Strafe

Strafe

Svaret på frågan vad som händer om man parar Quake med Spelunky – man får retroshootern Strafe.

Nog finns det anledningar att blicka längtande bakåt ibland. Inte för att det generellt var bättre förr, utan för att vissa saker som fanns då helt enkelt inte finns nu. Eller så känns de inte likadant nu som då. Tiden är obarmhärtig på det viset. Allt förändras. Så även vi.

Tiden är väldigt mogen nu för ett spel som Strafe. Det låtsas vara ett spel från 1996, med blockig, pixlig grafik och en spelmekanik som påminner skarpt om den tidens snabba shooters. Dess trailers är retroflirtiga och charmiga, och alla som testar spelet lite kort blir nog smått kära i det.

Men en förälskelse måste ju också hålla bortom de där trevande första ögonblicken. Innan man på riktigt känner varandra. Och där har Strafe problem med närhet. Det släpper inte spelaren riktigt inpå skinnet. Det håller mig avstånd med horder av identiska fiender, en slumpgenererad bandesign som mest känns fantasilös och fyrkantig och roguelike-element som tyvärr mest gör att spelet känns repetitivt i längden.

Det är inte en dum idé att para Quake med roguelike-element, egentligen. Även det mycket lyckades Doom från förra året hade ju flera briljanta innovationer som kompletterade det gammaldags skjutandet. Tricket är att få spelet att kännas så där gammaldags kul, men samtidigt också placera det med minst ena foten i nutiden. Strafe gör ett tappert försök, men hamnar lite i ett ingenmansland i slutänden.

Läs också: Så bra är Prey

I korthet:

Vad är det?

En blixtsnabb, retroflirtig shooter med roguelike-element

Utvecklare

Pixel Titans

Utgivare

Devolver

Webb

strafe1996.com

Cirkapris

180:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5 3,3 GHz, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

The Original Strife: Veteran Edition

Istället för nyckelkort – ett avhugget huvud.

Inte så att det inte har förtjänster, för det har det. Den simpla, rättframma och röjiga mekaniken är underhållande i små portioner. Men även om idéerna är bra i teorin så kommer inte de olika delarna samman på ett så tillfredsställande sätt som jag hoppats.

Till skillnad från ovan nämnda Doom så straffar spelet dig lite för hårt för att faktiskt spela det så som det är tänkt att spelas – aggressivt. Och bandesignen är bitvis mest förvirrande, då det är svårt att avläsa vad som är vad i de grötiga miljöerna, särskilt med horder av fiender som springer mot en. För alla fiender är just kanonmat som mest rusar mot dig i alla lägen.

I slutänden tror jag att Strafe hade vunnit på ett uppgraderingssystem likt det i Rogue Legacy som ändå gör att det känns som om du gör framsteg. Eller helt enkelt en gammaldags design med handgjorda, intressanta banor med smarta fiendeplaceringar och öppna arenarum som faktiskt lyft och förstärkt skjutandet och gett det en mer gedigen inramning.

Strafe får mig för all del att blicka längtande bakåt, men det tillfredsställer tyvärr inte den där längtan till fullo. Även om det är roligt i kortare sessioner så är det svårt att känna det där suget att kämpa sig vidare när du oundvikligen dör och får börja om från början igen. Pixlarna är för all del träffsäkra, men lite tomma på innehåll.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Vapnen har alla det gemensamt att de gör köttfärs av motståndet.
Strafe Reviewed by - .
3.25

Utslag

65
65
I grunden en röjig shooter, men vars olika delar inte skapar en fullt tillfredsställande helhet.

Om skribenten

Profilbild på Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar