Jag har äntligen tagit mitt förnuft tillfånga och slängt iväg min beställning på nya datordelar. Nu kan jag räkna timmarna tills paketen anländer. Därefter ska jag förvandla hobbyrummet till ett slagfält av kretskort, sladdar, skruvar och överblivna antistatiska påsar. I alla röra ska förhoppningsvis en skinande ny speldator födas, en dator redo för Battlefield 3, Rage, Batman: Arkham City och en hel hög med andra spel jag har skjutit framför mig.
Egentligen har jag varit redo en längre tid. Jag tvekade lite när det gällde valet av skärm, men jag landade på en trygg IPS-panel för en ganska låg summa. Resten av förseningen kan jag skylla AMD för. Jag var givetvis nyfiken på möjligheterna med deras Bulldozer. Visserligen trodde jag inte att processorfamiljen skulle kunna tampas på allvar med Sandy Bridge-processorerna, men det vore synd att kasta pengar på något för att sedan ångra sig. Med facit i hand borde jag ha litat på min magkänsla och beställt datorn tidigare. Med all denna väntan blev det plötsligt lockande att försena datorköpet ytterligare och vänta på Ivy Bridge.
Jag är orolig för AMDs framtid. Deras närvaro på marknaden är en slags garant för att Intel ska bättra sig också. Nu är det pinsamt att se en 10 månader gammal processor från Intel dominera rykande färska produkter från konkurrenten.
Datorbygget går trögt. Än så länge har jag endast köpt en av tillbehören... ett tangentbord. Den stora frågan just nu är vad jag ska satsa på när det gäller bildskärmen. Programmeraren inom suktar givetvis efter att ha minst två skärmar, men denna gång gäller det en ren speldator. Alternativen jag har än så länge:
Sommarens sista värme har svept över min lägenhet och snart kan höstens regn och kalla mörker locka fram spelsuget igen. För att fira det kommer jag att bygga en ny speldator. Följande har hamnat på listan:
Jag har råkat illa ut på grund av min passivitet. De senaste åren har jag mer eller mindre begränsat mitt spelande till de spel jag ska recensera, samt några godbitar till min surrande konsol. Kanske är det åldern som har planterat mitt arsle i soffan snarare än framför datorn. Resultatet är i alla fall att jag har kommit bort från PC-spelandet. Den senaste tiden har jag försökt komma ikapp igen eftersom jag har någon slags hatkärlek till konsoler. Missförstå mig inte nu. Jag gillar att spela spel oavsett plattform och det är fantastiskt rogivande att lata sig framför TV:n med en handkontroll i högsta hugg. Däremot avskyr jag den fördummande effekt konsolernas framfart för med sig. Spelserier som väcker härliga spelminnen återuppstår som urvattnade konsolversioner och sedan portas avskrädet till PC. Vi ska tydligen vara glada över att få se spelen överhuvudtaget till vår plattform.
Att komma ikapp är nästan lönlöst. Speldatorn går varm i hemmet och det är nästan bara tunga titlar som jag tar mig an. Numera spelar jag Fallout 3, Dragon Age: Origins och Dragon Age 2 parallellt. Utöver det går timmarna till Civilization V som verkligen inte gör susen för nattsömnen. Rollspelen är dock värst. Jag har så många aktiva karaktärer nu att jag inte längre kan skilja dem åt. Är det i den postapokalyptiska världen jag är elak, eller är det min fule yxsvingande dvärg som gör livet surt för lokalbefolkningen? Eller är det kanske i det verkliga livet mitt rykte har fått sig en törn? Till slut kommer jag väl in på kontoret med en dubbeyxa och ser allmänt förvirrad ut.
De senaste åren har jag samlat vuxenpoäng på mer underliga sätt. Det handlar inte om att köpa bil, villa eller vovve. Nej, mina poäng kommer istället från andra beslut och ett av dem kan jag ju tipsa om här.
Det handlar om uppgradering av datorer. Istället för att bränna iväg stora summor på ett monster till grafikkort har jag lagt en övre gräns på vad en sådan komponent får kosta. Värstingarna lockar inte längre, då den prestandavinst som ges är ganska liten. Jag satsar istället på det övre budgetsegmentet vilket åtminstone halverar priset. Som en bonus är de grafikkorten oftast tysta och drar mindre ström. Den stora vinsten blir dock att jag kan uppgradera igen snabbt utan att gråta blod över den komponent som ska pensioneras.
Vuxenpoäng eller bara smålänningsgener? De pengarna jag inte brände på grafikkort nyligen kommer att investeras i en gedigen stekpanna!
Nästa uppgradering sker när Battlefield 3 lanseras. Målet är ett grafikkort som kan driva det i 1080p.
Den tid jag numera får över för att spela brukar fördelas jämnt mellan äventyrsspel på PC och gamla godingar på konsol. Jag hade en backlog på ett tiotal spel på Xbox 360 som skulle försörja min spelvinter. Nu får jag lägga om mina planer.
Allt började när jag skulle beta av de sista uppdragen på Assassin's Creed. Spelet har fått vila sedan slutet av 2007. Mitt under en intensiv strid började grafiken att kännas lite grumlig. De vackra miljöerna såg ut som om de passerat ett filter som plockar bort färger. Effekten fick mig att tänka på fotografier som konverteras till 256 färger. Efter en omstart blev det ännu värre och till slut blev det helt svart på skärmen. Efter lite pillande kunde jag ställa om konsolen i lågupplöst läge. Färgerna blev dock aldrig bra igen. Tydligen hamnade min konsol i gränslandet mellan de levande och de döda. Den röda ringen har inte anlänt för att hämta maskinen till de sälla jaktmarkerna, men den är på väg.
Eftersom jag köpte Xboxen tidigt är garantin ur vägen. En reparation skulle kosta mig en tusenlapp med frakt, men det finns inget som säger att jag skulle vara skyddad från liknande problem i framtiden. Därmed är mitt äventyr tillsammans med krysslådan över. Jag håller på att sälja de delar som säljas kan. Endast spelen kvarstår. Den lilla högljudda besten står i ett hörn och skäms nu. Min TV-bänk pryds av en PS3 istället. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Grafiken är likvärdig, spelen är dyrare, men jag gillar tystnaden och bluray-spelaren.
På PC-fronten verkar min äventyrsfeber vara över för denna gång. Sam & Max är färdiga för säsongen och jag riktar nu mina blickar åt Civilization V.
Trots att jag trivs riktigt bra på mitt jobb är det alltid härligt när sista arbetstimmen är över på fredagen. Känslan av att gå hem med vinden i håret är speciell: Vetskapen om att väckarklockan inte längre har någon makt över tiden gör att jag själv känner mig fri.
Nu sitter jag här framför min egen dator. Kaffekoppen är full och trial-versionen av Visual Studio 2010 har sparkats igång. Två dagar har jag och dem tänker jag utnyttja. Fonthantering och OpenGL står på schemat och det gör mig upprymd.
Givetvis vore ju inte helgen komplett utan någon spelaktivitet. Kanske är det nu jag ska sätta tänderna i demoversionen av Just Cause 2, eller installera något annat som har svischat förbi i all hast. Vilket det blir får jag se när spelsuget kommer.
Wow, vad var det som hände egentligen? Min långa period av övertid byttes ut mot ett påskuppehåll och nu är det bara några timmar kvar tills jag måste gå till jobbet igen. Jag är minst sagt förbryllad.
Nåväl, det har varit en produktiv påsk ändå. Jag har lyckats komma igång med hobbyprogrammeringen igen och faktiskt har det blivit ytterst få timmar framför dumburken. Givetvis har jag även passat på att spela ordentligt och en rapport om det kommer i nästa PC Gamer. Med tanke på den lömska texten "Embargoed until April 22, 2010" får det räcka med att jag nämner spelets genre: Äventyr.
(
Facebook
Tweet
PULS
