Battlefield 1: In the Name of the Tsar

Battlefield 1: In the Name of the Tsar

Lek ryska posten med skarp ammunition.

Ryssen kommer! När vi snackar episka massanfall i spelvärlden är det utan tvekan Battlefield som står på agendan. Om vi gör det i verkliga livet finns det väl inget land som representerar den taktiken bättre än ryssarna? Nu får vi chansen att vara inte en, utan två sorters ryss i samma expansion.

Jag är, precis som alla andra speljournalister, medelbra på spel. Jag är alltid den som ligger lite över mitten av topplistan efter en match, den som kanske dödar lite färre fiender än de som dödar mig, och den som hellre understöder sina vänner med artilleri, ammunition och medkits än att försöka skjuta mig fram genom fiendehorderna i närstrid med mina l33t n0sc0pe skillz.

Därför har Battlefield alltid passat mig perfekt. Stora slagfält, gott om fordon och om möjligt ännu mer gott om tid att tänka och planera. Det är fullt möjligt att flankera fienden och falla dem i ryggen med en stridsvagn som färdas på vägar ingen annan använder. Och därför älskar jag stora, öppna slagfält. Ryssland borde väl passa mig perfekt, eller?

Jag rusar fram över slagfältet med min trogna hagelbössa i näven. Jag är på väg till kartans nya mål, en fallskärm med förnödenheter, som måste erövras och försvaras. Nerverna är på helspänn, mitt i den vackert renderade förödelsen. Så kommer fienden rusande över toppen på en vallgrav tätt inpå ett regn av splittergranater. Min grupp besvarar elden, kulsprutor smattrar från skogskanten och artillerielden trummar stenhårt mot den leriga marken.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

Ännu mer episk första-världskrigs-multiplayerarena

Utvecklare

DICE

Utgivare

Electronic Arts

Webb

battlefield.com

Cirkapris

149:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5-6600K 3,5 GHz,GeForce GTX 1070 16 MB, 16 GB RAM

Kolla även in

Battlefield 4

”En god hållning är A och O i armékarriären,” tänkte han förnöjt.

Jag spelar det nya spelläge som införts i expansionen In the Name of the Tsar: Supply Drop. Tillsammans med sex nya kartor är det den stora nyheten, och första intrycket är att det är en bra sådan. Tills sniper-spammet börjar. Stora, öppna kartor är perfekta för folk som kan sikta — vilket givetvis inte inkluderar mig. Jag dör gång på gång utan att ens ha sett min fiende och jag börjar bli rejält trött på det.

Då minns jag. Det här är inte CS, det är Battlefield. Ett par minuter senare har jag malt fem prickskyttar till mos under banden på min stridsvagn och allt känns lite bättre igen. Efter denna mini-katharsis provar jag mig i rask takt igenom de nya kartor som är själva köttet och potatisen i BF1: ITNOTT (den tighta, estniska skärgårdsmiljön på Albion är favoriten just nu) och provar även att spela som röd ryss mot vitryssar. Och jag är tillbaka — än en gång är det omöjligt att sluta även när ögonlocken faller ihop och klockan kryper alldeles för långt förbi midnatt.

Det här lär vara den största expansionen i Battlefields historia. Det kan stämma, även om jag har spelat BF4-expansioner som kändes större. De nya kartorna, spelläget och möjligheten att specialisera sig på varje enskilt truppslag gör ändå detta till ett måste för alla BF1-ägare.

Battlefield 1: In the Name of the Tsar Reviewed by - .
4

Utslag

80
80
Mer Battlefield 1, nu med smak av äkta rysk blålera — kan det bli bättre?

Om skribenten

Liknande artiklar