Mount & Blade II: Bannerlord

Mount & Blade II: Bannerlord

TESTAT

Taleworlds jakt på den perfekta uppföljaren börjar lida mot sitt slut.

Mount & Blade har avnjutit nästan tio år som ett av PC:ns allra mest älskade rollspel, ändå är det i princip utan direkt konkurrens. Vilket annat spel kan stoltsera med samma kombination av strategi, rollspel, action, och medeltidssimulator?

Så hur gör man en uppföljare till ett spel som fortfarande är unikt i sin genre? För Taleworlds är den frågan enkelt besvarad – man gör allt bättre! Men det vore knappast att göra Bannerlord rättvisa att beskriva det enbart som ”Warband fast bättre”, för trots att det känns bekant och trots att alla seriens kännetecken finns kvar är Bannerlord något unikt.

Det känns konstigt att köra ett Mount & Blade som inte ser ut som snor, inser jag strax efter jag satt mig framför dess stridsdemo. Med såväl originalet som Warband och alla dess expansioner fanns det alltid en hel hög saker man helt enkelt fick leva med, för vilket annat spel gjorde det som Mount & Blade gjorde? Detta verkar inte längre vara fallet, och aldrig gjordes det tydligare än när jag ledde mitt kavalleri på en ödesdiger flankeringsmanöver runt fiendens huvudstyrka.

 

Läs också: En uppdatering om arbetet med Mount & Blade II

Utvecklare

Taleworlds Entertainment

Utgivare

Taleworlds Entertainment

Webb

taleworlds.com/en/Games/Bannerlord

Release

Okänt

Bannerlords spektakulära strider äger rum i en minst lika spektakulär värld.

Det är den tredje och sista av demonstrationens stridsscenarion. Befälhavare i Mount & Blade II: Bannerlord kan designera olika underbefälhavare till olika delar av armén, och jag själv har tilldelats kontroll över kavalleristyrkan. Detta innebär också att jag nu klan få order under stridens gång, och den första jag ges är att rida till vänsterflanken och skydda våra bågskyttar från fiendens kavalleri. Det visar sig bli en relativt enkel match, och vårt tunga kavalleri har inga problem med att moppa upp fiendens lättare dito.

Till stor del är detta tack vare stridslägets kanske största förbättring (förutom den rent ytliga). Att ge order är lättare, mer flexibelt och mer överskådligt än någonsin, så till den grad att det rent teoretiskt nog vore möjligt att stå på en kulle med god översikt och leka skrivbordsgeneral. Utan skrivbordet då, förstås. Istället för den tidigare F1, F2, F3-valsen sköter du nu mycket av beordrandet med musklick, inte helt olikt hur det fungerar i Total War-serien.

Liknande små men betydelsefulla förändringar har skett i själva närstridsmekaniken, där det nu med rätt timing går att sätta ihop attacker till en form av kedjeattack. Det finns dessutom gott om nya möjligheter för både försvar, som att kunna vinkla skölden utan att vrida karaktären, och anfall.

När vi en knapp minut senare i full fart rider rakt in ryggen på en fiendeformation och deras infanteri flyger åt höger och vänster tappar jag nästan andan. Visst är det inget banbrytande, men tanken på strider som denna i en värld så dynamisk och inlevelsefull som den i Bannerlord ser ut att bli – kan det bli bättre?

Läs också: Vi testar Assassin’s Creed: Origins

Om skribenten

Liknande artiklar