Förhandstitt

Jag minns hur jag tänkte när jag hörde talas om co-op i Mass Effect 3. Att Bioware antagligen hade en noga utstakad plan och något viktigt att säga. Jag minns också när jag för första gången fick provspela det omsusade spelläget. Men det vill jag helst glömma.

Det är kanske orättvist av mig att gå så hårt åt ett horde-läge, för de kan ju vara riktigt underhållande. Våg på våg av fiender utan tanke men med desto mer ös. Problemet är att det är svårt att tänka sig Mass Effect 3 i ett sådant här sammanhang. De två smakerna gifter sig inte; det köttiga mp-läget och spelvärldens svulstigaste rymdsaga.

Men ska vi lyfta blicken lite och ta in helhetsbilden anar vi en idé med en bakomliggande substans. Där originalet och tvåan var en upptrappning av kriget, en mer personlig resa så är det först nu som galaxen befinner sig mitt i ett avgörande krig. Vid sidan om Shepards stora resa pågår tusentals, ja, kanske miljoner konflikter. Co-op blir ett slags fönster in i den här delen. Vi får bygga en unik karaktär från grunden, prova på nya raser och ju fler slag vi vinner desto gynnsammare blir chanserna att få ett tillfredsställande slut för Shepards vidkommande.

Hörn. Gör spel bättre sedan 1873.

Så visst finns det försök, om än tafatta, att få inslaget att kännas vettigt och rimligt. Det ger jag Bioware. Men det spelar liksom ingen roll hur snirkligt och skickligt utfört ramverket är när innehållet gapar tomt.

Tillsammans med tre medspelare får jag uppgiften att hålla elva vågor av allt starkare fiender stången. Någon historia finns inte. Bioware hoppas att vi ska se det meningsfulla i att hjälpa galaxen. Istället för att bry oss om specifik story i uppdragen ska vi kunna låta händelsekedjan som sätts igång talat för sig själv. Det är en överraskande nonchalant inställning av de sagoberättande kanadickerna. De menar att vi ska strunta i storyn och istället se hur vårt monotona arbete betalar sig i soloäventyret? Bioware-kritikerna som hade både det ena och det andra att säga om studions vägval i Dragon Age II fick plötsligt nytt vatten på sin kvarn.

Om Bioware själva har onda aningar eller ej ska jag låta vara osagt, men utvecklarna har åtminstone varit kloka nog att låta oss uppnå samma mål oavsett om vi bryr oss om co-op eller ej. Du kan alltså få det bästa slutet ändå, fast då måste du ägna mer tid åt Shepards final. Det är ett pris jag betalar vilken dag som helst. För även om det kommer att bli roligare sedan, när vi får bygga vår egen karaktär, märks det tydligt att den där precisa kontrollen som krävs för bra horde inte finns i Mass Effect 3 vilket inte är konstigt. Mass Effect-spelen är först och främst action-rpg av världsklass. Att vilja bredda sig är visserligen friskt vågat, men gränsen mellan att vara modig och att vara dumdristig är ofta tunn som silkespapper.