Förhandstitt

I samma stund som trailern för nya Syndicate dök upp stod det klart att svenska Starbreeze inte gått varsamt tillväga när de återupplivat Bullfrogs avsomnade cyberpunk-svit. Uppsalastudion har kört en adrenalinspruta rakt i seriens hjärta och tar med den ett sjumilakliv från 90-talets mysiga fågelperspektiv och långsamma taktik, till högupplöst förstapersonsaction och lånta Matrix-moves. Det är en skrämmande vitamininjektion för de näthatare som på allvar tycker att saker och ting var bättre förr. För alla andra kan den bara sammanfattas som nyttig.

Min timme med spelet börjar som i trailern. Miles Kilo, storföretaget Eurocorps stjärnagent, har tagit sig in i ett forskningskomplex för att sno åt sig några väl valda hemligheter från det konkurrerande syndikatet Aspari. Inbäddat i Miles nacke sitter den senaste generationens chip för militärt bruk – Dart 6. Det låter dig äga på slagfältet, men insikten om det kommer inte omedelbart. Tvärtom. Innan Syndicate överhuvudtaget släpper spelaren inpå skinnet bemödar det sig med att slänga en komplicerad lager-på-lager-mekanik över dig; med chipet påslaget kan du sakta ned tidsuppfattningen och hacka dig in i motståndarnas hjärnor. Samtidigt som du med svischande läderrock förväntas göra kullerbyttor mellan skydd och skjuta rivaliserande agenter, ska du på något vis hinna med att hacka dem också. Det går inte.

Uppdraget tar mig genom sterila men vackert designade labbmiljöer och kastar än det ena, än det andra högteknologiska vapnet över mig. Inte någon gång känns det så följsamt som jag skulle vilja och jag stångar mig blodig mot kontrollerna. Under min andra vända händer plötsligt något. Sakta men säkert luckras tanken på Syndicate som ett alldeles för svårt och komplicerat spel upp av att jag, tja, lär mig hur det fungerar. Starbreezes framtidspangare bejakar inte dig som kryper ihop bakom hörn eller tar till andra vanliga actionspelsknep. Det här handlar om att ställa sig mitt i smeten, slå på chipet och mödosamt väva samman hackande och skjutande. Det är en otroligt belönande insikt som gör att ett helt nytt spel uppenbarar sig. Genom att tajma mina hacks och hushålla med dyrbara Dart 6-sekunder går allt mycket smidigare. Den första trailern är inte förljugen – det tar bara en bra stund innan du klarar av att binda samman långa kedjor av dödsföraktande stunts. Där, och först då, ser jag ljuset.

Visst smolk kan dock skönjas. Berättandet känns under vår demo ungefär lika spännande som att kalasa på en otinad Billyspirog: npc:s har reducerats till stum, mänsklig rekvisita och manusförfattarna verkar inte ha just någonting på hjärtat. Den avgrundsdjupa spelkontrollen är trots det nog för att ge mersmak. De som ilsket håller fast vid att Ea:s och Starbreezes väsensskilda omstart svartmålar namnet Syndicate riskerar att missa någonting.