Steel Division: Normandy 44

Steel Division: Normandy 44

Ett osannolikt och kärleksfullt möte gör Eugen Systems senaste till deras bästa någonsin.

Trots hundratals enheter, milslånga avstånd och halvtonsbomber är kanske det mest uppseendeveckande med Steel Division: Normandy 44 något bra mycket mindre spektakulärt. Eugen Systems har på något vänster lyckats få de gamla ärkefienderna spelglädje och historisk autenticitet att mer än bara försonas.

De tar i hand, omfamnas, utbyter telefonnummer och ömma blickar, delar en kyss, åker hem till spelglädjen och…

Nu blev det lite väl intimt – bäst vi lämnar dem ifred. Poängen är att de är oskiljaktiga. Komplexiteten och det strategiska lagret i Steel Division är inte något underliggande kalkylark med godtyckligt tilldelade siffror, och om det är det känns det i varje fall inte så, vilket ju är det viktiga. En vinnande strategi är oftast en som känns rimlig, snarare än en som utnyttjar egenheter i programmeringen.

Och komplexitet finns det gott om, som brukligt i ett spel signerat Eugen Systems. Steel Division gynnas däremot av ett snävare fokus än de massiva Wargame-spelen, med stridigheterna begränsade till andra världskrigets västfront efter landstigningen i Normandie, som namnet så diskret antyder.

Läs också: Mängder av Paradox-spel på gång

I korthet:

Vad är det?

Realtidsstrategi förlagd till andra världskriget med mycket djup och inga baser

Utvecklare

Eugen Systems

Utgivare

Feardemic

Webb

paradoxplaza.com/steel-division-normandy-44

Cirkapris

400:-

Pegi

12 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K @ 4.00 GHz,GeForce GTX 980, 16 GB RAM

Kolla även in

Wargame: Red Dragon, Company of Heroes

Se-knappen.

Steel Division har visserligen en singleplayerkampanj, men den kan med fördel skippas helt och hållet, för den halvdana uppdragsdesignen och fokuset på spektakel snarare än strategi spelar verkligen inte på spelets styrkor. Istället är det med och mot andra spelare det verkligen skiner. Det går att spela med så många som tio spelare per lag, men i min erfarenhet är två mot två med en god vän vid din sida svårslaget.

Varje match handlar i grund och botten om positionering och siktlinjer, om som sin namne i vitaminriket är C-knappen här essentiell. Steel Division saknar fog of war, eller krigsdimma. Det betyder inte att enheternas synfält inte simuleras i minsta detalj, men för att veta vad som kan ses från vilka vinklar och avstånd kan du genom C-knappen få upp en overlay med avstånd och siktlinjer tydligt utritade.

Din armékomposition väljer du innan matchen, i ett kortleksliknande system kallat Battlegroups. Ett flertal olika divisioner finns att välja mellan för både Tyskland och de allierade, alla med olika styrkor och svagheter. Till dessa väljer du sedan en uppsättning enheter, från spaningsenheter och infanteri till stridsvagnar, artilleripjäser och jaktplan – olika enheter kan kallas in i olika faser av matchen (här finns inget basbyggande) och har såväl moralsystem som ammunition och detaljerad skadesimulering.

Giftermålet mellan spelglädje och historisk korrekthet är ett giftermål mellan så mycket mer – Steel Division är svårt men rättvist, komplext men överskådligt och storskaligt men detaljerat. Det är ett superbt multiplayerspel, och kanske det första någonsin med potential att rädda mig ur mitt Company of Heroes-beroende.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Steel Division: Normandy 44 Reviewed by - .
4.45

Utslag

89
89
Kampanjen är den enda besvikelsen i ett annars fenomenalt strategispel.

Om skribenten

Liknande artiklar