Get Even

Get Even

Hämnas på dina traumatiska minnen i Get Even, ett spel som vänder ut och in på sig självt i sin iver att överraska spelaren.

Minnen är inte pålitliga. Den där fullständigt enorma hunden som jagade dig när du var ett barn var nog inte så stor trots allt. I det virrvarr som är våra minnens stjärnkartor är det lätt hänt att vi blandar ihop, går vilse och ritar upp stjärnbilder som aldrig fanns på riktigt.

Get Even handlar just om minnets opålitlighet, och det är en utmärkt premiss för en psykologisk thriller. Polska utvecklaren Farm 51 är uppenbarligen passionerade, och det märks att de tagit i rejält för att ruska om och överraska spelarna, men kanske har de varit lite för exalterade över sitt eget koncept. Get Even hade nämligen behövt döda en himla massa älsklingar. En mer fokuserad regissör eller manusredaktör hade nog hjälpt.

Men vi tar det från början.

En ung kvinna har kidnappats, och du måste försöka rädda henne. Hur du än beter dig så går det åt helvete och en bomb smäller av. När du vaknar upp befinner du dig i ett nedgånget mentalsjukhus med en märklig VR-hjälm på skallen. En mystisk röst befaller dig att börja ta reda på vad som hänt – bland annat genom att med VR-hjälmen gå in i dina minnen.

Get Even klär sig i en skitig, jordnära surrealism som bitvis är ganska effektiv. Andra gånger övergår det dock i lite väl uppenbara klyschor – inte minst i partierna på just mentalsjukhuset. Det är helt enkelt trist att vandra genom likadana, trasiga korridorer där en och annan galning tittar fram och försöker skrämma en ibland.

Läs också: Far Cry 5 är ambitiöst men ängsligt

I korthet:

Vad är det?

En psykologisk thriller med lite smygande, lite skjutande och lite skräck

Utvecklare

Farm 51

Utgivare

Bandai Namco

Webb

getevengame.com

Cirkapris

300 kr

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Psychonauts, PCG 103, 89%

Som shooter är det verkligen inte bra.

Tematiken är intressant, och även klichéerna har någon sorts förklaring i slutänden. Jag kan till exempel uppskatta symboliken i miljöerna. Även mentalsjukhuset är som ett gammalt rostigt minne, nedlagt och sönderfallande och fullt av gamla trauman. Men även om den detaljen är fyndig så gör det inte utforskandet av de klichétyngda korridorerna roligare.

Även återupplevandet av dina minnen är väldigt ojämna. För att hålla spelarens intresse uppe så kastar utvecklarna in stealth- och actionsekvenser som fungerar riktigt dåligt. Get Even är ett dåligt smygarspel och en ännu sämre shooter – trots att de låter oss leka med en innovativ pistol som kan skjuta runt hörn.

Som bäst är det när vi söker efter ledtrådar och försöker pussla ihop mysteriets alla trådar. Parat med den suggestiva, påträngand ljudbilden blir Get Even riktigt atmosfäriskt bitvis. Även om de går överstyr ibland, som när de loopar mässande samplingar av folk som skriker ”party” och ”pupper master” (eller snarare ”poopit masta” på bred dialekt) så pass ihärdigt att jag nästan kände mig redo för hispan själv.

Går för långt

Tyvärr tar utvecklarna det hela flera steg för långt hela tiden. Vissa sekvenser är egentligen helt poänglösa, annat än som effektsökeri – och annat är bara onödig utfyllnad. Dessutom är Get Even på tok för övertydligt. Man måste vara blind för att inte se twisterna komma på miltals avstånd, eftersom spelet trycker upp ledtrådarna i ansiktet på en med en barnslig iver.

Detsamma gäller intrigen och mysteriet som sådant. Inget får vara osagt. Tvärtom måste allt sägas om och om igen, i utdragna minnessekvenser som bara vägrar ta slut trots att vi fattat vad utvecklarna vill ha sagt för länge sedan.

När slutet väl kommer träffar det inte som en knytnäve i magen, utan snarare som en slapp mört som plaskar runt i knät och kippar efter andan. Jag lämnas inte med funderingar om minnets natur, och jag reflekterar inte över spelets teman, som skuld och besatthet. När eftertexterna rullar till en synnerligen usel popsång känner jag mig mest tom.

Det finns intressanta saker i Get Even, men de slarvas bort i ett virrvarr av övertydliga upprepningar, trist utfyllnad, dåliga actionsekvenser och slarvig symbolik. I slutänden är Get Even helt enkelt inte så minnesvärt som det borde varit.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Det är atmosfäriskt ibland.

Tre minnesvärda minnesfilmer

Minne är ett återkommande tema i sci-fi-filmer. Här är tre exempel där minnet spelar en viktig roll.

The Final Cut

Finstämd och lågmäld science fiction med Robin Williams. Premissen är att folk i framtiden skaffar implantat som spelar in hela deras liv. Mer sorgsen än spännande, men mycket sevärd.

Source Code

Jake Gyllenhaal måste ta reda på vem som sprängt ett tåg, genom att gå in i folks minnen. Get Even har nog inspirerats mycket av denna, för det finns många likheter mellan filmen och spelet.

Looper

Mer tidsresor än minnesmanipulation, men i Looper hänger det ihop. När tidslinjer ändras förändras även minnen, nämligen. Regissören Rian Johnson är nu aktuell med nästa Star Wars-film.

Get Even Reviewed by - .
3

Utslag

60
60
Det har sina stunder, men Get Even är på tok för ojämnt och ofta mer frustrerande än spännande.

Om skribenten

Profilbild på Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar