Absolver

Absolver

Recension: Absolver

Benhårda slagsmål i Sloclaps närstridsfokuserade Dark Souls-klon.

Känns mer som ett smakprov än ett fullständigt spel.

Jag gillar korta spel. Jag nickar ofta gillande när jag får reda på att en kampanj är åtta timmar lång istället för femton. Spelmekaniken eller berättelsen är sällan tillräckligt djupa för att motivera de där extra speltimmarna, och förr eller senare vill jag bara se sluttexterna, helst precis nu.

Absolver är inte ett av de här spelen. När jag besegrat den sista bossen känner jag att det fortfarande har väldigt mycket kvar att ge, och att det hittills bara skrapat på ytan av sin egen potential. Detta tack vare ett alldeles utomordentligt genomarbetat och till synes oändligt djupt stridssystem.

Upplägget påminner en hel del om Dark Souls. Man ränner runt i en semiöppen, vacker och överdrivet gåtfull värld, och måste besegra ett antal namngivna fiender för att få tillgång till tornet i världens mitt, spelets slutliga mål.

Men Absolver skyr svärd och sköldar till förmån för knytnävar och sparkar. Det finns vapen, javisst, men de fungerar oftast som tillfälliga powerups och är aldrig något som man egentligen kan lita på.

När som helst under spelets gång kan man dyka in i ett meditationsläge där man kan utforma sina egna slagkombinationer. Varje attack avslutas med din karaktär i en av fyra olika stridsställningar, som i sin tur kan innebära startpunkten för en helt ny sekvens. Man lär sig nya attacker genom att slåss med andra, och till slut har man snickrat ihop en alldeles egen och ytterst personlig kampstil.

Läs också: Capcom avslöjar ny Street Fighter V-karaktär

I korthet:

Vad är det?

Dark Souls-doftande kampsportsspel

Utvecklare

Sloclap

Utgivare

Devolver Digital

Webb

absolvergame.com

Cirkapris

285 kr

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Finns det något bättre än riktigt, riktigt stora bibliotek? Alltså på riktigt. Vi skulle gärna bo i ett jättestort bibliotek.

Fyra timmar in i spelet kände jag äntligen att jag började förstå slagsmålen till fullo, så döm om min förvåning när det visade sig att berättelsen tog slut kort därpå. Min entusiasm för spelet tvärdog precis när jag kände att jag på allvar hade kommit in i det. Absolver hade behövt vara 2–3 gånger större, minst, för att kännas värdigt sin egen spelmekanik.

Man kan ändå fortsätta spela efter kampanjens slut (svårare versioner av bossarna låses upp när man når vissa erfarenhetsnivåer) och världen är fullproppad med andra spelare som man kan hjälpa eller stjälpa.

Det är dock inte särskilt givande att samarbeta (främst för att man oftast råkar slå varandra av misstag) och pvp är jag inte intresserad av, även om det bör påpekas att det finns en dedikerad matchmaking-kö för de som enbart vill slåss med andra (vilket förmodligen minskar antalet griefers drastiskt, och det är ju trevligt).

I slutändan känns Absolver ändå som en försvinnande liten del av något som borde ha varit mycket större. Utvecklarna Sloclap har tack och lov redan utlovat dlc (varav en stor del kommer vara gratis) vilket förhoppningsvis gör spelet till vad det borde ha varit redan från början.

Som det är nu är det dock lite för komprimerat, lite för fattigt, för att på allvar vara värt att rekommendera.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Dramatiska vyer finns det gott om.
Absolver Reviewed by - .
3.5

Utslag

70
70
Suveräna slagsmål i behov av ett betydligt större sammanhang.

Om skribenten

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar