Jag har en bekännelse att komma med. Jag kan inte låta bli att se på Robinson. Varje säsong tänker jag att jag skall låta bli, att det bara är jobbigt att se på en massa korkade människor som paktar och håller på. För det är alltid de oiontressanta som blir kvar längst. Varje säsong sitter jag där lik förbaskat. "Jag skall bara se ett avsnitt för att se om det är några intressanta personer med." Det är det nästan aldrig, eller så åker de ut i de första två avsnitten. Jaha, men då är jag redan fast.

Det tog många år innan jag började titta. Jag minns att jag satt vid datorn i samma rum när sambon började titta så jag hörde en stor del av de första säsongerna. Jag blev mest irriterad och tyckte det var lite obehagligt. Men ett år satte jag mig framför tv:n och sedan var det kört. Det var en lättnad när serien avslutades för, som jag trodde, gott. Sedan tog tv4 över och jag skulle bara titta lite för att se vad de gjorde av konceptet. Till min förvåning gjorde de ganska mycket. Träsket var helt genialt. Slut var det på alla bilder på solande deltagare, istället tvingades de kämpa för överlevnad på ett sätt som aldrig behövts i tidigare säsonger. Det blev riktigt roligt men som vanligt åkte alla intressanta personer ut i förtid.

Det är två uttryck som ständigt återkommer under varje säsong av Robinson: "Det är ett spel" och "värdig vinnare". Det förra tas till för att förklara eget dåligt beteende eller som tröst mot andras. "Värdig vinnare" är mycket intressantare att fundera över. Vad är en värdig vinnare? Om man lyssnar på deltagarna själva kan det vara så skilda saker som en person som är bra på överlevnad eller en person som har varit bra på tävlingar och ibland en person som fungerar bra i grupp och är trevlig.

I det första fallet menas oftast att personen ifråga skall besitta vissa kunskaper som kan tänkas vara viktiga, som hur man gör upp eld, gillrar fällor eller slaktar en kanin. En person som bara har knaprat kokosnötter och sovit är i det fallet inte värdig. Att den personen faktiskt överlevt en månad på kokosnötter räknas liksom inte.

Det här med att vinna tävlingar tycker jag är intressant. Det skulle vara kul med en säsong där tävlingar faktiskt var det avgörande, där pakter och annat trist inte hade någon som helst betydelse. Där deltagarna faktiskt måste prestera något för att kunna vinna. Och nej,jag tycker inte det är att prestera något att manipulera folk och använda dem som schackpjäser för att sedan offra dem vid lämpligt tillfälle. Eller det är det väl, men jag tycker inte det är sådana prestationer som borde vara avgörande. Om det bara var det det handlade om så skulle man ju kunna hålla hela tävlingen i ett tomt rum. Då spelar miljön och svälten och allt det där ingen som helst roll.

Egentligen tror jag vinnaren måste ha lite av alla de saker som räknats upp. En robinsonvinnare måste vara bra på överlevnad, dvs kunna klara sig under knappa förhållanden, prestera trots matbrist och stå ut med umbäranden. Dessutom gäller det att vinna tävlingar, inte alla men vissa viktiga nyckeltävlingar. Sedan gäller det faktiskt att hålla sig väl med gruppen också eftersom det oftast är den som röstar i slutändan. Därför blev jag lite irriterad förra säsongen när vissa störde sig på att Ellenor vann. Hon hade visserligen inte gjort så mycket väsen av sig men när det verkligen gällde vann hon de tävlingar hon behövde. Hon höll ut ända till slutet och retade ingen och fick sina röster. Mycket hellre en sådan vinnare än en sådan som Jimmy. Jag höll på att sätta i halsen när han förklarade hur han och hans "vänner" satt där de satt på grund av sina goda egenskaper. Nej, måtte han inte vinna. Men risken är väl liten med tanke på hur många han svikit.