Agents of Mayhem

Agents of Mayhem

James Bond hade inte platsat i Agents of Mayhems våldsamma karaktärsgalleri, men det kanske han är glad för.

Volition har alltid varit bra på smaklöshet. Antingen för att de saknar smak, eller för att de skiter i det. Oavsett vilket har det lett till ett antal väldigt underhållande Saints Row-spel där inga regler gäller och alla idéer får plats, hur dumma de än är. Fulkul, kanske man kan beskriva det. Agents of Mayhem känns i jämförelse ganska tamt.

Frustrerande är nog det ord som bäst sammanfattar min tid med Agents of Mayhem. Det har gott om kul idéer, men det lyckas inte förverkliga dem på ett tillfredsställande sätt. En stor uppsättning agenter, alla med sina specialiteter och vapen, är en bra tanke. Men i slutänden är uppdragen de skickas iväg på är alldeles för ofta bedövande tjatiga, vilket de har gemensamt med de ofta rätt trötta dialogerna (uranus-skämt, någon?).

Vissa karaktärer är roligare än andra, som Hardtack. Han kan kastar harpuner, har en kraftfull hagelbrakare och kan sprida minor omkring sig som sin superförmåga. Oni, däremot, har en sopig förmåga där han får fienderna att springa runt i panik en stund. Andra karaktärer har användbara men tråkiga superförmågor som helt enkelt låter dem göra lite mer skada.

 

Läs också: 10 lovande Steam-spel du förmodligen missat

I korthet:

Vad är det?

En hektisk sandlådeshooter med sandlådehumor

Utvecklare

Volition

Utgivare

Deep Silver

Webb

aomthegame.com

Cirkapris

500 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Saints Row 4

Seoul är en ganska tråkig stad att utforska, tyvärr.

Agents of Mayhem är ojämnt, helt enkelt. Det finns bra ansatser, men sedan faller ofta själva genomförandet till föga på ett eller annat vis. Det är inte så hämningslöst och galet som det vill framstå som. Striderna är hektiska och i bästa fall rätt kul. Men för ofta tvingas du in i likadana arenor där fiendevågor väller fram till du antingen vinner eller går under av tristess. Som bäst är det när du verkligen får använda agenternas sköna rörlighet i öppna områden. Som sämst är det i de trånga, identiska fiendebaserna du tvingas in i exakt hela tiden.

Saints Row 4 var i grund och botten en ganska förlegad shooter, där varken skjutandet eller bilkörandet var särskilt roligt. Men tack vare extrema krafter och lekfulla inslag kunde spelet liksom strunta i sin egen grundmekanik och vara roligt ändå. I Agents of Mayhem känns det som om vi tar ett steg tillbaka igen. Det här är inte alls ett Saints Row-spel, utan är mer likt Crackdown-spelen, men det känns som om det behållit den där trötta grunden. Alltså får vi bullet sponge-fiender i horder, uppdrag som alla är varianter på ”döda alla fiender” i ogenomtänkta och ofta upprepade arenor.

Spelet vill så gärna vara så där skönt lekfullt och respektlöst, men i grund och botten är det ganska generiskt. Det blir bättre en bit in i spelet, när du låst upp alla agenterna och lärt dig vilka som är roliga att leka med, men vid det laget är risken stor att du tröttnat på det svårt repetitiva upplägget. Bättre uppdrags- och bandesign hade gjort mycket. Men som det är nu får Agents of Mayhem nöja sig med att sväva runt i limbo, mellan bra och dåligt.

Läs också: En Humble Bundle med Saints Row-tema

Ännu ett ”döda alla fiender”-uppdrag i mängden.

Agents of Mayhem Reviewed by - .
3.15

Utslag

63
63
Här finns goda ansatser, men spelet gör för lite med sina idéer och skjutandet är för repetitivt.

Om skribenten

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar