The Long Dark

The Long Dark

Orup blir hellre jagad av vargar men jag föredrar att vara ensam i The Long Dark.

En mörk natt bland de snötäckta bergen. Jag äter några gamla kex, dricker lite smält snö. Kan inte minnas om den var gul. Petar in några böcker om fiske i min lägereld. Svär åt haren som skuttar omkring utanför grottan. Över tjugo stenar har jag kastat efter den, men den är för kvick. Vargarna ylar i natten.

The Long Dark befinner sig i den där lite prekära situationen där spelet är nysläppt, men samtidigt har kunnat spelas i “early access” sedan september 2014. Under de här snart tre åren har spelare förfinat sina taktiker och bemästrat det karga landskapet till den grad som kan förväntas av riktigt hängivna fans. Själv hade jag inte tidigare gett mig ut i den kanadensiska vildmarken förrän nu, och storyläget Wintermute ägnar sin första timme åt att introducera både berättelsens premisser och överlevandets grundvalar. Det är lätt för en nybörjare att sätta sig in i systemen, samtidigt som det går undan tillräckligt för att inte tråka ut de som redan har många timmar av vildmarksliv bakom sig.

Att koka ihop överlevandet med en linjär berättelse blir ändå ett recept på ansträngdhet. Det är svårt att hålla igång ett narrativ samtidigt som spelaren försöker hålla liv i sig själv, och många gånger sätter berättandet och survival-elementen sig på tvären. Detta har delvis kunnat undvikas genom att göra största delen av uppdragen till illa dolda “fetch quests” i stil med “hitta brasved och mat åt en tant” och “hämta medicin åt en gubbe”. Att vara huvudpersonen Will Mackenzie påminner stundtals om att jobba inom äldrevården på landsbygden, fast utan en vit Volkswagen och foppatofflor. I spelets andra episod blir allting betydligt mer storslaget, med industriella inomhusmiljöer och magiska supervargar som inte vågar sig nära ljuset. Sådana sekvenser gjorde sig bättre i Alan Wake och när jag skickas ut på ytterligare ett “gå två kartor bort och hämta en sak åt mig”-uppdrag så kan jag varken uppbåda intresse eller ork att bry mig om berättelsen.

Läs också: Så bra är Night in the Woods

I korthet:

Vad är det?

Evig friluftsdag

Utvecklare

Hinterland Studio

Utgivare

Hinterland Studio

Webb

hinterlandgames.com

Cirkapris

300 kr

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Don’t Starve

Kom hit då, kaninjävlar!

Som många påpekat före mig så ligger styrkan hos The Long Dark i de berättelser som uppkommer naturligt i det rena överlevnadsläget. Här finns tillräckligt många delar som samspelar för att skapa en väldigt balanserad upplevelse av att vara både nyfiken och vettskrämd på samma gång. Många andra spel i genren survival reducerar spelaren till något av en barnskötare som måste se efter ett antal mätare. Så fort spelarkaraktären är mätt så blir hen trött och vice versa. Hinterland Studios har lyckats göra hunger, törst, trötthet, temperatur och hälsa till trovärdig mekanik. När du väl käkat upp några burkar hundmat eller en bit klövdjur så har du kraft att hålla på ett bra tag till, och det är svårt att missa när det börjar bli riktigt kallt. Att gömma sig i ett gammalt skjul, en tågvagn eller en grotta är klaustrofobiskt och mysigt på samma gång. Vargarna måste däremot chilla lite. Varje gång spelet startas så ber det om ursäkt för att vargarna är orealistiskt aggressiva. Detta beteende är kopplat till den geomagnetiska katastrof som inträffat, men känns ändå lite fånigt. Jag hade hellre sett att vargarna höll sig på avstånd, morrande och hotfulla, men att bara en liten minoritet av dem faktiskt skulle gå till attack. De snöklädda bergen är en tillräckligt hotfull aktör i sammanhanget och jag reagerar oftare med frustration över varghelvetena än att bli särskilt rädd. Då är den mest förlåtande svårighetsgraden i sandlådeläget min vän, då detta decimerar antalet vargar och gör dem relativt verklighetstroget skygga.

The Long Dark är en mycket kompetent och välputsad överlevnadsupplevelse som lyckas visa upp den kanadensiska vildmarken som lika delar inbjudande och skrämmande. Ett berömvärt försök till storyläge undermineras av spelets kärnmekanik, men de mest intressanta historierna skrivs ändå av spelaren själv. Steam är i nuläget fyllt till bredden med spel som utlovar olika former av överlevande i vildmarken, men det är svårt att hitta något som är så genomtänkt, smart designat och likväl lättspelat och utmanande som The Long Dark.

Läs också: De bästa grafikkorten

The Long Dark i verkligheten

För att närmare undersöka hur väl The Long Dark skildrar livet i vildmarken så begav jag mig ut i den västsvenska skogen för att överleva. Det hela varade bara i ungefär en halvtimme men gav ändå viktig inblick i vad överlevnad verkligen innebär, och hur väl detta översatts till den digitala världen. Se hela eskapaden här.

Will och Astrid är kyliga.

The Long Dark Reviewed by - .
4.25

Utslag

85
85
Genomtänkt och effektivt överlevande där spelaren själv skapar de finaste stunderna.

Om skribenten

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar