Far Cry 5

Far Cry 5

PREMIÄR

Har Ubisofts shooter återuppfunnit sig själv i den amerikanska vildmarken?

Jag satt längst fram medan Dan Hay, creative director på Far Cry 5, pratade om min födelseplats som om det vore en annan planet. Vilket det väl är. Montana, där nästa Far Cry-spel utspelar sig, är en av de största staterna i USA, men har samtidigt ett av de lägsta befolkningsantalen. När vi passerade en miljon invånare skickade min pappa ett sms med orden ”Vi är stora nu”.

Stor är korrekt. Det finns så mycket tom yta i Montana att det inte alltid känns som om det sitter ihop med resten av USA – vilket gör det perfekt för konstigt folk. Church Universal and Triumphant, en sekt som mässar kusliga mantran för att säkerställa en stabil ekonomi, startade där. I Pinesdale bor en mormonsk sekt som aktivt praktiserar polygami – bara en kort biltur från Missoula, en av de mer progressiva städerna i staten. På senare år har Whitefish motvilligt blivit Richard Spencers, en ofta påpucklad frontman för den nynazistiska rörelsen, hemstad. Montana är ett utmärkt ställe för grupper att mobilisera och gömma sig utan att gå under jorden – vissa harmlösa, andra uppenbarligen inte.

Det är premissen i Far Cry 5, som utspelar sig i det fiktiva Hope County, där en farlig sekt etablerar sig. På ett event i Santa Monica fick jag se en bit av spelet och tala lite med Dan Hay om hur och varför Far Cry flyttat hem till USA.

Tallar, kossor och maskingevär

Datorspel har använt sig av alla möjliga främmande människor från andra länder som skurkar så länge jag kan minnas. Ge spelaren ett vapen med uppmaningen att börja skjuta sönder vad helst för land som råkar vara den populära skurken för tillfället. I Hope County, Montana, är det dock du mot domedagsvurmarna på Amerikas landsbygd.

Utvecklarna har inspirerats av oron och förvirringen som känts efter händelser som World Trade Center-attacken och kalla kriget. Tillfällen som visar upp USA från sin mest sårbara sida, långt från det stolta land ledarna envist hävdar att det är. I svallvågorna efter den sortens osäkerhet ockuperades nationalparken Malheur National Wildlife Refuge i Oregon av en beväpnad militia förra året. Det väckte väckte idén om en statsmakt som inte brydde sig om vanligt folk, och som inte var beredd att agera på en katastrof på eget territorium. Tänk om en sådan grupp visste att en kollaps var på väg, men inte ville vänta på kraschen? Tänk om en sådan grupp leddes av kompetent folk? De skulle förmodligen hitta en lugn, tyst plats och göra sig redo.

Utvecklare

Ubisoft Montreal

Utgivare

Ubisoft

Webb

bit.ly/ubifarcry5

Release

27 februari 2018

Faunan är lite annorlunda den här gången.

Skurkarna i Far Cry 5 tillhör en sådan militia. En sekt ledd av en märklig, skäggig familj. Längst upp i toppen är Joseph, en uppenbarligen magnetisk personlighet som känns som en motsvarighet till Pagan Min. Han är ”fadern” i sekten, en titel som ekar av religiös symbolik.

– Vår intention var att skapa en ledare som verkligen trodde på att jordens undergång och att den kommer att inträffa. Vår expert på sekter sade att det finns mycket av det här språkbruket i sekter, och att det fanns i Montana och att man kan köra dit och uppleva det själv, säger Hay.

Montana är en logisk plats för såväl en sekt som ett open world-spel.

– Vi tittar på en plats och tänker ”skulle en Far Cry-upplevelse kunna hända där?” Det vackra, frodiga och märkvärdigt exotiska Montana prickade in alla kriterier för det, förklarar Hay.

Visuellt är Ubisofts version av Montana träffsäker. Jag kan nästan känna igen de blåaktiga bergen som sluttar ner mot gröna dalar och floder. Några småorter bryter av de vindlande grusvägarna, och tallskogarna, och kor står idisslande i sina hagar och råmar slött till förbipasserande. Det finns en bil som kallas för Spread Eagle som för tankarna till herrklubben Sageworth Sam’s i Butte, och loggan för Whistling Beaver Lager ser ut som något som hade kunnat produceras av The Great Northern Brewing Co i Whitefish. Gamla pickups, traktorer, kossor, män med avklippta ärmar – vid en första anblick känns det som hemma.

Av det lilla jag sett är Hope County inte bara Far Cry med nytt skinn, men det kan få innanmätet fel. Spelet verkar inte representera folket från området, fiktivt eller ej. Närliggande stammarna Flathead och Blackfeet är kanske inte med i spelet alls, trots att dess betydelse för Montanas identitet. När jag frågade om de skulle dyka upp svarade Hay:

– Eftersom vi gör det här till vår egen värld så ser vi till att våra karaktärer och människorna som representeras är från vår värld.

Om den världen bara består av arga, vita 20-åringar med vapenförsedda pickups så kan det bli för ytligt och missvisande för att vara övertygande. Jag hoppas ha fel, för kontrasten mellan bildskön nationalparks-americana och kaosartat krig är slående, och en överraskande passande miljö för den lättsamma sandlåda som Far Cry-serien bjuder på.

Att se spelet i rörelse är raka motsatsen till den dödligt allvarliga tonen i den initiala presentationen, och visar ett väldigt bekant Far Cry med några lantliga detaljer. Spelaren kör in i en fiendeutpost med en traktor och skjuter ut genom fönstren, en hund stjäl ett vapen från en fiende (så som hundar ofta gör) och en eldstrid mellan sektmedlemmar och legosoldater. Det handlar fortfarande om att springa omkring i en stor, öppen miljö och ta kål på skurkar. Vi kommer bara göra det på en ny plats, med fler verktyg, som mustanger (bilen, inte hästen, fast vem vet?) och fiskespön till hands.

Ambitiöst och ängsligt

Kalla det bara inte ett lantligt GTA, som jag gjorde. Hay värjde sig mot jämförelsen:

– Om du spelat FC3, FC4 och Primal så vet du vad som finns i vårt DNA, och du kommer att kunna kliva in i Far Cry 5 och förstå det och känna att det är familjärt. Men det kommer finnas nyckelhändelser där vi rör oss i andra riktningar, där reflexerna du kanske hade i tidigare spel utmanas lite och du kommer uppleva något nytt.

Jag gissar att han inte pratar om att hala upp en stor forell, men du kan både jaga och fiska. Kan man kanske göra en ammunitionsväska av fiskskinn? Kanske måste den vara det med tanke på att Montanas fauna förmodligen kommer vara mindre varierad än i tidigare Far Cry-spel. Svartbjön? Ja. Grizzlybjörnar? Absolut. Vargar? Jovars. Stora mördarfåglar? En gång såg jag en emu-uppfödning utanför Anaconda, men det är väl allt.

Fiske är nytt för serien.

Men om Far Cry 5 tar farväl av stora fjäderfän så väcker de en annan stor best – amerikansk politik. Eftersom spelet utspelar sig i samma trakter som enklaver av vit makt-anhängare och handlar om mystiska ledare är det svårt att skilja på den miljön och bilder av verkliga grupper som faktiskt finns där. Hay ville inte svara på om Far Cry 5 kommer att ta upp rasism som tema, eller om verkliga rasistiska grupper inspirerat spelets sekt, men tittar man på bilderna finns tydliga jämförelser att göra.

– När det gäller huruvida spelet specifikt handlar om det du frågar om så försökte vi undvika det eftersom det inte kändes rätt för vad vi gjorde, säger Hay.

Vad är det då de gör istället, undrar jag? Jag tvivlar på att Far Cry kan leverera ett genuint porträtt av eller kommentar till vad som pågår i USA idag – men jag hoppas att jag har fel. Jag tror däremot att valet av miljö och story kommer inbjuda mer granskning och kritik än någonsin tidigare. Jag är dock glad över att vi inte än en gång skjuter folk i något främmande land. Hay sade till mig att han inte är ute efter att göra en poäng, utan föra fram idéer som spelaren själv får reda ut.

– Avsikten är inte att predika eller propagera för någon specifik idé, utan att krydda en värld olika människor med olika perspektiv och låta spelaren uppleva dem och bilda sina egna åsikter, säger Hay.

Det är en opolitisk hållning till ett lapptäcke av politiska konflikter som stammar ur spänningar mellan folk och stat, kontroll över resurser och inte minst kristendomens roll i amerikansk kultur. Att måla upp en konflikt och sedan backa för att låta spelaren komma fram till sina egna idéer känns inte helt rätt för mig. Far Cry 5 är det mest intressanta koncept Ubisoft tagit sig an på åratal, men om det slätar över verklighetens influenser kommer det att kännas för oambitiöst och ängsligt.

James Davenport

Om skribenten

Profilbild på Thomas Petersson

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War.Har du en vass penna eller vassa idéer för tidning eller sajt, kontakta mig!

Liknande artiklar