Agents of Mayhem

Agents of Mayhem

SPELAT

Orättvis B-sida av ett AAA-spektakel.

Saints Row började sin sandlådebana som en ganska ängslig och tafatt GTA-klon men har med tiden hittat sin egen spelglädje och sin unika (och totalt vanvettiga!) ton. Ju mer absurt desto bättre har inte sällan varit melodin. I seriens första spin-off drar vi till ett futuristiskt Seoul – men längs vägen verkar Agents of Mayhem ha tappat sin själ.

Det är kanske orättvist av mig att kalla spelet själlöst efter att bara ha tillbringat 90 minuter med det, men å andra sidan känns det som om Volition gör en orättvis B-sida av ett AAA-spektakel. Saints Row har aldrig varit ett fantastiskt actionspel men det har fått en att känna fantastiska saker. Agents of Mayhem känns som ett lagom bra actionspel med lagom bra idéer men ”lagom” är ju så lagom kul att nämna i samma andetag som Saints Row.

Nåja, nog med Saints Row-romantik. Agents of Mayhem måste ju få vara sin egen grej (även om den kanske inte är så egen i just det här fallet). Det är en actionstinn sandlåda som äger rum i ett futuristiskt Seoul som lyser starkt av neon och cartoon-ish karaktärer. I rollen som tolv agenter från Mayhem ställs du mot Legion, en organisation med superskurkar som redan har lagt världen för sina fötter – men i det här spelet nöjer vi oss alltså med att utforska Seoul.

Visuellt sett är det alltså en smällkaramell men att röra sig genom staden är inte direkt rafflande. Även om agenterna är distinkta har samtliga sina trippelhopp och åkdon att tuffa runt i. Jag hoppas det finns mer än så här för en sådan här sprakande ensemble förtjänar mer unikum. Volition har också missat ett givet tillfälle att smälla på ett kalaskul co-op-läge. Istället växlar du mellan tre olika agenter i taget som du väljer innan du åtar dig ett uppdrag eller bara öppenvärldmyser™ i Seoul.

– Vi testade många olika grejer men vi kom fram till att bollandet mellan agenterna skulle bli kärnan i spelet, berättar Thaddeus Sasser, designer. Det är nästan som om agenterna i sig är vapen du växlar mellan men istället för att ”bara” vara ett vapen har de en hel uppsjö sköna anpassningsmöjligheter.

Läs också: Terminator 2 återskapad i GTA V

 

Utvecklare

Volition

Utgivare

Deep Silver

Webb

aomthegame.com

Release

18 augusti

Red Card offrar gärna lite av sig själv för att åsamka mer skada.

Jag får ratta Daisy, Kingpin (Saints Row-bekanting) och Red Card. Utanför striderna är de alltså stöpta i ungefär samma form men under stridens hetta kommer deras egenheter fram. Rullskridskodonnan Daisy är med sin minigun en fena i närstrider som hon dessutom kan röra sig flinkt i tack vare hjulen under fötterna. Kingpin har en specialattack där han släpper lös en bergsprängare som får fienden att dansa loss och tunga Red Cards hagelbrakare fixar festen. Striderna bjuder in till ett skönt taktiskt tänk samtidigt som de är omedelbara. Där Seoul känns själlöst att utforska har striderna och agenterna som driver dem äkta soul.

– Tanken att superhjältar möter superskurkar har alltid lockat mig, berättar Thaddeus som likt mig lyfter fram Daisy som en av sina personliga favoriter.

Striderna är en styrka jag vill gräva djupare i, och som får extra bränsle av den något enerverande men ändå hjärtliga humorn. Agents of Mayhem visar kanske inga mästartakter under uppdragen men det blir roligare och mer levande än i den ekande tomma öppna världen. Jag trippelhoppar upp i en skyskrapa samtidigt som fienderna väller in, ger mig ut på biljakter i neon-Seoul och söker igenom toppmoderna parkeringshus och uråldriga tempel.

Riktigt klockrent känns det dock aldrig. För varje skönt inslag hittar jag något som passar illa. Som öppen värd känns Seoul visuellt slående men är praktiskt sett grå. Striderna är taktiska men jag skulle vilja se fler agenter på en gång än en i taget – och framför allt i co-op (”Inte uteslutet i framtiden”, hälsar Thaddeus). Agents of Mayhem känns lagom bra och i sammanhanget är det inte bra.

Läs också: De bästa grafikkorten

Om skribenten

Liknande artiklar