Förhandstitt

Det är faktiskt ganska exakt så Survival fungerar, förutom att Valves hav är ett hav av zombier. Oavsett vad du gör, oavsett hur bra du är på att döda de redan döda, så slutar de aldrig komma mot dig, och det finns ingenstans där du kan gömma dig. Zombierna dödar dig och dina vänner. Punkt. Vanligtvis skulle jag bli deprimerad över det faktum att jag inte kan överleva, men efter ett par timmar med Survival på Valves kontor, tycker jag att det aldrig har varit roligare att dö. Valve designade Survival-läget med snabba omgångar i åtanke: du kan hoppa in och hamna mitt bland horder av hungriga zombier utan att du behöver kämpa dig igenom den obligatoriska halvtimmen med zombiefyllda korridorer och kloaker.

I vår första omgång laddade vårt lag (jag, Evan, och ett par anställda hos Valve) en modifierad version av en karta från No Mercy-kampanjen där de överlevande försöker klara sig tills hissen kommer. Men den här gången kommer inte hissen. Vi hade åtminstone gott om utrustning – vi hade tier 2-uppsättningen vapen, och den här versionen av kartan var fylld med ammunitionslager, bomber, Molotov-cocktails, piller, gasdunkar, och propantankar (men bara en medpack per spelare). Killarna på Valve sade åt oss att inte spara på utrustningen; utan sprängmedel finns det ingen chans att du klarar dig. Ända till dess att vi tryckte på knappen för att få dit hissen (Valve säger att deras bästa utvecklare försöker komma på en anledning till varför de överlevande vill trycka på en knapp som bara leder till att fler zombier dyker upp) verkade kartan liten – nästan klaustrofobiskt liten, med de flesta områden avstängda med låsta dörrar som du inte kan bryta eller skjuta sönder.

KLOCKAN TICKAR I Survival-läget får du aldrig spela som en zombie, men du konkurrerar med motståndarna på din vänlista på Steam. Deras Survival-tider kommer att postas online, och medan du spelar får du meddelanden när du har presterat en bättre tid än dina kompisar på den kartan.

Sedan kom zombierna in genom dörrarna och ibland genom väggarna, vilket öppnar nya områden med ammunition och utrustning. Till en början var en zombiehord som vilken som helst i det vanliga spelet – 15 av Survivals 16 kartor är variationer av "klimax"-händelserna i de fyra kampanjerna – så vi hade ett hum om vad vi kunde förvänta oss. Men under de fem minuter som följde blev zombiehorderna mer intensiva än vad vi hade sett tidigare. I kampanjerna och Versus-läget är antalet bossar aldrig mer än fyra, men i Survival ökade antalet, vilket resulterade i situationer där tre hunters kunde attackera samtidigt som en smoker slår sin tunga omkring dig och en boomer förblindar dig. Du kan inte förlita dig på att det tar 20 sekunder innan de respawnar heller. Som om inte det vore nog dyker en tank upp ungefär varannan minut, vilket tvingade oss att överge vårt relativt lugna hörn. Det här är Left 4 Dead från dess allra mest frenetiska och adrenalinstinna sida, utan några pauser att tala om.

Nästa sida »