Tacoma

Tacoma

Med hjälp av en sällan skådad detaljrikedom berättar Tacoma en varm, mänsklig historia långt ute i den kalla rymden.

Är du spelaren som, innan du ens överväger att börja med din första enkla fetchquest, finkammar hela området och interagerar med allt? Plockar du upp alla föremål och läser alla mail, bara för att vara helt säker på att du inte missat något? Goda nyheter, i så fall: Tacoma är ett helt spel som går ut på att göra precis det.

Någon kommer säkert att beskriva Tacoma som ”ett spel som utmanar definitionen av vad ett spel är” – trots att den typen av spel vid det här laget har blivit en etablerad genre, med titlar som Dear Esther och studion Fullbrights tidigare alster Gone Home. Vissa kallar dem rörande narrativ, andra kallar dem gångsimulatorer. Ett som är säkert är att de inte passar alla. Jag kan säga detta på en gång: om du föredrar att kunna göra någonting annat än att observera och följsamt svepas med, bör du välja ett annat spel.

Platsen man vandrar runt på är rymdstationen Tacoma, över 300 000 kilometer från jorden. Besättningen är försvunnen, och det ansvariga företaget Venturis har skickat underleverantören Amy Ferrier för att hämta tillbaka den artificiella intelligensen som styr över stationens system. Väl där upptäcker Amy ledtrådar om vad som hände med de sex personerna som fanns här innan hon kom.

Läs också: Skåda de första femton minuterna från Tacoma

I korthet:

Vad är det?

Sävligt utforskande av övergiven rymdstation

Utvecklare

Fullbright

Utgivare

Fullbright

Webb

tacoma.game

Cirkapris

150 kr

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

Kolla även in

Gone HomeEverybody’s Gone to the Rapture

Nej, den där skylten är faktiskt inte olycksbådande.

Trots att jag direkt blir uppjagad av att vara helt isolerad på en rymdstation, så finns det inga xenomorfer som kryper runt i ventilationsutrymmena. Jag är faktiskt helt ensam här uppe, och kan titta ut på jorden genom fönstret utan att vara rädd för att något eller någon samtidigt tittar på mig. Jag kan vara helt lugn medan jag undersöker objekt, lyssnar på samtal, öppnar filer, och knappar in fyrsiffriga pinkoder.

SÄRPRÄGEL

Stationen och allt som finns där är otroligt välgenomtänkt: det doftar otaliga sidor planering, anteckningsböcker på hög fulla av världsbygge och karaktärsprofiler. Spelets värld får fler dimensioner ju noggrannare man kikar. Allt går att titta närmre på, från veganskt odlade kötträtter till AI-författade böcker som lämnats inne på toaletten. Det viktigaste elementet är dock 3D-inspelningarna som dokumenterar vad som pågått på stationen. Det går att spola tillbaka varje scen för att se vad alla i besättningen gjorde vid en viss tidpunkt, gå in i andra rum och bokstavligen undersöka situationen från olika vinklar.

Fastän man bara får se karaktärerna som ansiktslösa silhuetter i olika färger, känns de mer levande än figurer i många spel med långt mer avancerad design. Varje person har sin egen bakgrund och mångfacetterade intressen som sakta vecklar ut sig, alltmedan man undersöker stationen som var deras hem. De har formats av den framtidsvärld de lever i, och ett imponerande arbete har lagts ned på att skapa ett trovärdigt samhälle. Det gör att karaktärernas beteenden alltid känns motiverade, och gör dem lätta att älska. De letar sig verkligen in i hjärteregionerna. (Låt det vara sagt att jag vid ett tillfälle högt utbrast, ”Näe, men VAD FINT!” De är rara. Jag lovar.)

Spelet är bara dryga tre timmar, även när man undersöker i princip allt, så om man skyndar sig igenom narrativet finns det egentligen inget kvar. Uppdraget, att säkra den artificiella intelligensen, är bara en ursäkt för att man ska få uppleva storyn. Resan i sig är målet. Därför känns huvudpersonen Amy, och ens egen roll i dramat, schablonaktig i jämförelse med besättningsmedlemmarna som man får komma så nära inpå.

Kanske är det min egen bleka roll som gör att jag lämnas med ett sug efter mer. Det känns som att jag har fått tillgång till en prototyp, en prolog, en skymt av en värld med långt mer att bjuda på. Är det här verkligen allt? Ja, måhända. Ändå är jag glad att jag har fått lära känna Tacomas besättning. De är definitivt värda att möta och minnas.

Läs också: De bästa grafikkorten

Liten ordlista

Venturis Corporation

Företaget som äger rymdstationen Tacoma. År 2088 har valutaekonomin ersatts av lojalitetspoäng från arbetsgivaren. Vill man byta företag riskerar man att förlora sina poäng. Det kan bli tufft att säga upp sig, med andra ord.

 

AR-teknologi

Spelar in en holografisk simulation av allt som händer på stationen, med både ljud och bild. Simulationerna kan spelas upp i efterhand och spolas fram och tillbaka. Alla inspelningar som görs tillhör Venturis.

 

ODIN

Rymdstationens egen artificiella intelligens. Är fullt medveten, och kan tänka och planera trevliga fester precis som en människa. Manifesterar sig som en tredimensionell turkos illuminatitriangel.

I framtiden festar man med färggranna hologram!

Tacoma Reviewed by - .
4

Utslag

80
80
En kort, interaktiv berättelse som ger en rörande inblick i sex väldigt olika människors liv.

Om skribenten

Profilbild på Charlie Mårtensson

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Liknande artiklar