångare och en bit av taket. Mårten var nämligen fortsatt fast i ett utomkroppsligt perspektiv. Detta gjorde det svårt att manövrera fordonet, då dennas interiör inte var synlig. Med trevande händer försökte Mårten lägga i tvåan, men på grund av skakningar och ett disorienterande synfält var det istället fjärde växeln som gick i. Bilen tvärstannade på ett sätt som vanligtvis bara kan uppnås vid kollision med en solid vägg. Samtidigt fylldes Mårtens öron av ett metalliskt sus och allting blinkade till på ett oroväckande sätt. Omgivningens färgschema varierade och pulserade mellan neongrönt och rosa.
En elektronisk trumpet ljudade och plötsligt var allting svart.
Anteckning från "författaren": Luckor har uteblivit! Management (det där knepet i husvagnen) ska straffas för detta. Jag har publicerat två luckor på samma gång (16 och 17). Klicka på SpelledarN^ - Julkalender 2009-texten för att läsa tidigare luckor om du missat någon (typ).
Lucka 17: Mayday
- Jävla fasoner, alltså! sa Micke eller Krille (eller kanske Tommy) och vände enkelt Mårten 90 grader så att denne fick en bra titt på sin förmodade baneman. Fattar du vad du har gjort? Du kan åke in på anstalt för det här!
Mårten Fagerkvist var inte tillräckligt gammal för att förpassas till ett liv bestående av att bli utsatt för andra mäns forcerade kärlek i duschrummet på Hall eller Kumla eller ens Österåker. Mårten hade utfört en ogärning och hade nu en polisstjärna längst upp till vänster. Längst ner på samma sida hade han en GPS, och längst upp till höger stod det 1367 kr. Det här var en väldigt familiär syn för många unga män. Han såg även en rygg framför sig, och det tog inte lång tid innan han insåg att det var sin egen jacka han tittade på.
Mårten hade ingen aning om vad han skulle ta sig till. Han hade blivit haffad efter att ha utfört en styggelse till kupp men hade fortfarande chans att komma undan. Den beryktade reptilhjärnan fick ta beslutet, vilket resulterade i att den vanligtvis så lugna och resonabla Mårten sparkade väktaren på en erkänt känslig punkt mellan benen och sprang så fort han orkade ner för gatan. Han insåg snabbt hur ovant det är att röra sig i ett tredjepersonsperspektiv samtidigt som ytterligare en stjärna tändes i övre vänstra hörnet av hans blickfång.
Efter att ha rundat några husknutar och sprungit in på en mindre innergård ringde hans mobiltelefon som låg i fickan för enkel och snabb åtkomst. Den färgglada displayen påvisade att det var hans vän Emil Ivarsson som ringde. Mårten svarade snabbt. - Hallå? sa han med andfådd men klarvaken röst. - Hej! sa rösten i telefonen. Det är Emil. Ska du hänga med och bowla?
Mårten irriterades över den lite för banala spelreferensen men fann sig snabb. - Nej, för satan, men jag behöver hjälp! sa Mårten med den sortens desperation som bara en grav verklighetsförvrängning och ett klart hot om inspärrning kan skapa. - Nån annan gång, då. svarade Emil i andra änden av den sladdlösa telefonkopplingen och lade oförhappandes på i örat på sin förtvivlade vän.
Den julhandel som Mårten planerat hade blivit en absurd katt-och-råtta-jakt i något som mest kan liknas vid en grav och allvarlig hallucination. Det var långt hem. Nu hörde han polissirener komma närmare...
Mårten såg sig omkring och fick syn på ett litet paket innehållandes två svettband med ett känt sportklädesmärkes logotyp på. Den här historien utspelas nämligen under en tidsepok då människor inte hade något emot att betala stora pengar för att deras kroppar skulle användas som reklampelare för stora företag. Mårten sparade två gånger i rad som för att vara helt säker på att det skulle fungera ordentligt. Sedan greppade han den glansiga förpackningen och gömde den under sin jacka. Med snabba steg rörde han sig ut ur butiken och ödets minut var kommen då han passerade de två säkerhetsbågarna vid utgången.
I motsats till vad Mårten Fagerkvist förväntade sig så ackompanjerades inte hans utgång ur affären av gälla pip från säkerhetsutrustningen. Ingen vakt hade sprungit efter honom. Inga iskalla och snäsande ljud hade hörts från något butiksbiträde. Det gick upp för Mårten, numera kriminell på riktigt, att han kommit undan och det var med adrenalinskakiga ben han vandrade bort från brottsplatsen.
Då, som vore det en scen hämtad från någon moralpekoral på statlig television, kände han en stadig näve mot vänstra axeln. Mårten hörde en medelskrovlig röst dåna i sitt öra. - Är inte du lite för gammal för sån här skit? sa rösten som var så råbarkad och steretypt manlig att den inte kunde tillhöra någon annan än en, som väktare anställd man som kanske hette Micke eller Krille och som, trots motsträvig skolgång och låga betyg i allting utom Idrott och hälsa, lyckats skaffa både stadig inkomst och en ganska fint inredd trea nära centrum genom att göra det han gjorde bäst, vilket var just att se lagom hotfull ut och säga saker på ett sätt som gör att till och med den mest gudsfruktige person skulle tro illa om sig själv.
Mårten valde att inte ens konfrontera denna hotbild utan valde att istället ladda om sin sparade position. En helt otroligt olustig känsla spreds i hans kropp då hörnet av hans blickfång fylldes av texten "Game saved".
(
Facebook
Tweet
PULS
