Trots att jag trivs riktigt bra på mitt jobb är det alltid härligt när sista arbetstimmen är över på fredagen. Känslan av att gå hem med vinden i håret är speciell: Vetskapen om att väckarklockan inte längre har någon makt över tiden gör att jag själv känner mig fri.

Nu sitter jag här framför min egen dator. Kaffekoppen är full och trial-versionen av Visual Studio 2010 har sparkats igång. Två dagar har jag och dem tänker jag utnyttja. Fonthantering och OpenGL står på schemat och det gör mig upprymd.
Givetvis vore ju inte helgen komplett utan någon spelaktivitet. Kanske är det nu jag ska sätta tänderna i demoversionen av Just Cause 2, eller installera något annat som har svischat förbi i all hast. Vilket det blir får jag se när spelsuget kommer.

Wow, vad var det som hände egentligen? Min långa period av övertid byttes ut mot ett påskuppehåll och nu är det bara några timmar kvar tills jag måste gå till jobbet igen. Jag är minst sagt förbryllad.

Nåväl, det har varit en produktiv påsk ändå. Jag har lyckats komma igång med hobbyprogrammeringen igen och faktiskt har det blivit ytterst få timmar framför dumburken. Givetvis har jag även passat på att spela ordentligt och en rapport om det kommer i nästa PC Gamer. Med tanke på den lömska texten "Embargoed until April 22, 2010" får det räcka med att jag nämner spelets genre: Äventyr.

Ikväll blir det Starcraft II... och chips.

Jag har inte alltid grepp om det där med tid. Det känns som jag blinkade och missade att julafton och nyår passerat. Nu är det plötsligt alla hjärtans dag och jag funderar på om jag ska trotsa sjukdom och väder för att avnjuta en romantisk middag.

Det har hänt mycket den senaste tiden men två minnen från skiftet 2009 – 2010 lär stanna hos mig länge. Först och främst är det filmen Avatar som jag gillade betydligt mer än jag hade trott. Jag är visserligen en Cameron-fanatiker, men jag var väldigt skeptisk när trailern till hans stora äventyr hade premiär. När jag väl satt där den krampaktigt trånga biografen i Växjö försvann min oro. Det här är filmmagi som får mig att känna mig som ett litet barn igen. Kritikerna kan spy hur mycket galla som helst över handlingen, macho-tugget eller effekterna. Jag bryr mig inte och ska vi gå efter hur bra filmen har presterat är jag nog inte ensam.

Ändå tycker jag att det är lustigt att vissa filmfantaster kan älska Camerons Aliens och sedan vifta bort Avatar med andra handen. Aliens hade också ett simpelt manus, överspända karaktärer och oneliners till förbannelse. Faktiskt är det inte svårt att dra paralleller mellan Jenette Goldsteins karaktär och den tuffa brud som gestaltas av Michelle Rodriguez i Avatar. Nåväl, det är andra tider nu. Den nya publiken kanske borde lära sig att bara koppla av och njuta. Det gjorde jag… två gånger. Efter upplevelsen i Växjö kände jag mig manad att söka mig till den härliga biografen i Bromölla för att skåda filmen i 3D.

Mitt andra minne från vintern är att få recensera Mass Effect 2. Inte för att spelet är suveränt och att jag håller originalet så högt. Nej, jag kommer alltid att minnas recensionen eftersom jag råkade ut för så mycket strul. Spelet landade hos mig strax efter julfirandet bara en dag innan nyårsafton. Jag kastade mig över det vadderade kuvertet och bänkade mig. Sedan tog det definitivt stopp. Spelet fungerade otroligt dåligt på min nya dator. Det var inget fel på spelet i sig. Vad jag hade glömt var att min sprillans nya dator egentligen borde skrivas som min "sprillans nya dator". Jag hade uppgraderat moderkort, processor och minne. Grafikkortet skulle jag vänta med eftersom jag ville se kampen mellan Nvidias Fermi och ATIs värsting.
Mitt gamla grafikkort, ett Geforce 7900GT, har strulat en längre tid. Kortet fungerar bra i de flesta spel, men jag har inte kunnat uppdatera drivrutinerna på riktigt länge på grund av en känd bugg. Nvidia har beslutat att de har makt nog att ignorera alla kunder som har råkat illa ut.
När Mass Effect 2 krävde nya drivisar hotade det min planerade speltid. Jag hade två alternativ:

* Skicka tillbaka spelet och hoppas att en annan frilansare kunde "offra sig".
* Köpa ett nytt grafikkort.

Det fick bli alternativ 2 och det var ingen lätt uppgift dagen före nyår. Jag gav mig ut för att besöka en lokal butik men det mynnade ut i ”Quest for the Holy Graphics Card”. Den lokala butiken försökte lura på mig ett extremt skitkort för ett överpris som fick mig att häpna. Jag passerade ett antal andra butiker som alla hade slut på intressanta produkter. Istället fick jag ringa till ett företag lite längre bort från Växjös lilla centrum. Det skulle bli en lång promenad, men ett Geforce 240 väntade i slutet av regnbågen. Väl framme hade det sista grafikkortet sålts och där stod jag med lång näsa. Nästa steg var att expandera sökandet och vandra vidare. Den dagen besökte jag över tio olika elektronikbutiker och det såg ut att bli ett nederlag. På vägen hem kom jag plötsligt på att det hade öppnats en ny butik som säljer allt möjligt. Väl där kunde jag komma över ett Geforce 250 till ett lågt pris. Väl hemma kunde jag konstatera att jag hade vandrat bara några meter från en mil och grafikkortet fanns i en butik bara 200 meter bort från min lägenhet. Det var med andakt jag sedan installerade och spelade Mass Effect 2. Jag förtjänade att spela det!

Min oplanerade uppgradering har fått mig att tänka om lite vad gäller grafikkort. Budgetkortet som nu driver mitt spelande kostade en spottstyver och kan utan problem driva spel i 1920x1200. Visst, det går ju alltid att slänga in Crysis och få datorn att svettas, men jag bryr mig inte. Det blir nog inget Fermi eller ATI HD 5XXX för min del. Jag väntar på nästa generation istället, även om Fermi lockar programmeraren inom mig.

Detta nya decennium kommer jag istället att inleda med en annan form av uppgradering. Jag siktar på att byta operativssystem till Windows 7, en process som är onödigt dyr och jobbig. Microsoft förtjänar all respekt för vad de har lyckats åstadkomma med 7:an, men jag skulle kunna spendera en hel krönika med att kritisera dem för jobbig prissättning, det faktum att de inte klipper banden med 32-bitars system och att de envisas med att släppa flera versioner. Jag hatar det och samtidigt vill jag ha det. Siktet är inställt på Windows 7 och en SSD som systemdisk. Med den uppgraderingen kommer min arbetshäst att galoppera riktigt fort.

En snabb blick på TV-tablån visar att det går en trend av elakheter genom branschen. Tittarna vill ha ilska, svordomar och allmänt otrevliga personer på bästa sändningstid. Program som Elake Kocken följs av Arge Snickaren. Jag vill ju som alltid dra mitt strå till stacken och kommer två egna programidéer:

Den Aggressive Tandläkaren

och

Den Våldsamme Gynekologen

Här snackar vi höga tittarsiffror och reklampengar i massor. Det är fritt fram för alla TV-bolag att ta för sig av min kreativitet.

Tiden går tydligen fortare på sommaren. Jag har hunnit med en massa arbete, en lång semester, en resa, mer arbete, en datoruppgradering och mycket annat. Trots det känns det inte som om mer än någon vecka har passerat sedan jag skrev här sist. Förmodligen är det värmen som har satt min tidsuppfattning ur spel.

Uppgraderingen blev ganska massiv och i skrivande stund är den inte riktigt färdig. Egentligen skulle den ha blivit av för länge sedan, men jag sköt upp den gång på gång. Jag har velat uppgradera i över tre år. Nu är jag givetvis glad att jag väntade så länge som jag gjorde.

För ca tre och ett halvt år sedan hände något dumt med min dåvarande testrigg. Moderkortet, nätagget och mina minnen havererade totalt. Trots att datorn var hyggligt snabb tvingades jag uppgradera i all hast. Då var Intel sämst på flerkärniga processorer och därmed blev det hårdvara som jag egentligen inte ville ha i varukorgen. Sedan kom ju Core 2 Duo och jag kände mig bara trött på det val jag hade tvingats göra.

Nu har jag äntligen fått uppgradera på rätt sätt. Valet föll på en Intel i7 920, 12GB DDR3 och ett blaffigt moderkort med alla möjliga finesser. Min trogna 19??:are har fått sällskap av en ny Philips IPS-skärm på 24??, en skärm som ger bra färger och samtidigt är snabb nog för spel.
Det som kvarstår nu är att köpa ett nytt grafikkort. Mitt trogna Geforce 7900GT mår inte riktigt bra i Windows Vista 64-bit. Nvidia har fortfarande vissa problem kvar med den serien, trots att operativsystemet har över två år på nacken. Frågan är bara vad jag ska köpa istället. Det finns gott om snabba grafikkort därute, men de flesta verkar låta som propellerplan. Jag är ute efter en ordentlig uppgradering, men jag har också beslutat att vänta lite på den fronten.

Givetvis har jag även hunnit med att spela mycket under min ledighet. Tales of Monkey Island och The Secret of Monkey Island SE har förgyllt mina dagar och fått mig att inse hur mycket jag gillar äventyrsspel. När datoruppgraderingen är riktigt färdig kanske jag ger mig på några nya actionspel, men jag har en känsla av att jag alltid kommer att uppskatta äventyren mest ändå. Dialog och problemlösning är alltid mer givande än action och våld i längden.

Underrubriken för den här uppdateringen blir: "En kul grej som förgyllde min tisdag".
Jag fick ett upprört PM av en herre som sedan passade på att ta bort sig själv som användare, vilket givetvis gör att jag inte kan svara på det sätt jag vill. Istället passar jag på att dela med mig av glädjen.

---
Dra åt helvete Hjalmarson.
Jag har slutat läsa PCGamer och även om ni inte vill ha läsare som mig så blir det något runt 50 kr mindre i kassan. Du som kan sitta där på din jälva pedestal och titta ned på oss som knegar din jälva högklass fan. Jag har bara lyckats få ihop pengar genom att spara och snåla för att jag har det så dåligt medan du kan köpa 300 spel i månaden som du antagligen får för din lön som programerare (eller vilket jobb du än har). Du kanske kan unna dig en bulle på söndagen men det är något som jag inte ätit på fem år. Därför är det också viktigt för mig att jag får spel för pengarna... CENSUR

/CENSUR ...Jag hoppas att du blir avskedad på PCGamer för du är då den typen som de inte alls behöver på det sättet du skrämer bort PCgamers kunder som mig. Inget spår av personligt ansvar till dina läsare eller ens en liten nypa av respekt för dem som ni gör tidningen för. ...CENSUR
/CENSUR
Så dra åt helvete hjalmarson. Välden vore så mycket bättre utan dig och dina skräp ressensioner.
---

Livet går undan när man har roligt och när det är mycket att göra på jobbet. Dagens uppdatering på bloggen är en uppmaning till alla er som är i rätt ålder för att delta i valet idag. Kasta inte bort era röster genom att sitta hemma och slappa. Ut i solen, lägg en röst och ta sedan en fika.

Den senaste tidens händelser får mig att vilja skriva ett riktigt långt inlägg, men jag känner samtidigt att jag måste ladda upp mig. Tills dess borde jag vara tyst. Jag borde inte skriva ett inlägg om pirater, piratpartister, Ponténer, Falkvingar, muppar, nämndemän och annat skit som har kletat sig fast på nyhetssidorna den senaste tiden. Däremot kan jag inte låta bli att skriva om något som kallas för en Dick.

Vart jag än vänder mig ser jag denne Dick Harrison. Han är professor och författare, men främst är han förbannad för att han förlorar hundratusentals kronor på giriga fildelare. Eftersom han är så drabbad har han besökt alla program som finns på TV för att gnälla. Nej, jag tycker inte att man ska snatta Harrisons böcker och jag tycker att det är olyckligt att han har råkat så illa ut som han tror att han har. Samtidigt undrar jag varför journalisterna inte ens försöker granska vad det är han säger. Harrison skriver inte böcker för den målgrupp som vanligtvis piratkopierar. Jag tvivlar på att han har varit en stor favorit bland piraterna. Snarare handlar det om en författare som gillar rampljuset och vill bli ett namn. Kan inte någon bara påpeka för honom att han borde skriva något som faktiskt säljer bra innan han klagar på stora förluster.

Det som irriterar mig mest med denne Dick Harrison är dock hans historia. Ja, den Dick Harrison som syns i medierna och pratar sig varm om hur illa det är med kopiering, är samme Dick Harrison som 2003 blev anklagad för plagiat. Vad han tilldelades en varning av statens ansvarsnämnd för låter jag andra googla efter.

Finns det verkligen ingen bättre debattör som kan grävas fram?

Jag går genom lägenheten och möts av riktigt spännande toner. Den dundrande musiken för tankarna till ett riktigt äventyr och härlig action. Jag söker i mitt inre arkiv och kan snabbt komma fram till att det är musiken till Batman Begins. Det var ett tag sedan jag såg filmen så jag kastar mig mot TV:n. Istället för en maskerad hämnare möts jag av en flock av dumrövar på en tråkig ö. Äventyr? Nej, bara en massa gnälliga och ytliga människor som klagar på hunger. Lurad igen! Jag avskyr när TV-kanalerna köper in riktigt bra musik som de använder för att ge tyngd åt sina skitprogram. Det är falsk marknadsföring. Om de hade producerat Robinson utan musik av Hans Zimmer och James Newton Howard hade programmet låtit lika trist som det faktiskt är. Det hade varit mer ärligt.