Gigantic

Gigantic

Suck och stön, en ny ”hero shooter” – men lilla Gigantic är mer än bara en i mängden.

Det är varken ett bättre skjutspel än Overwatch eller ett bättre MOBA än Dota 2, så vad har Gigantic som inte går att hitta i en uppsjö andra så kallade ”hero shooters”? Vad sägs om ändlös, ångestbefriad action och en studsande skäggis vid namn Farbror Sven.

På mitt eget högst godtyckliga MOBA-spektrum hamnar Gigantic någonstans mitt emellan Overwatch och Smite. Det saknar genrens sedvanliga anfallsvägar och har samma härliga flyt som Overwatch, men med en boss i vardera laghörna och ”torn” utspridda över banan är det inte helt fritt genrens konventioner.

Intressant nog är det som ger spelet sitt namn långt ifrån dess mest intressanta kännetecken. Två lag á fem spelare har var sitt jättelikt monster, en Guardian, och genom att kontrollera punkter på banan och döda motståndarlagets hjältar samlar de kraft till sin Guardian. När en Guardian fått nog med kraft flyger den tvärs över banan till motståndarlagets monster varpå det blir sårbart. Om det tar tillräckligt mycket skada förlorar det ett av sina tre liv. Och så börjar kraftsamlandet om igen.

 

Läs också: Sommarspelen återvänder till Overwatch

I korthet:

Vad är det?

Gratis tredjepersonsshooter med MOBA-inslag

Utvecklare

Motiga Inc

Utgivare

Perfect World Entertainment

Webb

gigantic.com

Cirkapris

Gratis

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K @ 4.00 GHz, NVIDIA GeForce GTX 980, 16GB RAM

Kolla även in

Overwatch, Paladins

Valutasystemet är ganska generöst, och hjältar går lagom lätt att låsa upp utan att betala.

Det är lite mer av ett visuellt spektakel spektakel en det klassiska ”förstör fiendelagets bas”, men när allt kommer kring är det inte mycket mer än ett spexigt ramverk för en förvånansvärt bra tredjepersonsshooter. Nitton unika hjältar finns att välja mellan, med fem förmågor och dussintals variationsmöjligheter var, och alla känns helt klockrena att styra. Beckett är en gunslinger med två pistoler, en granatkastare och jetpack, medan The Margrave är en noshörningsmänniska med lavaknytnäve och Farbror Sven studsar omkring och slänger magiska drycker på både vänner och fiender.

Med enorm rörelsefrihet och konstant högt tempo så gott som fritt från dödtid och distraktioner är striderna de solklara höjdpunkterna i Gigantic, och lyckligtvis också dess fokus. Tyvärr är balansen hjältarna emellan inte riktigt lika bra, och det finns ett par-tre stycken som därför i princip aldrig väljs medan andra återkommer i nästan varje match. Matchmakingsystemet är heller ingen höjdare; två av tre försök att hitta en match misslyckas, och väl inne finns ingen garanti för att lagen är väl balanserade.

Men balansproblem till trots är Gigantic ett av endast ett fåtal MOBA-spel jag med gott samvete kan tänka mig att hoppa in och spela en match här och där i, utan att konstant känna mig tvungen att hänga med i senaste balansförändringarna och metastrategierna. Det är det trevligaste spelet i en fantastisk men ganska otrevlig genre – inte det djupaste i sitt slag, men som inkörsport i en hänsynslöst tävlingsinriktad genre är det svårslaget.

Läs också: De bästa grafikkorten

Gigantic Reviewed by - .
3.95

Utslag

79
79
Gigantic sticker ut tack vare ångestfri action utan paus, men utanför striderna brister infrastrukturen.

Om skribenten

Liknande artiklar